Marikana: Massakerns efterskalv

2014-12-18 22:57:27


Arbetarna samlades till stormöten utanför gruvorna för att organisera strejkaktionerna.

Massakern i Marikana i augusti 2012, då 34 arbetare sköts till döds och 78 skadades, fortsätter att skaka Sydafrika. Massakern var ANC-regeringens, gruvbolagens och storkapitalets svar på gruvarbetarnas självständigt organiserade ”vilda” strejker för en lön som går att leva på (12 500 rand, 8 100 kronor, i månaden). 

Marikanamassakern var ett politiskt jordskalv. Till och med borgerliga kommentatorer erkänner numera att ett nytt politiskt alternativ för arbetare och fattiga kommer att växa fram. Miljoner människor i Sydafrika följer nu vad som händer efter att metallfacket Numsa har brutit med ANC och tagit ställning för ett nytt arbetarparti.

Den gångna helgen (den 13-14 december) samlades över tvåhundra fackliga och gräsrotsaktivister på en konferens för att diskutera program och uppgifter för den nya ”enhetsfront” (the United Front) som Numsa har startat. Många, både inom och utanför Numsa, hoppas att denna front ska leda till bildandet av ett nytt kämpande arbetarparti. Men även inom Numsa-ledningen finns en viss tvekan och splittring kring frågan om att bilda ett nytt parti.

Med hänvisning till Marikanamassakern beslöt sig Numsa på en extrakongress i december 2013 för att inte längre stödja det styrande African National Congress (ANC) och att bilda ”enhetsfronten”. Dessutom beslöt sig Numsa för att starta en ”rörelse för socialism” (Movement for Socialism) samt att  ”utreda” huruvida det var möjligt att bilda ett nytt arbetarparti eller ej. Numsa:s extrakongress antog även en resolution som uppmanade Cosatu (landets största fackliga centralorganisation) att bryta med den så kallade trepartsalliansen mellan ANC, ”kommunist”-partiet SACP och Cosatu.

Att Cosatu sedan slutet av 1980-talet har underordnat sig ANC:s kapitalistiska politik har sakta men säkert undergrävt Cosatu:s ställning inom arbetarklassen. Dörren har öppnats upp för svek och korruption.

Det finns inte ett enda av Cosatus 21 medlemsförbund som inte hotas av splittring. Sedan 2012 har Cosatu varit förlamat av strider i toppen och diktatoriska försök att hänga fast vid ANC. För många arbetare har Cosatu blivit en allt mer irrelevant organisation till följd av ledningens politiska och ibland direkt öppna fientlighet mot kampen.

Det avgörande slaget mot Cosatu utdelade ledningen själv när de i mitten av november i år beslöt sig för att utesluta Numsa eftersom de hade brutit med ANC.

Numsa kämpar nu för att få återinträde i Cosatu. Sju andra fackförbund, som är med i Cosatu, stödjer metallarbetarnas kampanj för återinträde. Vinner Numsa med flera den striden skulle det vara början till Cosatu:s återfödelse. Om inte kommer Cosatu:s utveckling mot en strejkbrytarorganisation, likt gruvarbetarfacket NUM, att befästas.

Uteslutningen av Numsa har belyst de politiska skiljelinjerna i fackets splittring och tvingat de fackledare som länge höll sig avvaktande till att ta ställning och säga rakt ut på vilken sida de står.

Men i år har det också framkommit att det finns en otydlighet kring hur besluten från 2013 ska omsättas till handling. Efter att ha tagit ställning mot ANC i december 2013 och avvisat stöd till det nya partiet Economic Freedom Fighters (EFF) med motiveringen att det ”‘inte är socialistiskt, har bristande förankring i arbetarklassen, inte är demokratiskt nog och inte har prövats i kamp” sa Numsa-ledningen att de inte skulle stödja något parti i valet i maj. Några i Numsa-ledningen försökte till och med göra gällande att man egentligen inte har fattat något beslut vad gäller förhållandet till ANC.

Numsa-ledningen har rätt när de säger att ett nytt arbetarparti måste födas ur kampen. Men det blev fel när Numsa-ledningen påtog sig uppgiften att ”schemalägga” denna kamp genom att självmant utlysa en serie aktionsdagar som skulle kulminera i juni med bildandet av ”enhetsfronten”.

Attacken från Cosatu-ledningen

gav dock Numsa:s projekt ny fart. Lokala United Front-föreningar har bildats och i flera provinser har man lanseringsmöten. Helgens rikssamling förvandlades dock hastigt från en lanseringskongress till ett mindre ”‘konsultativt möte” med ytterligare förseningar som följd och en fortsatt oklarhet om hur och när ett nytt parti ska formas.

Det kan inte uteslutas att detta i sin tur innebär att ett gyllene tillfälle går förlorat. ”Numsa-ögonblicket”, som fackledningens akademiska supporterklubb kallar det, kan inte vara för evigt, och en viss skepsis har redan börjat skönjas hos många medlemmar och andra som hade hoppats på beslutsamma steg framåt.

Numsa har visserligen sagt att ett nytt arbetarparti ska bildas nästa år. Men att döma av vad som händer idag är det knappast sannolikt, vilket är synd med tanke på den plattform som detta parti skulle få genom att ställa upp i lokalvalen 2016.

Genom Workers and Socialist Party (WASP, som Democratic Socialist Movement, CWI i Sydafrika, varit med att bilda) ingriper vi både i Numsa:s United Front och i de många strider som ropar på en enande kraft. ■


Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!