Under sju år, 2003-2010, härjade en beväpnad mördare i Malmö. Mattias Gardells bok Raskrigaren understryker att Peter Mangs inte var en “ensam galning”, utan en politiskt övertygad nazist och rasist.
Boken låter offer, familjemedlemmar och vänner – de är ju så många! – berätta. Mangs gärningar kommer nära i kapitlen om 23-årige Firas, 20-åriga Trez och de övriga som mördades av Peter Mangs. Här finns också mordförsöken, som på 16-årige Hakim som sköts på väg till en fotbollsträning.
För många i Malmö stod det tidigt klart att Peter Mangs valde sina offer efter hudfärg och ursprung. Sonen till det första mordoffret, som kom från Iran, säger i boken att hans första tanke var att det var ett rasistiskt mord.
För det etablerade Malmö förhöll det sig annorlunda. Polis, media och inte så få politiker tävlade i att peka ut Malmö som ett tillhåll för kriminella gäng vars interna uppgörelser orsakade de många morden och skottlossningarna. Morden sågs som en lokal fråga och blev aldrig lika uppmärksammade som lasermannens mord och mordförsök 1991.
Sanningen var, som Gardell visar, att både Stockholm och Göteborg i början av 2000-talet hade en högre nivå av dödligt våld än Malmö och att en stor del av morden och mordförsöken i Malmö utfördes av en enda person, Peter Mangs.
Polisen i Malmö såg inga samband och sammanförde inte mordutredningarna. Efter en av flera moskébränder i Malmö talade polisen istället om att undersöka moskéns ”inre motsättningar”. Terror-”experten” Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan skrev en rapport om Malmö som Gardell beskriver som ”sprungen ur en antimuslimsk fantasivärld”. Folkpartiet (numera Liberalerna) ville sätta upp en särskild polisstyrka i Rosengård – där bara en av alla skjutningar ägt rum.
Leif GW Persson var en annan ”expert” som uttalade sig tvärsäkert efter mordet på Trez West. Hon sköts av Mangs när hon satt i en bil med Xhafer. Mangs ville så gärna skjuta en ”svensk” kvinna som var tillsammans med en av alla de män som han ansåg inte hörde hemma i hans stad. Mangs hade ingen aning om att Xhafer var på permission från ett fängelse. För Leif GW Persson var det uppenbart att Xhafer var måltavlan, ”…varför ska man annars skjuta en sån där figur?”.
Peter Mangs hade Hitler som ideologisk förebild. Han inspirerades av ensamma nazistiska mördare i USA liksom av lasermannen, John Ausonius. Han ville bli en rasistisk kändis. Peter Mangs far, som bor i Florida, fungerade som mentor till sonen. Till Gardell säger fadern att Peter Mangs kan komma att stå staty i framtiden – han var bara före sin tid.
Mangs undvek att organisera sig för att inte bli upptäckt. Han skaffade vapen och gick med i en skytteförening, där han tränade 3-4 dagar i veckan.
Han skrev samtidigt på ett manifest, Den germanska filosofin, där judarna var den främsta fienden. Polisen och åklagare förstod aldrig innehållet i manifestet, som inte heller användes i rättegången. När polisen under förhören inte förstod honom tystnade Mangs och yttrade sig inte under rättegångarna.
Att Mattias Gardell fick tillgång till det betydde att det för första gången lästes av någon som var insatt i Mangs idévärld. Gardell träffade Mangs för långa samtal. Mangs erkänner under samtalen att de två mord och fyra mordförsök han dömdes för egentligen var många dubbelt fler.
Mangs uppfattade att han hade starkt stöd från islamofobiska och rasistiska bloggar samt från hemsidan Politiskt inkorrekt, numera Avpixlat. Han såg helt riktigt SD:s agerande att i ord ta avstånd från nazism och rasism som en taktik. I samtal med Gardell har även Anders Behring Breivik beskrivit sig som fascist, men att han av taktiska skäl främst angrep muslimer.
En annan som helhjärtat gav stöd till Mangs var ”konstnären” Dan Park, som kallade den rasistiske terroristen för ”vår folkkäre artist” och ”skadedjursbekämpare”.
Även sedan omfattningen av Mangs mordverksamhet har blivit känd fortsatte etablissemanget att tona ner hans politik. Sydsvenskan skrev att han var en ”störd individ” och kommunens starke man, Ilmar Reepalu, att det inte var politiska motiv bakom dåden.
Mattias Gardells Raskrigaren är en påminnelse om svensk och internationell nutidshistoria: systemskiftet, den våldsamma rasismens framväxt, experters och politikers förnekanden samt hur dessa hänger samman.
BOK: Raskrigaren
FÖRFATTARE: Mattias Gardell
FÖRLAG: Leopard
