Lyckliga i alla sina dagar

2013-02-09 20:33:54




Om det så bara skulle bli en bok läst 2013 rekommenderar jag Lyckliga i alla sina dagar (bokförlaget Wahlström & Widstrand, 2012) av Nina Björk.

Vi är några tappra själar som i denna tid då läsandet ofta består av 150 tecken på twitter försökt ta oss igen­om Kapitalet av Karl Marx. Det är en ganska tung läsning och all stödlitteratur är från 1970-talet. Då kommer det plötsligt hjälp från ett ­oväntat håll. Nina Björk gör det verkligen – en uppdatering av Marx kritiska granskning av kapitalismen och ­framförallt vad den gör med människan på 2000-talet.

”Jag har helt enkelt talat om konstruktion av mänsklighet”, samman­fattar Björk själv oblygt mot slutet av sitt verk. Det är helomfattande, filosofiskt och hoppingivande.
Under det rosa täcket, som Björk gav ut 1996, var troligtvis det viktigas­te bidraget till feminismen då och framförallt det som kallas fjärde vågen av kvinnorörelse (kring sekelskiftet). Om hon lyckas med samma avantgardism den här gången har vi snart en ny rörelse av antikapitalism.
Precis som Marx börjar Nina Björk med definitionen av varor och vad varufieringen gör med samhället. ”Någon annan har köpt din arbetskraft, din tid. Du är alltså själv en va­ra. Med andra ord: Du är, just där du befinner dig, mitt i ditt samhälleliga vara. Och detta samhälleliga vara består av varor. Grunden i vår ekonomi”.
Vad innebär detta för de val du gör och hur du behandlas på arbetsmarknaden, som jobbsökande och löneslav?
Borgerliga tidningar har skruvat på sig och inte vetat hur de ska ta emot denna antikapitalism så i flera recensioner har man fått intrycket av att boken handlar om inredning eller drömmar. Den tidning som Nina Björk själv har kolumner i, Dagens Nyheter, skriver förfärat att Björk placerar sig långt till vänster om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
De drömmar hon talar om är gemensamma drömmar, utopier, politiska mål. De får inte längre finnas. Inget stort parti talar längre om sex timmars arbetsdag eller en värld i jämlikhet; istället uppmuntras drömmar om att renovera sitt kök.

Att drömma är så viktigt att Marx såg det som det specifikt mänskliga, konstaterar Björk. Hon gör en snygg analys av Disneys värld. Walt Disney tog patent och blev stenrik på det som tidigare var allas egendom – folksagorna. I de moderna sagorna är den klassiska drömmen den om den enskilda hjälten som tar sig upp till toppen medan allt annat består, allt elände och alla orättvisor.
Mona Sahlin och Socialdemokraterna blir sågade ner till fotknölarna av Nina Björk. Jag misstänker att det var deras urvattning i valet 2010 som fick henne att skriva boken. Att Sahlin så aktivt tog avstånd från solidariteten. Idén om att väljarna alltid har rätt, partiet ska anpassa sig därefter – inga egna visioner. Att en svensk valrörelse förutsätter att alla väljare enbart utgår från sin egen omedelbara vinning.
Coacher för karriärkvinnor och magasin som Mama får sig också en omgång, och hon för en diskussion med författarna till Happy, happy (Sveland och Wennstams bok om skilsmässor).

Är verkligen det traditionellt manliga föräldraskapet det ideala, att prioritera jobbmöten framför förskolans luciatåg? Är det det bästa för ­barnen? Varför måste man ha beröm från omgivningen för att man är med sina barn – belöningen är väl barnen själva?
Jag ser fram emot när Nina Björk tar sig an vägen till målen. Den klasskamp/arbetarkamp som är en så stor del av marxismen är inte med den här gången (arbetare i bred bemärkelse – alla som är anställda och får lön).
Redan i den här boken lägger hon dock grunden till motståndet.
I sökande efter en sfär av solidari­tet inom oss, där kapitalismens rov-drift och konkurrensskapande människoideal inte har trängt in, hittar hon kärleken.
Kärleken till ett eller flera barn, kärleken till andra personer. Och precis som målet är en gemensam värld för alla, behöver vägen dit vara en kollektiv handling.

Till sist ett
citat som känns som att det finns där just för att det ska citeras: ”Det utopiska är gårdag, dag och morgondag i ett. Utopin får sin kraft från ett gammalt löfte som har givits men brutits, från en utopi som har drömts länge men inte ­blivit verklig. Det utopiska tänkandet handlar om att de drömmar som gårdagen inte tillät bli verklighet fortsätter att ropa på oss, fortsätter att kräva sin röst”.
Elin Gauffin