foto: Offensiv
Byggnadsarbetare hör till dem som har förlorat på ”märket”.
I förra veckan släppte 6F-facken (Seko, Byggnads, Elektrikerna, Målarna och Fastighetsanställdas förbund) en rapport där det står klart att medlemmarna genom åren har förlorat tusentals kronor på det så kallade ”märket”.
Nu filar de fem LO-facken på en ny lönebildningsmodell för nästa avtalsrörelse 2020. Arbetsköparna som har kunnat räkna in rekordvinster på ”märket” vill förstås fortsätta göra det och sätter därför klackarna i backen.
Men även ledningen för de olika förbund som ingår i facken inom industrin är tydliga motståndare till att förändra något. De anser att den tjugoåriga lönebildningsmodellen givit små men ändock reallönehöjningar och nöjer sig med detta med vetskapen om att deras medlemmar i den vinstrika exportindustrin har kunnat få ut bonusar och mer i de lokala förhandlingarna. Så är inte fallet för 6F:s medlemmar, som arbetar i den inhemska industrin och i olika hantverks- och servicenäringar.
I delrapporten från6F:s projekt Lönebildning för jämlikhet visas hur tjänstemännen i de lokala förhandlingarna kunnat dra fördel av arbetarnas låga centrala löneavtal där ”märket” satte taket för det så kallade löneutrymme som industrifacken och arbetsköparna kommit överens om. Tjänstemännen har sedan i snitt fått 30 procent extra i den lokala lönebildningen medan 6F:s arbetare bara fått 10 procent. I pengar handlar det om att arbetarna under tjugo år har gått miste om 1 300 kronor i månaden. Den konstaterar också att ett lågt satt märke får till följd att kvinnornas lägre snittlöner konserveras. Låglönesatsningar är därför viktiga krav i avtalsrörelser.
Under den senaste avtalsrörelsen 2017 skedde löneförhandlingarna under en högkonjunktur som stod i zenit. Vinsterna i storföretag och banker var rekordhöga – det fanns pengar! Enligt gällande modell slöt industrifacken först snabbt ett lågt centralt avtal, ”märket”, som sedan satte normen och lönetaket för alla andra arbetare. Bakbundna till ”märket”, utan kamp och strejker, lyckades övriga fackförbund, mitt i en högkonjunktur, bara nå en mindre reallöneökning.
Projektet planerar komma ut med fem delrapporter och ett förslag på en alternativ lönebildningsmodell.
RS/Offensiv anser att det är bra att 6F vill visa hur ”märket” har blivit en bromskloss för medlemmarnas löneutveckling.
Samtidigt är risken stor att Lönebildning för jämlikhet liksom alla andra vettiga rapporter om ökade klyftor med mera som har tagits fram av fackliga utredare i LO bara lever under en presskonferens.
Lönebildning handlar om kamp mellan arbete och kapital, inte om gemensamma kalkyleringsprogram som räknar fram ett diffust ”löneutrymme” på arbetsköparnas villkor.
Trots den i internationell jämförelse starka fackliga organiseringsgraden i Sverige är rörelsen idag passiv och defensiv i avtalsrörelser. Därför ökar löneklyftor, men framför allt klyftan mellan löner och kapital.
Hämskon ”märket” borde skrotas snarast. Fackföreningsrörelsen måste ta ansvar för alla sina rapporters slutsatser, ställa offensiva lönekrav som är demokratiskt förankrade bland medlemmarna på arbetsplatserna och sedan mobilisera till kamp för kraven tills dess att det lagda lönebudet godkänns av medlemsomröstningar. 6F:s projekt mot ”märket” väcker också behovet av en demokratisk och kämpande fackföreningsrörelse.
