Enorma dagbrott och exploaterande satsningar på gruvor från diverse riskkapitalbolag har skapat djupa sår i Norrlands natur.
En månad innan FN:s klimattoppmöte i Paris mobiliserar norrbottningar till protester. Genom ”Run For Your Life”, en klimatperformance i form av en stafett från Kiruna till Paris, genomförs event och protester genom länet.
På många sätt ställs miljö- och klimatfrågan på sin spets i Norrbotten. Det handlar om miljöförstöring, militarisering, gruvor och jobb.
Behovet av en omställning för att minska klimatförändringarna är akut. I Sverige är det de norra delarna som enligt prognoserna (med nuvarande utveckling) kommer att få de högsta temperaturökningarna, samtidigt som nederbörden kommer att öka med upp till 60 procent.
Tack vare landhöjningen klarar vi oss undan stora översvämningar, men frågan är hur djur och växtliv kommer att kunna anpassa sig när klimatet ändras så mycket? Att flytta norrut, till kallare trakter, är inte möjligt om man redan är längst norrut.
I Norrbotten är klimatfrågan nära kopplad till andra miljöfrågor och till frågan om jobben. Tio år av gruvboom har fört debatten om gruvornas miljö- och klimatpåverkan till en helt ny nivå. Det samiska samhället har fått välbehövligt stöd i att ifrågasätta rådande lagstiftning och prioriteringar, där gruvspekulanter och klippare får sin vilja igenom medan miljöintressen och andra näringar får stå tillbaka.
Kanske mest tydligt blev detta i samband med kampen i Kallak/Gállok, där lokalbefolkning, det samiska samhället och miljöaktivister blockerade en provbrytning inför en gigantisk järnmalmsgruva, som planerades av spekulanterna bakom brittiska Beowolf Mining och dotterbolaget Jokkmokk Iron Mines.
Fyndigheten i Kallak är lågvärdig, vilken innebär mycket stora ingrepp i naturen och stora utsläpp av växthusgaser för relativt lite järn. Dessutom saknar området järnvägsanslutning och fyndigheten ligger inom ett viktigt område för rennäring och turism.
Efter prisraset på råvaror de senaste åren har många gruvprojekt lagts i malpåse eller utvecklas i snigelfart, så även Kallak.
Gruvnäringens nya ”förebild”, Northlands gruva i Pajala, är i konkurs och risken är nu överhängande för att tillgångarna slaktas och att kvar blir bara ett hål i marken, som staten får betala saneringen av, samtidigt som samebyns och övriga lokalbefolkningens marker är förstörda för många generationer framåt.
Känslan av att norra Sverige utnyttjas medan naturen och människorna får betala priset förstärks ytterligare av militariseringen. För varje år ökar antalet utländska, ofta Natobaserade, militärövningar och krigsindustrins tester av nya militära system. Stora naturområden är permanent avstängda för bombövningar och tester, och ännu större områden stängs av i veckor eller månader för olika övningar. Hur stora utsläpp av växthusgaser militariseringen leder till är höljt i dunkel.
En annan faktor i miljömedvetandet är det pågående kärnkraftsbygget i finska Pyhäjoki, bara 15 mil från Norrbottens kust. När förarbetena är klara är det den ryska kärnvapentillverkaren Rosatom som ska bygga verket. Oron är stor över miljökonsekvenserna och olycksrisken. Kärnkraft står för stora utsläpp av växthusgaser under bygg- och rivningsprocessen samt vid uranbrytningen.
Ofta motiveras skövlingen av naturen och utsläppen av växthusgaser med argumentet om jobben, något som kan bita bra i en region där arbetslösheten historiskt har varit ett stort problem (nu är dock arbetslösheten klart lägre än rikssnittet). Men som Offensiv har skrivit tidigare skulle en klimatomställning generera betydligt fler jobb än dagens utveckling.
Som författaren Arne Müller har visat i boken Norrlandsparadoxen hamnar en stor del av jobben från till exempel gruvindustrin inte alls i de samhällen där gruvorna ligger. I den mån gruvor är nödvändiga ska de ägas gemensamt och etableras och drivas under demokratisk kontroll och styre, med stort inflytande från lokalbefolkning och miljöorganisationer.
Istället för privata klippare och ännu mer resurser till militarisering och imperialistiska krig, behövs massiva offentliga investeringar i förnybar energi, kollektivtrafik, elfordon, spårbunden trafik såsom Norrbotniabanan, klimatombyggnad av bostäder, lokala ekologiska jordbruk och energieffektiviseringar i industrin. För att det ska vara möjligt måste storföretagen och de rikas makt över ekonomi och politik brytas. Ett nytt socialistiskt arbetarparti måste byggas för att bygga en hållbar socialistisk framtid. ■
