Lindriga straff för den nazistiska attacken i Kärrtorp

2014-04-02 21:30:16

foto: Offensiv


De första domarna har fallit mot nazisterna som attackerade den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp en dryg vecka innan jul. Efter anmärkningsvärda misstag från åklagarens sida kommer nazisterna undan med lindriga straff.

Ett steg i rätt riktning är att domen klarlägger att de beväpnade nazisternas angrep på manifestationen i Kärrtorp den 15 december ifjol var planerat och anses som ett våldsamt upplopp. Tre av nazisterna döms till fängelse (en får åtta månaders fängelse och två får sex månaders fängelse) och 4 minderåriga döms till ungdomsvård och ungdomstjänst. 

Trots att det finns gott om bevismaterial för att fälla tre av nazisterna för anstiftan till och anförande av våldsamt upplopp friades alla från dessa åtalspunkter. Anledningen är att åklagaren missat att ta med alla de sms-meddelanden som nazisterna hade skickat för att mobilisera sina kumpaner till attacken, i bevisföringen. I skrivande stund har åklagaren ännu inte bestämt om domen kommer att överklagas eller ej.

För socialister finns det inget egenvärde i långa fängelsestraff i bestraffnings- eller hämndsyfte. Däremot sänder hårdare straff en signal om brottets allvar i förhållande till andra brott. De relativt lindriga straffen i det här fallet signalerar att staten inte tar överfallet mot antirasister på särskilt stort allvar. 

När beväpnade nazister angriper pensionärer och barnfamiljer med vässade påkar, knivar, flaskor och pyroteknik borde också åtalet inbegripa brottsrubriceringar som mordförsök och brott mot medborgerlig frihet (Brottsbalken kap 18, paragraf 5) som skulle kunna ge fleråriga fängelsestraff. 

Attacken hade dessutom en tydlig hatbrottskaraktär hets mot folkgrupp), då nazisterna vid upprepade tillfällen heilade och skanderade hyllningar till Hitler.

Att domar ändå har fallit och att de övriga tjugotalet nazister som greps möjligen väntar åtal är ett resultat av den massrörelse mot rasism som har satt press på etablissemanget att agera. Flera exempel på senare tid visar att nazistvåldet återigen har bagatelliserats av polisen och rättsväsendet. 

I Uppsala lades utredningen av en nazistattack mitt på ljusa dagen ned i ”brist” på bevis. Detta trots att vittnen hörde av sig för att vittna och hundratals bilder och filmmaterial skickade in till polisen. Utredningen av nazistattacken mot Daniel Riazat (V) under ett antirasistiskt möte i Dalarna, då han blev slagen med en flaska i huvudet, har också misskötts grovt. Utredningen fördröjdes i två år, vittnen förhördes inte i tid och vittnesmålen förvanskades. Därmed blev SMR-ledaren Emil Hagberg friad för attacken.

Samma åklagare som driver åtalen mot nazisterna har även valt att utreda en handfull antifascister som försvarade manifestationen. Utan tillgång till utredningsmaterialet tycks ändå misstankarna om dråpförsök och våldsamt upplopp mot en person som försvarade demonstranterna och sig själv från attacken med en banderollpinne vara oerhört underliga. 

I förhören med nazisterna återfinns ett mönster av att polis och åklagare har varit mycket angelägna om att finna någon åtalspunkt att rikta mot antifascisterna. Utan tvekan försöker rättsväsendet och polisen, påhejade av högerextremister och politikeretablissemanget, bekräfta sin kålsuparteori: att attacken i Kärrtorp i själva verket skulle ha varit ett bråk mellan höger- och vänsterextremister.

Att motsätta sig åtalen mot antifascister som försvarade manifestationen är avgörande av flera orsaker. Dels syftar åtalen mot enskilda individer till att avskräcka allmänheten från att delta i den antirasistiska kampen. Staten försöker via åtalen att misskreditera den antirasistiska rörelsen och etablera en bild av den som en opålitlig samling av aktivister som består av samma skrot och korn som nazisterna.

Den antirasistiska rörelsen har inget att vinna på att förlita sig på statsapparaten i kampen mot fascismen. När den antirasistiska rörelsen växer och radikaliseras inser den oroade borgerligheten att det är bäst att stävja rörelsen innan den riskerar att riktas mot fler av de orättvisor som kapitalismen skapar. 

Därför är det inte förvånande att borgerliga medier, polisen och rättsväsendet går politikernas ärenden i syfte att misskreditera antirasismen.

Bygget av en antirasistisk folkrörelse är akut i en tid då rasistiska Sverigedemokraterna är på randen till att bli landets tredje största parti och nazisternas växande självförtroende resulterar i en ökad gatuaktivism med påföljande hot och våld.

Det krävs också att den antirasistiska rörelsen besvarar statsapparatens och det politiska etablissemangets attacker. Att sprida den antirasistiska kampen och bygga relationer mellan grupper över hela landet bör vara den närmaste målsättningen i bygget av en antirasistisk folkrörelse. 

En hållpunkt är den antirasistiska dagen som Linje 17 mot Rasism har initierat med uppmaningar om aktiviteter på så många orter som möjligt den 6 september. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!