”Regeringen tar resurser som skulle kunna gå till sjuka, arbetslösa och personer med omfattande funktionsnedsättningar och använder dem för att finansiera avdrag som används av dem som har mest. Regeringen skär ned i den budget som kan användas för att skapa arbeten inom personlig assistans och satsar dem på RUT-tjänster som gett mycket få heltidsarbeten.” Det skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utre- dare Emmy Widqvist i rapporten Från patient till medborgare och tillbaka igen.LSS, en rättighetslag om stöd och service till vissa funktionshindrade, trädde i kraft 1994. Den innebar också att beviljade skulle ha/få frihet, självbestämmande och jämlikhet i fråga om att få bestämma själva.
Reformen visade sig vara alldeles för dyr i jämförelse med vad man beräknat och vad den så kallade LSS-kommittén kom fram med i sin rap- port år 2008. Rapporten föreslog en uttalad besparingsambition på drygt tre miljarder kronor eftersom det hade blivit dyrare än vad man räknat med. Detta förslag kritiserades starkt av många remissinstanser och besparingsförslaget tonades ned, men i regeringens budgetproposition för år 2011 visar det sig att besparingsambitionerna finns kvar.
Det uppkom kritik för hur behovsbedömningsarbetet gick till; det sades att det inte var lika över landet. Då gjordes det försök att skapa en mer enhetlig standard, med bland annat en enkät på närmare hundra sidor som bestod i mycket detaljerade och integritetskränkande frågor.
Den enkäten drogs tillbaka efter mycket hård kritik, men på det följde att Försäkringskassan redan 2007 blev mer restriktiv i fråga om antalet beviljningar.
År 2008 skrev den svenska riksda- gen under FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar, men de större restriktiktionerna i fråga om beviljningar fortsatte och många funktionsnedsatta blev utan assistans. Att så många blev utan ledde självklart till ett antal överklaganden. Förra året nådde ett särskilt omtalat fall Regeringsrätten. Den fastslog en norm:
Klarar man att äta själv är man inte i behov av personlig assistans. Det spelar ingen roll om man inte klarar att ta fram, tillreda och dela maten. Så länge du kan föra din arm, med bestick, från tallrik till mun blir du inte beviljad assistans. Lika absurt är det att den som kan schamponera håret inte beviljas assistans, även om samma person inte kan få ut schampot ur flaskan till handen.
De grundläggande behoven dissekeras ner i de allra mest intima, mest integritetskränkande beståndsdelarna för att samhället ska kunna slippa kostnader.
Logiken bakom regeringens jobb- och besparingspolitik är svår att förstå. Personlig assistans är en jämförelsevis billig åtgärd i relation till olika former av boende med särskilt stöd och hemtjänst som många av dem som nu förlorat sin assistans hänvisas till. Medan regeringen talar sig varm för hur ensamstående småbarnsmödrar ska kunna få mer tid med sina barn genom att köpa skattereducerad städhjälp (som det visat sig att de trots detta inte gör) gör man ingenting för att hjälpa de ensamstående föräldrar med funktionshinder som förlorat sin personliga assistans och därför inte ens kan ta med sitt barn ut i parken för att leka.
Många som nu blivit utan assistansersättning kanske kommer att hänvisas till olika former av RUT-avdrag istället för hemtjänst. RUT-tjänster får man köpa utan behovsprövning och de blir därför mer tillgängliga. Vem som helst kan/får göra ROT-/ RUT-avdrag.
Skatteverket har enligt den egna statistiken betalat ut över 10,3 miljarder kronor i avdrag till företag som utfört ROT- och RUT-arbeten under det senaste året.
Detta motsvarar drygt hälften av den statliga kostnaden för den personliga assistansen och mer än tre gånger så mycket som den summa man vill spara in genom en minskning av antalet beviljade assistanstimmar.
Regeringen tar således resurser som skulle kunna gå till sjuka, arbetslösa och personer med omfattande funktionsnedsättningar och använder dem för att finansiera avdrag som utnyttjas av dem som redan har mest.
Britta Berggren
(fortfarande) LSS-berättigad, Luleå
