foto: Jerry Kan / Flickr CC
Studenter ockuperade den 18 mars den lagstiftande församlingen Yuan, och den protesten fick ett enormt stöd. Tiotusentals demonstrerade dagarna efter och i söndags demonstrerade otroliga 500 000 i huvudstaden Taipei.
I söndags demonstrerade uppemot 500 000 i Taiwans huvudstad Taipei. Det var den största demonstrationen i Taiwans historia. Offensiv ger bakgrunden till de massportester som skakat Taiwan sedan mitten av mars.
Under de senaste två veckorna har tiotusentals demonstranter fyllt gatorna runt den ockuperade parlamentsbyggnaden i Taiwan. Wall Street Journal kallar det för ”den största studentprotesten i Taiwans historia” . Efter sex år vid makten har en serie kriser, splittring i ledningen och ett ras i opinionsmätningarna till 12,8 procent gjort att presidenten Ma Ying-jeou (från det regerande kinesiska nationalistpartiet Koumingtangpartiet, KMT) kämpar för sin politiska överlevnad.
Det som utlöste protesterna var presidenten Mas och regeringens beslut att driva igenom det djupt impopulära handelsavtalet med Kina, Cross-Strait Services Trade Agreement (CSSTA). Detta avtal, som undertecknades av de båda regeringarna i juni förra året, innebär en ytterligare avreglering av de båda ländernas servicesektorer, till förmån för storföretagen och på bekostnad av jobb, löner och arbetarnas rättigheter.
Regeringen använde sin stora majoritet i parlamentet för att snabbt driva igenom godkännandet av CSSTA-avtalet. Detta uppfattades av många som att KMT återgick till sina diktatoriska traditioner. Det finns en utbredd oro, inte bara för tillståndet i ekonomin utan också för urholkningen av pressfriheten och de demokratiska rättigheterna. Detta förstärks av regeringens allt tätare band med den kinesiska diktaturen.
Svaret gavs av de 300 studenter som den 18 mars inledde den första ockupationen någonsin av den lagstiftande församlingen, Yuan. Denna protest fick ett enormt stöd. Tiotusentals har gått ut på gatorna i huvudstaden Taipei och stöddemonstrationer har genomförts i andra städer. Ockupanterna har barrikaderat sig i plenisalen och stått emot de första försöken från polisen att kasta ut dem.
CWI och dess medlemmar i Taiwan deltar dagligen i protesterna utanför parlamentsbyggnaden. De har ihärdigt gått emot Mas program av avspänning över sundet och närmare förbindelser med härskarna i Beijing. Men detta utifrån en klasståndpunkt snarare än ett nationalistiskt ekonomiskt perspektiv.
Regeringens politik styrs av de taiwanesiska, kinesiska och internationella kapitalisternas intressen. De vill ytterligare rikta in den ekonomiska utvecklingen på att gynna de rika på massornas bekostnad.
CSSTA är inget undantag. Om den genomförs kommer den att påskynda outsourcing och att det blir fler tillfälliga anställningar istället för riktiga jobb.
Den politiska krisen skärptes betydligt söndagen den 23 mars när unga demonstranter trängde in i regeringsbyggnaden som ett sätt att sprida ockupationen. Polisen svarade med en massiv insats för att kasta ut demonstranterna. 158 skadades och 60 greps.
Samma dag som polisinsatsen ägde rum hyllade Obamaadministrationens talesperson, Marie Harf, ”Taiwans levande demokrati”. För ungdomar och många vanliga medborgare som såg nyheterna hemma var bilderna på den våldsamma polisinsatsen en påminnelse om årtionden med en hård KMT-styrd diktatur. Det understryker hur bräckliga de demokratiska rättigheterna är inom ett kapitalistiskt system, där den verkliga makten alltid monopoliseras av en liten elit.
Under måndagen den 24 mars pågick polisinsatsen under fem timmar och avslutades med att polisen satte in vattenkanoner, som sprutade vatten med tillsats av peppar. En CWI-medlem berättar hur fordon med vattenkanoner kördes fram kring halvfem på måndagsmorgonen.
– Det kom helt oprovocerat. Folkmassan tryckte tillbaka fordonet genom att bilda en kedja som gick mot den. Stämningen gentemot polisen övergick till öppen fientlighet. Det var ren tur att polisens beteende inte utlöste kravaller.
Det finns många likheter med proteströrelserna i Turkiet och Brasilien under 2013. Polisinsatsen var ett medvetet försök att terrorisera och knäcka kampviljan hos de som protesterade, men i själva verket har den slagit tillbaka och lett till att trycket på Ma har ökat. För att citera Marx har ”kontrarevolutionens piskrapp” lett till en ytterligare radikalisering av situationen och knuffat rörelsen framåt. Samtidigt är hotet om förtryck och ”kontrarevolution” fortfarande påtagligt.
Frågan om att bilda självförsvarsgrupper som kan bevaka och skydda demonstranterna är viktig. Självförsvarsgrupperna måste organiseras av demokratiska kommittéer. Detta steg borde kopplas till en uppmaning till arbetarnas fackföreringar att fullt ut ansluta sig till protesterna.
Diskussionen om ickevåld uppstår i nästan alla de proteströrelser som har uppstått den senaste tiden. Detta är något som inte bara gäller Taiwan. Socialister förespråkar välorganiserad masskamp och är emot vandalism och aktioner som bara spelar regimen i händerna. Samtidigt anser vi att det behöver organiseras ett försvar för massprotesterna mot ligister, provokatörer och mot staten. För att nå till denna grad av organisering krävs det demokratiska strukturer och ett tydligt program för hur rörelsen ska gå framåt. Detta i sin tur hänger nära samman med att arbetarklassen blir till den ledande kraften i protesterna och kan föra fram sina egna oberoende företrädare.
När detta skrivs har 50 universitet i Taiwan gett sitt stöd till strejkerna och bojkotterna av undervisningen. Behovet av en landsomfattande studentstrejk, som blir till en utgångspunkt för en vändning till fabrikerna och arbetsplatserna, och en uppmaning till fackföreningarna om att utlösa strejk, har varit det viktigaste i CWI:s argumentation i den pågående rörelsen. Nu har studenter och lärare börjat kräva strejker och detta har också fått gehör inom ett skikt av arbetarklassen.
Regeringen fruktar denna utveckling. Det visas av ett uttalande från premiärministern Jing Yi-hua, som är särskilt hatad sedan han berordrade polisinsatsen. Han varnade för att strejker ”allvarligt skulle försvaga staten”.
CWI:s anhängare betonar att studentstrejken måste organiseras underifrån genom demokratiska kampanjkommittéer och studentföreningar, snarare än att de styrs uppifrån av ledningen inom universitet och fakulteter. Denna strejkrörelse borde vara en kollektiv rörelse, med massmöten som syftar till att bygga upp ett aktivt stöd, snarare än den individuella ”autonoma” rörelse som en del akademiska grupper vill skapa.
Det är arbetarklassen som har styrkan att besegra regeringen, vilket premiärminister Jiangs kommentar bekräftar. Den har nyckeln till framgång i kampen, trots konservatismen hos fackföreningsbyråkraterna och fackföreningarnas låga medlemsantal.
Många fackbyråkrater har offentligt gått emot kraven på strejk och fackföreningsledare som stöder KMT har öppet stött CSSTA. Det lilla Labour Party (en organisation med stalinistiska rötter), som kontrollerar en del fackföreningar och ledde strejken i textilfabriken Hualong 2012, har varit tyst. Trots dessa hinder kan en kraftfull strejkrörelse bland studenterna, tillsammans med en medveten vändning till arbetarklassen med en begäran om stöd, göra att tanken på strejker från arbetarnas sida vinner ett betydande stöd.
Denna kamp är uttryck för den allvarligaste krisen i Taiwan på flera årtionden. Trots att det görs försök att tona ned detta, utgör krisen också en stor utmaning mot den kinesiska diktaturen. För Beijing är frågan betydligt större än handelsavtalet och till och med Kinas allmänna strategi gentemot Taiwan, som går ut på att stötta den, nu svårt sargade, KMT-regimen.
Det är omöjligt att förutse de möjliga effekterna av den pågående proteströrelsen. Samtidigt går det att säga att det politiska klimatet i Taiwan kommer att svänga i riktning mot kraftiga antikinesiska stämningar och en vilja till självständighet. Det kommer allvarligt att undergräva stödet för Mas och KMT:s kinavänliga strategi.
Händelserna i Taiwan är ett minfält för den kinesiska diktaturen. Det öppnar bland annat för möjligheten att KMT förlorar presidentvalet 2016 till förmån för det mindre Kinavänliga Demokratiska progressiva partiet (DPP), som leder den Pan-gröna koalitionen (det andra borgerliga blocket, den Pan-blåa koalitionen, leds av KMT).
På ytterligare en front kan vi se hur protesterna i Taiwan hotar den kinesiska regimen. Det gäller Hongkong, där den kinesiska regimens handlingsutrymme begränsas i den kraftmätning som närmar sig utifrån de massiva kraven på ett demokratiskt valsystem. Rörelsen i Taiwan har fått ett enormt stöd i Hongkong och ökat trycket på de borgerliga ledarna för demokratirörelsen ”Occupy Central”. Deras inriktning har varit att avrusta rörelsen och att nå en kompromiss med Beijing.
Polisinsatsen i Taiwan denna vecka kan ses som en spegelbild av vad som skulle kunna bli aktuellt under en framtida kamp i Hongkong. Politiker som stödjer regeringen skulle kunna hota med att Folkets befrielsearmé (den kinesiska militärmakten) skulle kunna sättas in mot demonstranterna om ”Occupy Central” går vidare.
Sally Tang Mei-ching, ordförande för Socialist Action (CWI i Hongkong) som deltar i protesterna i Taipei i Taiwan, berättar:
– CWI:s medlemmar i Taiwan har, med stöd av anhängare från Hongkong, varit aktiva i proteströrelsen ända från början. Vi står för ett socialistiskt alternativ till kapitalism och nyliberala handelsuppgörelser som CSSTA. Vi kräver att de stora företagen och bankerna ska tas över och överföras till ett demokratiskt offentligt ägande, för att bryta de taiwanesiska miljardärernas makt över ekonomin och över regeringspolitiken, inklusive politiken när det gäller relationerna över sundet.
– Vi säger att en enad kamp från arbetarklassen är det enda sättet att besegra kapitalisterna och deras regeringar. Det innebär att uppgiften är att bygga en enad rörelse tillsammans med de superexploaterade migrantarbetarna i Taiwan, liksom att vinna stöd från arbetare internationellt. Detta gäller även för fastlands-Kina, där åtskilliga miljoner personer är anställda i taiwanesiskt ägda fabriker.
– Detta socialistiska budskap från CWI har idag utan tvekan bara stöd av en minoritet i rörelsen, men samtidigt har det redan fått ett strålande mottagande. Mer än 400 exemplar av CWI:s Taiwanesiska tidskrift (Socialisten) såldes under fyra dagar och många nya ansikten har dykt upp för att hjälpa till vid våra bokbord. En av aktivisterna var så imponerad av vår tidskrift och dess analys av kampen att hon köpte 50 exemplar som hon skulle sprida inom sin organisation.
– Den nationella frågan och den komplicerade frågan om relationerna med Kina har skjutits i bakgrunden under de senaste åren. Men oundvikligen kommer de nu aktuella protesterna på nytt att knuffa fram denna fråga i förgrunden. Proteströrelsen, arbetarklassen och alla krafter inom vänstern måste vara beredda på detta och kunna ge svar som visar på vägen framåt mot en enad masskamp.
– CWI i Taiwan står för rätten till självbestämmande, vilket innebär att om befolkningen i Taiwan i ett demokratiskt val väljer självständighet, kommer vi att stödja detta beslut. Samtidigt kan detta bara förverkligas inom ramen för en internationell socialistisk kamp mot kapitalismen och dess uppbyggnad med utländsk – imperialistisk – dominans. Vår antikapitalistiska och socialistiska attityd till den nationella frågan gör att vi är helt emot USA och dess militära och diplomatiska spel i Asien. Detsamma gäller för de militära ambitioner som andra makter som Kina och Japan, men också den kapitalistiska staten i Taiwan, har. Arbetarklassen, internationellt och i Asien, är den enda kraft som, om den mobiliseras kring ett socialistiskt program, kan besegra kapitalismen och dess krigsmaskiner.
– Huvudinriktningen för CWI i Taiwan och dess anhängare kommer att vara att delta i massprotesterna för att föra fram förslag som trappar upp rörelsen och leder till regeringens nederlag. En avgörande del i detta är att skapa enighet kring ett program som kan dra in så breda skikt som möjligt i kampen och att visa hur segern kan nås. Ett sådant program innehåller bland annat dessa punkter:
- Förbereda en landsomfattande studentstrejk mot regeringen. Organisera demokratiska strejkkommittéer i alla skolor och universitet som kan samarbeta och samordna kampen. Uppmana arbetare och fackföreningar till stödaktioner i form av en 24-timmars generalstrejk.
- Ett fullständigt avvisande av Cross-Strait Services Trade Agreement.
- Ner med Ma och den korrumperade KMT-regeringen. Fortsätt upptrappningen av massrörelsen för att tvinga fram regeringens avgång och nyval.
- För en oberoende offentlig undersökning av polisens tillslag den 23 och 24 mars. Bestraffade ansvariga för detta angrepp. Lägg ned åtalen mot de som gripits.
- Bygg upp ett politiskt alternativ för arbetarklassen som ett alternativ till de ”blå” och ”gröna” koalitionerna. För ett nytt arbetarparti med en socialistisk politik och mot den ekonomiska krisen och kapitalismen. ■
