Ivrigt påhejad av såväl socialdemokratiska regeringar som Alliansregeringar satsade statliga Vattenfall på kol och kärnkraft, vilket både gjorde bolaget till en av Europas största miljöbovar och sänkte det.
Ett sämre facit får man leta efter. Men Vattenfalls ledning är som det gamla franska kungahuset Bourbon som ingenting har lärt och ingenting har glömt, och som kastades från tronen av inte bara en, utan flera revolutioner.
Vad annars kan man säga om Vattenfalls stämning av den tyska staten efter beslutet att avveckla kärnkraften till år 2022? Ett beslut som den tyska regeringen tvingades att ta efter att kärnkraftverket Fukushima havererade 2011 och Japan var ytterst nära att drabbas av en totalkatastrof när energibolaget Tepco teg om härdsmältorna i flera reaktorer.
I måndags inledde de muntliga förhandlingarna i den internationella kapitalistiska skiljedomstol (ICSID) i Washington D.C som ska avgöra om den tyska staten har gjort sig skyldig till brott mot handelsavtalet Energy Charter Treaty, som Vattenfall hävdar och därför kräver ett skadestånd på hisnande 4,7 miljarder euro plus ränta – närmare 50 miljarder kronor. Detta är enligt Vattenfall vad den beslutade avvecklingen av kärnkraften – två äldre kärnkraftverk har man tvingats stänga och ett är fortfarande i drift – har kostat bolaget.
Dom i målet kommer först nästa år, men skadeståndskravet har redan kostat de tyska skattebetalarna 80 miljoner kronor.
Likt alla internationella handels- och investeringsavtal innehåller Energy Charter Treaty en klausul som gör det möjligt för storbolagen, i detta fall energijättarna, att stämma stater/regeringar som bedriver en politik man ogillar. Det är alltså den klausulen som Vattenfall åberopar. Om det låter bekant är det precis en sådan klausul som exempelvis TTIP-avtalet (frihandelsavtalet som EU och USA håller på att förhandla fram) innehåller. Vattenfalls stämning ger alltså en bild av vad som kommer att ske i stor skala om det omfattande TTIP-avtalet blir verklighet. Behövs det ytterligare argument för att säga nej till TTIP och CETA som är EU:s frihandelsavtal med Kanada?
Bert Karlsson tjänar 100 miljoner kronor på sina flyktingboenden i år, men varslar ändå alla sina 500 anställda. Anledningen är att Migrationsverket har börjat säga upp kontrakten på en del av hans boenden. ”Fastigheterna hyr han på korta kontrakt. Och personalen varslar han i god tid så att han inte behöver betala uppsägningslön när boendena står tomma”, rapporterar SVT den 11 oktober.
Parasit – det är bara förnamnet. ■
