Studenterna gick inte bara ut på gatorna i antal som inte har skådats på 30 år, de var också klara över att detta måste bli början på en kampanj för att stoppa nedskärningarna.
Bland de 52 000 studenterna som demonstrerade, de kom från hela Storbritannien, fanns stora universitetsdelegationer med matchande t-tröjor, officiella plakat och flaggor.
Men det fanns också grupper av collegestudenter och motsvarande grupper av gymnasieelever som hade organiserat sig själva för att delta – en del hade sjukanmält sig till sina colleges, en del skolkade helt enkelt och en grupp kom med hjälp av en ”skolresa” som deras college tvingats arrangera när det stod klart att studenterna skulle delta, med eller utan lärarnas medgivande.
Hemmagjorda banderoller hade texter mot nedskärningarna och uttryckte medkänsla för det snart utplånade Educational Maintenance Allo- wance-systemet (EMA) för 16-19-åringar (EMA är ett särskilt studiestöd till dem vars föräldrar har låga inkomster).
Många demonstrationsdeltagare såg helt klart de regerande Tories (de konservativa, brittiska Moderaterna) som fienden. Hotet om en återgång till thatcherismen ses inte längre som något abstrakt utan reellt. Det visade några av demonstrationsplakaten.
Ett plakat återgav paroller från 1980-talet: ”David Thatcher – education snatcher” (ungefär: David [Cameron, den nuvarande premiärminis- tern] är som Thatcher – han snor vår utbildning) och Classrooms not class war” (klassrum – inte klasskrig) visar att den konservativa-liberaldemokratiska koalitionsregeringens insisterande på att ”vi sitter alla i samma båt” inte godtas.
Det var dock Nick Clegg, Liberaldemokraternas ledare, som lovat att rösta och driva kampanj emot varje slags höjnings av terminsavgifterna, som blev demonstranternas främsta måltavla.
Nedskrivna och målade på papp-plakat fanns paroller som: ”Mr Clegg – you stole my vote” (Clegg – du stal min röst) ”Lib Dem liars” (Libdem är lögnare) o s v. Endast sex månader efter valet beskrevs detta av tidningen Guardian som ”den största och mest dramatiska responsen på regeringens åtstramningsåtgärder”.
Alla förutom de superrika kommer att drabbas av Con-Demregeringens (som regeringskoalitionen mellan Tories och Liberaldemokraterna kallas) nedskärningar.
Skolnedskärningarna är dock bland de mest brutala. Inte bara kommer terminsavgifterna att höjas från den nuvarande nivån på 3 290 pund (36 400 kronor) till förkrossande 9 000 pund (100 000 kronor), dessutom kommer 80 procent av utgifterna för lärare att skäras bort.
Nedskärningarna på uppemot 30 pund (300 kronor) i veckan av vad studenter får i EMA-utbetalningar är särskilt grym. Studenterna är på det klara med att detta är vägen till ”mindre pengar för sämre utbildning” och ett tudelat utbildningssystem.
Socialister och kampanjaktivister är inte förvånade över det massiva demonstrationsdeltagandet.
Socialist Students (en organisation som initierats av Socialist Party, RS systerparti i England och Wales) delade ut omkring 10 000 flygblad som manade till strejker, walkouts och protester i samband med en aktionsdag den 24 november, då regeringen härnäst kommer att diskutera avgifterna.
Otroligt nog har NUS-ordföranden Aaron Porter (NUS, den riksomfattande studentorganisationen, vars svenska motsvarighet är SFS) som inte ens kunde förmå sig till att opponera mot avgifter av principskäl i tv- programmet Newsnight nyligen, attackerat de protesterande vid Milbank Tower (Tories partihögkvarter) som ”avskyvärda”.
Enligt NUS hemsida förväntade man sig att demonstrationen skulle vara avklarad på 30 minuter, utan att inse att tiotusentals människor inte bara seglar fram längs med gatorna som lördagshandlare.
Detta innebar också att funktionärsstaben för protesten var otillräcklig – i synnerhet mot slutet av den.
Till följd av de omfattande attackerna, NUS-ledningens misslyckande med att tillhandahålla en strategi för nästa steg i att bygga kampanjen samt den nästan totala avsaknaden av en funktionärsstyrka mot slutet av demonstrationen, är det inte överraskande att en del fann idén om att ock- upera Tories partihögkvarter tilltalande. Detta var dock ingen organiserad ockupation, utan en spontan protest. Socialist Party ser ockupationer som en legitim och viktig del i bygget av en rörelse mot nedskärningar, tillsammans med annan taktik.
För att vara helt och fullt ut effektiva måste ockupationer baseras på demokratiska beslut och demokratisk kontroll av taktiken, samt organise-ras och funktionärsövervakas på en grundval av klara och tydliga krav.
Miljontals arbetare och unga som står inför Toryyxan kommer att känna att även om några studenter ”gick för långt” är ett fåtal fönsterrutor småpotatis i jämförelse med de hundratusentals liv som kommer att krossas av Con-Demregeringens åtstram- ningsåtgärder, om de genomförs.
Nästa nödvändiga steg i bygget av en massförankrad, hållbar och beslutsam rörelse som kan stoppa regeringens attacker, är att den får anslut- ning av arbetarnas organisationer.
En glimt av arbetarklassens makt visades under den nyligen genomförda strejken av t-banearbetarna i RMT- och TSSA-facken som lamslog London.
Studenterna behöver fortsätta med att utveckla sina egna demokratiska och massrörelsestrukturer, men behöver också knyta an till den fackli-ga rörelsen och till arbetarklassen för att bygga en rörelse mäktig nog att kunna stoppa Con-Demregeringens nedskärningar.
- Bygg upp stödet för Socialist Students och Youth Fight for Jobs aktionsdag den 24 november.
- Inga attacker mot rätten att protestera! Inga repressalier mot de studenter som var ute på gatorna den 10 november.
- Facken i samarbete med bland annat studentorganisatoner och lokala nedskärningskampanjer måste utlysa en riksomfattande demonstration mot regeringen på vägen mot en 24-timmars generalstrejk inom offentli-ga sektorn.
Socialist Party
(CWI i England och Wales)