Den två veckor långa strejken för 250 målare som inleddes redan den 8 april avslutades efter bara en dags upptrappad målarstrejk till närmare 900 strejkande fredagen den 22 april.
Att ”märket hölls”, trots att till exempel Målareförbundets ordförande Mikael Johansson i Målarfackets tidning förklarade att måleribranschen går som tåget och nog skulle tåla tvåsiffriga lönekrav, är den bedrift som arbetsköparna i Måleriföretagen vill lyfta fram i utvärderingen.
Men att målarna ensamma skulle ta striden vidare för en högre lön än de 2,38 procent på 13 månader de nu har avtalat om är det få som har trott på sedan 6F-facken redan enigt lagt sig för LO:s och Svenskt Näringslivs gemensamma utspel för detta märke. För målarna liksom hela den fackliga byggsvängen var det andra frågor som kvarstod i fokus efter detta.
– Vi slog tillbaka attacken på vårt ackordssystem. Vi fick till stånd en arbetstidsförkortning (34 timmar per år) och vi fick ett förstärkt anställningsskydd för gravida (rätt till uppskjuten uppsägningstid). Det är en historisk framgång där Målareförbundet går före både riksdagen och andra fackförbund, säger Mikael Johansson på förbundets Facebooksida, där den mesta nätkommunikationen med medlemmarna sker.
Måleriföretagen backade redan innan fredagens upptrappning från sitt till denna dag enda egna krav i avtalsrörelsen, nämligen att mätavgifterna till facket för huvudlönesystemet enbart skulle få tas ut av de företag som faktiskt använder ackordlöner. Enligt Målareförbundet var företagens syfte med det att göra mätningssystemet så mycket dyrare för dessa att det snart skulle svältas ut och företagen kunna återgå till svunna tiders godtyckliga slumpackord på arbetsköparnas villkor.
I Måleriföretagens eget pressmeddelande kritiseras att Målareförbundet fortsatte strejken ytterligare en dag trots att företagen dagen innan redan i sitt förslag till medlarna hade tillgodosett ”samtliga krav som Målareförbundet hade haft önskemål om”, som graviditetspenningen, riktade höjningar på prislistan, arbetstidsförkortning, en ny utbildningsplan och utredning om reseersättningar mellan hemmet och arbetet.
Någon mer detaljerad utvärdering av den sista dagens turer, om det under rådande förutsättningar hade varit värt att ta en upptrappad strid för mer och om hur detaljerna i avtalet ska tolkas, har ännu inte gjorts när detta skrivs.Av medlemmarnas diskussionstrådar på Facebook att döma tycks de flesta ändå ganska nöjda och stolta.
Jan-Åke Öberg, som är huvudskyddsombud på Målarettan i Stockholm, är också nöjd med hur man har kunnat organisera den första större strejken för Målareförbundet sedan runt 1980. Med en saklig bedömning av resultatet vill han vänta tills han får veta mer.
– Jag var själv ute på tre strejkande arbetsplatser och såg väldigt mycket sympatier och engagemang. Det kändes också skönt med alla sympativarsel från Elektrikerna, Byggnads och de andra facken inom 6F, men också med alla stöduttalanden.
Även Lars-Erik Andersson, en av sex strejkande målare hos Vega måleri på Orgelpipan 6 mittemot Centralstationen som Offensiv intervjuade på strejkens första dag, är nöjd med strejken.
– Jag har aldrig under mina 16 år som målare strejkat förut. Det är hårdare än att jobba och nu känns det skönt att jobba igen, säger han.
Var det värt det?
– Ja, absolut. Viktigast tycker jag det är att gravida får jobba kvar, och även att det inte blev en försämring av mätningssystemet, så att de inte kommer tillbaka nästa gång. Lönen är ju dock som den är, 2,2 procent.
