Markinvasionen i Gaza: Massaker och humanitär katastrof

2009-01-05 07:56:42




Israel inledde på lördagen den 3 januari, efter åtta dagars och nätters oupphörliga flyg- och raketattacker, en markinvasion av den extremt tätt befolkade och blockerade Gazaremsan, som bebos av 1,5 miljoner palestinier. Inmarschen skedde till ackompanjemang av massiv artilleribeskjutning både från marken och havet.

Källor i Gaza talade på söndagskvällen om hittills 507 dödade och över 2600 skadade, varav allt fler barn, kvinnor och andra civila. Därmed har den israeliska operationen, som med en makalöst sjuk cynism kallas "Gjutet bly", redan dödat hälften så många som det 33 dagar långa kriget i Libanon 2006. Vad som nu påbörjats är en humanitär katastrof.

Enligt CNN rapporterade den norske läkaren Erik Fosse från Gazas Shifa-sjukhus om en tredubbling av antalet döda och skadade under det första dygnet sedan markoffensiven inleddes. "Vi opererar i korridorerna, patienter ligger överallt, och folk dör innan vi hinner behandla dem", rapporterade Fosse. Andelen kvinnor och barn bland de dödade uppskattas av Fosse till 25 procent, och bland de skadade till 45 procent. Bland de allvarligt skadade och lemlästade fanns 50 offer för ett flygangrepp mot en matmarknad i Gaza City. Dödade och svårt skadade människor i de hetaste stridsområdena uppgavs också ligga kvar på gatorna, då inga vågat ta sig ut för att ta hand om dem.

Redan det första bombangreppet mot Gaza anställde en blodig massaker på en utomhusceremoni för installation av nya, unga polisaspiranter. Till de mål som därefter har bombats utan humanitära hänsyn hör samtliga polisstationer och myndighetslokaler, men också delar av flyktingläger, moskéer, marknader, skolor, fabriker, flerfamiljshus, den palestinska parlamentsbyggnaden och det islamiska universitetet. 
Civila palestinier i Gaza vittnar om en fasansfull skräck bland barnfamiljer som tvingats uthärda det ena sömnlösa dygnet efter det andra utan el, värme, bröd eller ens vatten till bröstmjölksersättning åt spädbarn.

Till den bitterhet som får arabvärldens gator att koka av förbittring bidrar de ytterst svaga protesterna mot den statliga israeliska och öppet USA-stödda terrorn från regeringarna i både Europa och de egna hemländerna. USA har också, utan att detta har fördömts av regeringarna i Europa, använt sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd till att stoppa ett krav på eld upphör.
Israels officiella mål, som har formulerats så vagt och anspråkslöst som möjligt, sägs vara att stoppa de raketer som i en slags trotsig protest har avfyrats från det av det islamistiska Hamas kontrollerade Gaza efter slutet på en sex månaders vapenvila. Att det framförallt har varit Israel som självt har systematiskt brutit mot vapenvilan genom fortsatt isolering av Gaza och flera militära attacker som krävt många dödsoffer, samtidigt som muren och bosättningarna på ockuperad mark byggts ut, förtigs med hjälp av USA, EU och västliga media.
Den israeliska regeringens hänvisning till Hamas lika ineffektiva som politiskt missriktade raketer är som

Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation Tnu`at Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki (Socialistiska Kamprörelsen) i Israel understryker bara en lämplig förevändning till invasionen. Raketbeskjutningen har självklart skapat stor oro i södra Israel, även om de "bara" orsakat fyra människors död och aldrig kunnat hota den israeliska övermakten. Den har därmed gett de israeliska makthavarna en "god förevändning" för att slå till. 
Det mest omedelbara motivet är att innan det förestående israeliska valet och installationen av en ny president i USA försöka reparera den israeliska elitens och regeringspartiernas prestige, genom att avleda intresset från den ekonomiska krisen och försöka tvätta bort den bild av svaghet som etsat sig fast efter bakslaget i kriget mot Hizbollahs milis i Libanon 2006.

Genom att med överlägset militärt våld slå ned Hamas hoppas den israeliske försvarsministern Barak kväsa den palestinska motståndsviljan och bevisa att Israels beredskap nu har återupprättats både för en möjlig revansch mot Hizbollah och kanske rentav en flygattack mot Iran. Ett annat motiv kan ha varit att med en militär maktdemonstration försöka kyla ned det revolutionära hotet mot Västmakternas hotade skyddslingar i den egyptiska regimen. Mycket talar för att effekten kan bli den rakt motsatta.Hur långvarig den israeliska invasionen blir är omöjligt att förutse. Israels försvarsminister garderar sig genom att säga att: "Det blir inte lätt och det blir inte kortvarigt".

Hamas har i trotsiga uttalanden välkomnat möjligheten att komma åt de israeliska soldaterna när de kommer in i Gaza. Obekräftade palestinska rykten på söndagen talade också om flera dödade och ett par tillfångatagna israeliska soldater och en nedskjuten helikopter, medan Israel uppger att en israelisk soldat dödats och att två sårats allvarligt medan flera dussin palestinska motståndsmän dödats. 
Hittills tycks Israels invasion ha gått ut på att bakom skydd av bepansrade schaktmaskiner, tanks och helikoptrar skära av Gazaremsan på mitten, inta öppna platser, kullar och andra höjdpunkter samt att slå en ring runt Gaza City. En fortsatt inmarsch i flyktinglägren och centrala Gaza kommer troligen att leda till ett ännu värre blodbad, då många palestinier antagligen är beredda att slåss till sista andetaget.

Det är svårt att se hur den israeliska regimen ske kunna "vinna" ett krig vars "vinst" bara kan brännmärka den israeliska regimen mer i ögonen på omvärldens massor ju värre den humanitära katastrofen blir. Förr eller senare får även Israel och dess folk betala ett ohyggligt pris för den bitterhet detta skapar. 
Rättvisepartiet Socialisterna deltar liksom alla sektioner inom CWI (Committee for a Workers International) i proteströrelsen mot detta krig. Särskilt viktiga är de modiga protester som varje dag äger rum i Israel trots myndigheternas repression. I dessa protester mot massakern i Gaza deltar våra kamrater i Tnu`at Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki (Socialistiska kamprörelsen) med full kraft, som utanför det israeliska försvarsministeriet i lördags, med slagord som: "Barak, försvarsminister, du ska inte köpa makt med blod", "Judar och araber vägrar vara fiender", "Blod spills för ministrarnas prestige", "Ingen fred, ingen säkerhet, avveckla kapitalets styre", Pengar till utbildning och jobb, inte för krig och ockupation", "Regeringen har ställt till en katastrof i Gaza och i Ashkelon", "I Gaza och Sderot, vill barnen leva", "Inga mer murar och skyddsrum – samtal mellan invånarna".

Den religiösa palestinska rörelsen Hamas vann i det senaste palestinska valet stort över den äldre palestinska befrielserörelsen Fatah, som väckt stort missnöje både på grund av en omfattande och växande korruption och en oförmåga att föra både de nationella och sociala frågorna framåt genom sin kompromissvilliga hållning gentemot både Israel, USA och de omgivande arabstaterna. Israel, USA och EU har därefter alla vägrat att acceptera resultatet av det val, som de själva insisterade på genom att isolera Gaza. Detta tillsammans med Hamas egen sekterism har betytt en olidlig situation i Gaza med extrem arbetslöshet, fattigdom och växande sociala spänningar.

Situationen i såväl Israel som i de palestinska områdena skriker idag efter nya sociala massrörelser och fredsrörelser med en socialistisk profil, som kan stödja och stärka varandra genom ömsesidiga kontakter. Vad alla till sist måste inse är att den USA-stödda staten Israels sionistiska politik till syvende och sidst bara kan besegras med stöd av en organiserad majoritet bland såväl den judiska som den arabiska befolkningen. 

Rättvisepartiet Socialisterna stöder också de krav som framförs på detta sätt av Tnu`at Maavak Sotzyalisti/Harakat Nidal Eshteraki:
• Omedelbart slut på bombningarna och de militära operationerna mot Gaza, och full ekonomisk kompensation till offrens familjer på båda sidor om stängslen.
• Omedelbar och fullständig vapenvila, inklusive ett slut på den ekonomiska och militära blockaden mot Gazaremsans invånare, ett slut på alla militära operationer på palestinska områden; Stoppa raketbeskjutningen av invånare i södra Israel.
• Fortsatta förenade demonstrationer av judar och araber mot kriget i Gaza, den nationella separationsmuren, konflikten och den extrema högern.
• Stoppa militärens och polisens repression mot rätten att demonstrera, och stoppa den institutionella nationalistiskt-rasistiska uppviglingen mot araber.
• Stoppa det kapitalistiska etablissemangets spel på människors rädsla, utnyttjandet av invånarnas liv för valtaktik och utnyttjandet av soldater som kanonmat.
• Stoppa den härskande elitens militära äventyr och dess försök att på detta sätt begrava politiska och sociala problem.
• Fullständig fångutväxling, inklusive frigivandet av soldaten Gilad Shalit.
• Direkta samtal mellan israeliska och palestinska invånare, och stärk banden mellan de arbetande och sociala organisationer från båda sidor av den nationella uppdelningen.
• Bygg stora socialistiska partier för arbetande människor, både i Israel och de palestinska områdena, som kan leda kampen för de brinnande sociala frågorna, inklusive den israelisk-palestinske konflikten.
• Dra tillbaka armén från de palestinska områdena och riv alla verktyg för förtryck och ockupation, som har prackats på de palestinska massorna, inklusive checkpunkter, vägspärrar, murar och bosättningar. Nej till jordannektioner – byte av jord endast på basis av fulla och demokratiska överenskommelser mellan israeliska och palestinska arbetare och fattiga.
• Verklig säkerhet och fred – gör slut på den israelisk-palestinska konflikten och gör slut på stormakternas politiska, ekonomiska och militära interventioner och diktat mot Mellanösterns massor som utförts av den israeliska regeringen i de palestinska territorierna och i grannstaterna.
• Kamp för ett Socialistiskt Israel sida vid sida med ett oberoende Socialistiskt Palestina, med gränser som dras demokratiskt genom direkta överläggningar mellan representanter för invånarna, med garantier för full rörelsefrihet; Kamp för Jerusalem som gemensam huvudstad för de två socialistiska staterna, med autonoma styren för stadens två sidor.
• Enad kamp av Mellanösterns massor för försörjning, fred och socialism; För en socialistiskt och demokratiskt Mellanöstern med garanterade demokratiska rättigheter för alla folkgrupper och minoriteter.

Arne Johansson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!