Strejk- och protestmöte i spanska Sevilla den 14 november.
Den 14 november strejkade och protesterade miljoner arbetare runt om i Europa i den första internationellt organiserade strejkdagen mot åtstramningar sedan krisen började. Protester och strejker ägde rum i över 20 olika länder, som ETUC (European Trade Union Confederation/Europafacket) hade kallat till. Speciellt i Spanien och Portugal, där blev protesterna stora.
Ett vanligt förekommande drag var också den oemotsvarande nivån av statlig repression, framförallt i Spanien, Portugal och Italien.
SPANIEN Fackföreningarna hävdar att 77 procent av landets löntagare deltog i strejken, vilket i sin tur ledde till att alla viktiga delar av ekonomin lamslogs.
Ett stort antal lokala småföretag i bostadsområden runt om i landet stängdes över dagen, vilket ger en bild av både den kapitalistiska krisen och kreditåtstramningens slag mot ”medelklassen”, och det oerhörda jobb som lokala strejkkommitteer gjort, vilka mobiliserade tusentals för strejkdagen.
Även om det procentuellt sett var fler som deltog i strejken än vid tidigare tillfällen, blev det en svag minskning i antalet arbetare. Detta var till stor del på grund av Baskiens nationella facks (ELA och LAB) sekterism. ELA och LAB organiserar majoriteten av alla arbetare i området, och de vägrade att kalla ut sina medlemmar till strejk.
Detta agerande är extra absurt i ljuset av den internationella mobiliseringen, och den iberiska halvöns generalstrejk som ägde rum den 14 november. Beslutet om att inte kalla ut medlemmarna möttes av ett anmärkningsvärt missnöje bland leden i fackföreningarna, vars militanta klasskämpar delar en medveten internationalistisk tradition. Denna stämning tvingade många organisationer inom den nationalistiska rörelsen att stötta mobiliseringarna inför den 14 november.
Det mest kraftfulla uttrycket från strejken kan ha varit de enorma demonstrationerna som genomfördes över hela Spanien.
I Sevilla i Andalusien marscherade 100 000. 500 000 gick ut på gatorna i den norra regionen, Galicien, som nyligen kallats ”pro-regering” efter de senaste regionala valen.
Till sist avslutades kvällen med demonstrationer som uppmättes till drygt en miljon deltagare i både Barcelona och Madrid.
I Barcelona blev demonstrationen så oväntat stor att den till slut blev oförmögen att röra sig framåt och var tvungen att skingras. Fackföreningar hävdar att över fem miljoner gick ut på gatorna i över 130 städer, i de största demonstrationerna hittills. Den enorma kraften och militanta ilskan som avspeglade sig i denna stabila strejk måste nu kanaliseras mot en fortsatt och intensifierad kamp.
Socialismo Revolucionario (CWI i Spanien) intervenerade i strejker och demonstrationer i sju olika städer och kämpar för att popularisera uppropet om en 48-timmars generalstrejk som nästa steg i kampen för att slå ner regeringen och dess suicidala politik.
Regeringens fundamentala svaghet och fruktan för massan visades senare i den brutala repressionen mot demonstranterna, vilka återigen omringade Madrids parlament.
PORTUGAL I över 40 städer runt om i Portugal demonstrerade tiotusentals den 14 november. Paroller och slagord som ”Ut med regeringen, stoppa åtstramningen”, ”Trojkan bestämmer inte här”, ”Hunger, elände och IMF – försvinn”, ”Gatorna tillhör oss, inte skulden” o s v reflekterade den militanta stämningen under protesterna.
Generalstrejken var den största av de fyra generalstrejker som har ägt rum under de senaste åren. Fackföreningarna hävdar att det i många sektorer var så mycket som 90 procent som deltog i strejkerna – framförallt i transportsektorn deltog många. Tåg, tunnelbanor och färjor stod stilla. Sophämtningen stod också nästan helt stilla och sjukhus tillhandahöll endast minimiservice.
I huvudstaden Lissabon försökte demonstranter storma parlamentsbyggnaden – något som följdes av en oemotsvarad polisrepression under kvällen.
ITALIEN Den 14 november anordnade landets största fackliga centralorganisation CGIL en 4 timmar lång generalstrejk och i mer än 30 städer demonstrerade flera hundratusen arbetare och studenter.
BELGIEN Den regionala FGTB-sektionen ’Liège-Huy-Waremme’ hade kallat till en generalstrejk och ett protestmöte utanför fackets högkvarter.
Efter protestmötet samlades till en spontan protest på flera hundra människor, vilka sedan marscherade till huvudkontoret för PS – ett socialdemokratiskt parti som är ansvariga för åtstramningarna och vilkas lokala Liègefederation haft mage att släppa ett pressmeddelande… till stöd för generalstrejken. Efter det gick protesten vidare till stadshuset där några tal hölls, framförallt i solidaritet med arbetarna på Arcelor Mittal.
Även i belgiska Charleroi genomfördes en framgångsrik strejk. Redan klockan fem på morgonen sattes blockader upp vid järnvägsföretaget SNCB och andra företag, framförallt av stålarbetare.
Offentligfacket CGSP hade en större delegation som blockerade olika platser och organiserade blockader vid de största infarterna till staden. Delegationen på ungefär 3 000 gick sedan i en demonstration mot stadshuset och invaderade byggnaden. Det katolska facket var också närvarande.
PSL-LSP-aktivister (CWI i Belgien) togs väl emot och idén om nödvändigheten av en handlingsplan för en generalstrejk över hela Europa var varmt välkommen.
Många arbetsplatsombud sade att 14 november var en bra dag, men att den även var dåligt organiserad. Vissa sektorer strejkade, andra inte. Som en konsekvens att detta visste många arbetare inte vad de skulle göra.
ENGLAND Ungefär 50 personer deltog i en protest organiserad med kort varsel av fackligt aktiva i Coventry, i solidaritet med arbetare som kämpar runt om i Europa.
De som deltog fick lyssna på talare från en bred facklig skala, vilka gjorde utmärkta poänger angående behovet av solidaritet, men de pekade också ut att det här är det kapitalistiska systemets kris och att det behövs en socialistisk politik för att slå tillbaka. ”Vad vill vi ha? En generalstrejk! När? NU!”, skreks det över hela Broadgate Square.
Många talare pekade på passiviteten från TUC (brittiska LO), och att vi inte har råd att vänta, vi måste kämpa nu. Vi måste bygga upp trycket i varje fack, på varje arbetsplats, i varje samhälle – för en 24-timmars generalstrejk som en del i en strategi för att stoppa nedskärningarna. Samtidigt måste vi koppla detta till kampen för socialism.
Solidaritetsprotester genomfördes även i andra brittiska städer.
TYSKLAND I många olika städer i Tyskland, däribland Berlin, hölls demonstrationer den 14 november.
I Köln demonstrerade mellan 500 och 600 personer i solidaritet med generalstrejken i södra Europa. Stämningen var väldigt kamplysten.
DGB-facken (tyska LO) lyste klart med sin frånvaro, men att vänstern och antikapitalistiska grupper själva lyckats samla 500 personer mitt i veckan var en stor framgång.
Även i Venezuela och USA, anordnade CWI-medlemmar utåtriktade aktioner till stöd för kampen i Europa.
socialistword.net
