Kinas matföroreningskris djupnar nu dag för dag. Noggrannare matkontroller i kölvattnet på skandalen med förgiftad mjölk i september har avslöjat en omfattande användning av melamin – en kemikalie som används för att tillverka plast och lim – i en rad animaliska produkter, inklusive ägg och fisk. Melamin är förbjudet i samband med matproduktion då det orsakar njur- och leverskador. Detta visade sig på ett tragiskt sätt då fyra spädbarn dog och över 13 000 togs in på sjukhus efter att ha fått melaminförorenad barnmat. Melamin har avsiktligt tillsatts som utspädningsmedel i mjölk för att höja dess proteininnehåll – och vinsterna. Det kinesiska folket är vant vid matlarmrapporter. Småbarns lidande innebar dock i det här fallet, givet regeringens enbarnspolitik, att denna skandal oundvikligen fick återverkningar i masskala. Försäljningen av mjölk och mjölkprodukter har rasat sedan mitten av september. Regeringen har ställts inför en storm av påtryckningar som effektivt har avslutat dess olympiska ”smekmånadsperiod”.Den senaste larmrapporten som handlade om ägg, fjäderfä och fisk har åstadkommit fullskalig panik bland konsumenterna. Dessa avslöjanden antyder att melamin nu har etablerats i den mänskliga näringskedjan i Kina, till följd av att det avsiktligt tillsatts i djurfoder, återigen för att öka dess proteininnehåll. ”Födoämnesindustrin verkar ha kommit överens om att använda kemikalien [melamin] för att minska produktionskostnaderna samtidigt som man upprätthåller proteininnehållet inför kvalitetsinspektioner”, noterade en ledare i den engelskspråkiga dagstidningen China Daily (den 31 oktober).
Enligt den statsägda tidningen Nanfang Daily har tillsättandet av melamin i animalieprodukter blivit en ”offentlig hemlighet” inom industrin. Denna rapport uppgav att detta tillvägagångssätt började i fiskodlingindustrin för fem år sedan, som ett sätt att fuska fram högre proteinnivåer. Det kopierades sedan inom andra agroindustrier som fjäderfäindustrin. Enligt denna dagstidning kommer det tillsatta melaminet från industriavfall. Och Kinas matbekymmer stannar inte vid melamin; tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, ogräs- och skadedjursbekämpningsmedel och antibiotika har samtliga tagit sig in i den mänskliga näringskedjan. Allt detta är ett svårt slag mot Kinas länge hårt drabbade bönder som – felaktigt – får skulden för de dåliga åtgärder som leder till förgiftning av näringskedjan. Grossister i vissa regioner vägrar numera att köpa upp jordbruksvaror som inte åtföljs av ett (kostsamt) melamininsektionscertifikat. Majoriteten av Kinas fattiga bönder blir på det ena eller andra sättet förlorarna som inte kan vinna hur de än gör.
Denna utveckling är ytterligare ett hårt slag mot ”Made in China”-etiketten – vid värsta tänkbara tidpunkt, givet den globala recessionen. Skandalen med den giftiga mjölken ledde till globala reklamationer av varor innehållande ingredienser från Kinas mejeriindustri. Över 20 länder förbjöd dessa produkter, inklusive några från globala märkesföretag, som Cadbury’s, Heinz, Nestlé och Unilever. På Taiwan försvagade skandalen ytterligare presidenten, Ma Ying-jeou, vars popularitet har sjunkit till 30 procent sedan han valdes till president i valen i mars i år. Tillfället har gripits av Taiwans självständighetsvänliga oppositionsparti, DPP, för att genomföra stora protester (500 000 demonstrerade i Tapei den 25 oktober) mot import av kinsesiska varor och mot Mas politik för mer ”globalisering” med den kinesiska ekonomin på fastlandet.
Krisen har också globala dimensioner. Kinas mat- och mejeriindustri har utsatts för omfattande penetration av utländska multinationella företag, för det mesta genom samägda företag med kinesiska ägarpartner. Företaget som står i centrum för den giftiga mjölkskandalen, Sanlu Group, ägdes till 42 procent av Fonterra på Nya Zeeland. Då skandalen rullades upp visade det sig att produkterna från åtminstone 22 mjölkföretag, många med utländska partners, och nära 12 procent mejeriprodukter i sortimentet, innehöll melamin. För tre månader sedan var Sanlu ett prestigefyllt företag. Det står nu inför sin bakrutt eller möjliga övertagande av ett konsortium av dess rivaler – inte något enstaka företag kan förväntas klara av att ta över Sanlu, då dess skulder överskrider 700 miljoner yuan (850 miljoner kronor), massiva skadeståndskrav borträknade.
Även om landets export av mejeriprodukter är liten, är Kina en av världens största exportörer av matvaror och matvaruingredienser, inklusive kött, havsmat, drycker och vitaminer. Nya tester införs och trappas upp hela tiden. Kinesiska städer, som står under tryck från skakade konsumenter, låter melamintesta en rad olika produkter. Problemet med förorenade ägg visade sig först till följd av resultat av tester som genomfördes i Hongkong för en vecka sedan. Förekomsten av melamin har sedan dess konstaterats i ägg från tre fastlandsprovinser (Liaoning, Hubei och Shanxi) efter att det första fallet belystes.
Centralregeringen tillkännager nu att Kinas matvaruindustri har lidit av ”slapp reglering” – en monumental underdrift. Central bär huvudansvaret för detta, samtidigt som den utnyttjar lägre tjänstemän som syndabockar. Under år 2005 undantog den 2 000 företag som var inblandade i mejeri- och matvaruproduktion – inklusive Sanlu – från reglerande kontroller, med argumentet att dessa företag höll en hög standard och var kapabla att reglera sig själva. Detta beslut upphävdes i september, då skandalen avslöjades.
För två år sedan befanns djurmat som exporterades till USA innehålla melamin. Detta kom fram efter att över ett dussin hundar och katter hade dött. Denna skandal ledde till löften från Kinas regering och matsäkerhetssystem för att städa undan problemet. Dagens – allvarligare – kris visar att sådana löften inte kan tas på allvar. Redan vid tiden för djurmatsskandalen hade New York Times (den 30 april 2007) en artikel med rubriken: ”Tillsats [melamin] i djurmat är en officiell hemlighet i Kina”. Ingen i Kinas regering kan påstå sig vara överraskad av de senaste avslöjandena. På samma sätt fann Kinas mejeriproduktkvalitetsinspektionsrapport år 2004 att utspädningen av mjölkprodukter var väldigt utbredd, att urea, tvålpulver och stärkelse hade tillsatts mjölken. Men den kinesiska regeringen agerar endast när den tvingas till det på grund av masspåtryckningar och allmänhetens ramaskri. Då agerar den, men med det överskuggande målet att tysta sina kritiker, blockera varje som helst steg mot bildandet av oberoende politiska föreningar eller organisationer samt att återupprätta ”stabiliteten” snarast möjligt.
”Tre officiella företrädare på ministernivå har avgått och en regeringsundersökning pågår. Vem som än är ansvarig så måste denne dras inför domstol. Vi måste skydda Made in China-varumärket”, sa den kinesiske kommentatorn Victor Gao till CNN. Utifrån sådana uttalanden står det klart att det är önskningarna om att skydda Kinas marknader – och företagsvinster – snarare än hälsan och säkerheten för dess folk som är det viktigaste övervägandet.
Kinas auktoritära system har också förvärrat matkrisen, som t ex ifråga om SARS-utbrottet år 2003 och ifråga om landets växande HIV-epidemi. Centralregeringens censur under olympiska spelen – för att skydda regeringens prestige – förhindrade att skandalen med giftig mjölk kom upp tidigare än den gjorde, genom att den förhindrade nödåtgärder som skulle ha kunnat rädda liv. Provinsregeringen i Hebei, där Sanlu Group är baserat, kände till melaminföroreningarna och hälsoproblemen bland spädbarn redan den 2 augusti, men fallen fick ingen publicitet förrän drygt en månad senare, efter att olympiaden avslutats. Lokala media kände till problemet ännu tidigare, efter att ha kontaktats av föräldrar från hela Kina. Reportrarna var emellertid oförmögna att publicera sina rön på grund av den strikta mediakontroll som infördes i samband med olympiaden. Matsäkerhetsfrågor var en av åtskilliga frågor som lyftes ut av regeringscensorerna.
Situationen i själva olympiadstaden visar på de förödande effekterna av detta negligerande och denna censur från officiellt håll. Nästan en fjärdedel av familjerna i huvudstaden har gett sina barn melaminförorenad mjölk, enligt Beijing News-rapporter. I hela landet får fortfarande 5 824 barn sjukhusvård för njursjukdomar som orsakats av den förorenade mjölken; sex av dessa är allvarligt sjuka.
”Permanenta leverskador kan orsakas av kristaller som plötsligt bildas i ett stort antal hålrum i njurar på barn som har konsumerat melamin, vilket orsakar kroniska njurfel och kräver dialys och även njurtransplantationer senare i livet”, rapporterar tidskriften Forbes.
Bär bönderna skulden?
Kinas ledare håller rituella tal om att ”dra lärdom” av denna affär. Chansen att det händer är dock noll. Förorening av mat i Kina är lika mycket en del av den kapitalistiska reform- och uppöppningsprocessen som (den nedåtgående) börsen och utbredningen av nya (tomma) snabbköp. Det är som en internationell analys varnar för: ”Den förorenade mjölkskandalen i Kina avslöjar hur korruptionen intensifieras i landets utbudskedja, vilket återspeglar socioekonomisk stress som kommer att öka till följd av den globala ekonomiska nedgången” [Statfor, China: The Economic Roots of the Milk Scandal]Som denna rapport förutser – olyckligtvis på ett riktigt sätt –kommer läget att förvärras på grundval av ett system som sätter vinster före folks behov, särskilt nu då detta system går in i en allvarlig kris.
Kinas mjölkbönder är för det mesta småskaliga och extremt fattiga. En typisk bonde äger fem eller sex kor. Innan krisen bröt ut påtvingade Sanlu Group sänkta priser för sina bönder samtidigt som priset på djurfoder hade stigit avsevärt. Dessa ”marknadsdrivna” faktorer bidrog till den utbredda praktiken med manipulering av färsk mjölk på insamlingsstationerna – först genom att späda ut den med vatten och sedan genom att tillsätta melamin för att återställa dess proteinhalt. Medan mjölkbönderna idag utmålas som skurkar av media, hade de flesta av dem aldrig hört talas om melamin före skandalutbrottet.
Utspädningen av mjölken var sannolikast stationsföreståndarnas och mellanhändernas verk. Många bevis antyder emellertid också att de stora mejeriföretag som köpte upp den utspädda mjölken visste att så var fallet, men att de valde att inte göra någonting av rädsla för att striktare kvalitetskontroller skulle minska tillgången och leda till högre återförsäljningspriser på mjölk. Den sista biten i detta pussel är de ”kommunistiska” officiella företrädarnas myglande tillsammans med företagen för att skydda den från allmänhetens insyn och klagomål över kvalitetsproblem.
Även de barn som har överlevt melaminförgiftning kan därför senare i livet drabbas av långvariga hälsoproblem. Många föräldrar har blivit allt bittrare över regeringens (van)skötsel av skandalen. Ett vanligt klagomål är att den kostnadsfria medicinska behandling som erbjuds spädbarn som förgiftats av förorenad mjölk är otillräcklig och av låg kvalitet. I otaliga fall har föräldrar, antingen i grupp eller individuellt, försökt vidta rättsliga åtgärder mot de ansvariga företagen, men inte ett enda fall har godtagits av de domstolar som fortfarande kontrolleras av det felaktigt benämnda ”kommunistpartiet”. Officiella företrädare på lokal och nationell nivå är desperata i sin iver att lägga locket på över detta problem – att begränsa skadorna på ”Made in China”-varumärket.
Vincent Kolo, chinaworker.info
