Diagrammet från Scripps Institute of Oceanography i USA visar hur situationen nu är utom kontroll.
Koncentrationen av koldioxid i atmosfären, huvudorsaken till den globala uppvärmningen, har nått en kritisk nivå. Koldioxid frigörs genom att man förbränner kol, bensin och olja, så kallade fossila bränslen.
De senaste mätningarna av koncentrationen av gasen vid Manua Loas observatorium på Hawaii visar att den har nått 400 parts per million (ppm) i atmosfären för första gången sedan människan befolkade planeten.
Allt medan bevisen på klimatförändringar växt har regeringar icke desto mindre vägrat genomföra några meningsfulla åtgärder för att göra något åt problemet. Deras förlamning inför denna kritiska situation har blivit närmast total efter finans-krisen 2008.
Om vi går tillbaka en miljon år har koldioxidkoncentrationen ökat och minskat, men den har aldrig varit så hög att den destabiliserar temperaturerna i världen. Detta förändrades dramatiskt för 30 år sedan med en väldigt snabb ökning till 400 ppm. Jorden har upplevt denna koncentration tidigare, för tiotals miljoner år sedan och den förknippades med att havsnivåerna steg med 5 till 40 meter och medeltemperaturen på jorden steg med tre-fyra grader. Detta skulle kunna upprepas med katastrofala konsekvenser.
Dessutom skedde ökningen till en koncentration på 400 ppm under tusentals eller tiotusentals år vilket gjorde att livet kunde anpassa sig. Dagens ökning har skett under tre årtionden och hastigheten ökar hela tiden vilket gör att framtiden är mer riskfylld. Den globala uppvärmningen är inte enbart ett hot mot framtida generationer, effekten av klimatförändringarna existerar idag i form av extrema väderhändelser.
Torkan i USA förra året i kombination med torka och översvämningar på andra platser höjde priserna på mat som inte enbart förvärrade världssvälten utan fick mer generella ekonomiska effekter.
I Storbritannien förväntades inflationen att falla snabbt på grund av nedskärningar vilket inte skedde, delvis på grund av snabbt ökande matpriser. Som ett resultat har nettolönen efter avdrag för inflation fortsatt falla vilket förlängt den ”stora konjunkturnedgången”.
I USA har kostnaden för orkanen Katrina och superstormen Sandy förra året satts till mer än 660 miljarder kronor. Bevisen, som kopplar de extrema väderhändelserna jorden upplever till den globala temperaturhöjningen, blir allt fler.
Trots de enorma mänskliga och ekonomiska kostnader som redan uppstått, har inga betydande åtgärder vidtagits av kapitalistiska regeringar mot den globala uppvärmningen.
Faktum är att det som skett är motsatsen. Försök att komma överens om ett nytt avtal för att ersätta det ineffektiva Kyotoavtalet har övergivits och istället har en ny kampanj inletts för att öka produktionen av fossila bränslen i USA, Storbritannien med flera länder.
Detta är kopplat till utvinning av bensin ur skiffer, så kallad fracking, där det potentiellt finns enorma reserver som fortsättningsvis kommer bidra till de allt högre tempraturerna globalt.
Detta kan eventuellt vara mer dödligt än konventionell bensinproduktion på grund av att metangas frigörs, vilket är långt mer skadligt för miljön än koldioxid. Fracking har även orsakat lokala jordbävningar och kan leda till att grundvattnet förgiftas.
Trots detta vill Storbritanniens finansminister George Osborne skapa världens generösaste system för att betala skifferskatt (smitning) för att stimulera produktionen. Han har för avsikt att sänka skatten för bolagen som producerar bensin ur skiffer från 62 till 30 procent.
Rättfärdigandet för denna politik är att skifferindustrin kommer att skapa tusentals nya arbeten, men programmet för att utveckla förnyelsebara energikällor som sol, vind och vågor skulle generera långt fler arbeten.
Osbornes förkärlek för fossila framför förnyelsebara bränslen, visar återigen vad kapitalister bryr sig om, det vill säga kortsiktig profit. Inget får stå i vägen för detta mål, inte ens en tänkbar miljöförintelse.
Konkurrens mellan de stora kapitalistiska makterna har förhindrat att någon överenskommelse kunnat nås för att ta itu med klimatförändringarna.
Den globala ekonomiska krisen som inleddes 2008 sänkte vinsterna och gjorde någon överenskommelse än mindre trolig. Detta dödläge visar helt klart på behovet av att avlägsna det profitbaserade ekonomiska systemet och ersätta det med socialism som kommer att skapa de förhållanden där miljöproblemen kan lösas.
De främsta tekniska delarna i ett socialistiskt program är en snabb omläggning till användandet av förnyelsebara energikällor, en stor utbyggnad av kollektivtrafiken, en omläggning av bilindustrin till att använda förnyelsebara energikällor samt mer satsning och forskning på förnybar energi.
För att kunna genomföra detta program behövs att energi- och transportindustrierna står under demokratiskt offentligt ägande, det vill säga kraftbolagen och distributionsföretagen, fordonstillverkare och buss- och järnvägsbolag.
Ytterligare ett sätt att uppnå en hållbar miljö kommer vara att öka effektiviseringen av produktionen av alla tillverkade varor och bostäder.
Behovet av att minska intensiteten på energianvändandet inkluderar utbyte av varor och tjänster inom alla områden. Det kommer vara viktigt att på ett effektivt sätt integrera de olika sektorerna av ekonomin i en demokratiskt bestämd produktionsplan som kommer att ha miljömässiga behov i centrum. Detta kommer i sin tur kräva att storföretagen som för tillfället dominerar samhället ägs gemensamt.
Pete Dickenson
