Marsch för mänsklighet: ”Inga plan till Afghanistan!”

Den pågående och växande flyktingkampen förtjänar allt stöd. Stoppa utvisningarna – amnesti nu (Foto: Natalia Medina).

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Att det trots en stor demonstration mot utvisningar till Afghanistan bara två dagar innan dök upp cirka 200 personer på en ny demonstration i Stockholm den 12 september visar känslorna i denna fråga.

200 gick från Norra Bantorget till Mynttorget under slagord som ”Afghanistan är inte säkert” och ”Inga plan till Afghanistan”. 
Framme vid Mynttorget var det många talare, däribland Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj-Larsen, den före detta kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet och nuvarande riksdagsledamot (S) Tomas Hammarberg, och Karin Fridell-Anter, en av initiativtagarna.
Talade gjorde även advokaten Almina Imamovic från Linköping. Hon har gått igenom många asyl­ärenden och slagits av den rättosäkerhet som trots regeringens försäkringar präglar asylutredningarna.
Enligt henne är det speciellt utredningar beträffande afghaner som präglas av rättsosäkerhet. Bara att komma från Afghanistan innebär ett underläge. 
Gustav Fridolin dök oväntat upp på väg för att hämta sina barn på skolan. Han ville tacka alla för det engagemang som visas i denna fråga. Att han och MP tillsammans med S införde ”tillfälliga flyktinglagar” som senare permanentades och gjorde flyktingpolitiken mer inhuman än någonsin tog han inte upp.

Deltog på mötet gjorde även trubaduren Roland von Malmborg. Mötet avslutades med sång. Vi sjöng en nyskriven text till Broder Jakob, nu med titeln Broder Stefan. Sången avslutades med en vädjan om amnesti för alla som fortfarande svävar i ovisshet.
Vi gick från Mynttorget med en positiv känsla. Positiv över engagemanget och de många talen som berörde. Vi kommer fortsätta kämpa för att regeringen ska ta till sig det engagemang som visas av så många människor över hela landet och bevilja amnesti. 
Socialdemokraternas flyktingpolitik är dock numera snarlik SD:s och de andra högerpartiernas. För att förändra i grunden krävs en gemensam kamp mot högerpolitik och klassklyftor från gräsrötter, flyktinggrupper, facken, välfärdsaktivister med flera – för omfördelning av resurser till behoven och ett stopp på den fruktansvärda inhumana flyktingpolitiken.