Mindre lyckat om Kuba

2007-05-02 15:16:13




BOK
Titel: Kuba på riktigt.
Författare: Elin Brusewitz, Ali Esbati m fl.
Förlag: Murbruk förlag.
När Kubas president Fidel Castro insjuknade och många trodde att han låg för döden restes frågan än en gång; vad kommer hända efter Castro? I den nyutgivna boken Kuba på riktigt från Murbruk förlag försöker några av bokens författare så smått att besvara den frågan.

Murbruk förlag gav nyligen ut Venezuela och drömmen om ett nytt Amerika, som jag lovordade. Tyvärr kan jag inte göra det samma med Kuba på riktigt.
Även om boken tar upp en hel del viktiga frågor så går den aldrig in på djupet, utan håller sig till vaga och intetsägande formuleringar. Boken liknar varken liberalernas Kubafientliga USA-propaganda eller Svensk-kubanska föreningens okritiska hyllningstexter. Bokens 15 författare beskriver Kuba som ett land som varken är ett ”paradis med gator av guld men inte heller en sovjetisk diktatur”.

Kuba på riktigt

Kuba på riktigt består av de 15 författarnas reseskildringar och upplevelser. Bokens svaghet är att du efter att ha läst ett kapitel tröttnat, för sedan följer samma formuleringar, näst intill identiska, gång på gång. Alla försöker de i samma ordning beskriva Kubas historia, revolutionens landvinningar, svårigheterna med USA:s blockad, den ekonomiska krisen efter Sovjetunionens fall och bristen på demokratiska rättigheter.
Men boken ger inte en enda gång ett svar på frågan om hur den kubanska revolutionen kan försvaras. Vad skulle vara vägen framåt för den kubanska arbetarklassen i kampen för genuin socialism? Självfallet ligger svaret i att ingen av dem besitter de idéer som skulle krävas.

Drömmer om Palme

Boken är, förutom några undantag, skriven av nostalgiska unga socialdemokrater som drömmer sig tillbaka till Palmes tid, där sosseetablissemanget skakade hand med Castroregimen. De försöker rädda ansiktet på SSU genom att låta småradikala i försvaret av socialismen, för att sedan snabbt rätta in sig i det borgerliga socialdemokratiska ledet.
Kalle Holmqvist tar upp socialdemokratins förhållande till Kuba. Idag är det lika självklart för ledningen att stämma in i USA:s kritik som det var för Palme att ge sitt stöd. Ung Vänsters Ali Esbati ger sig in i debatten med att beskriva Kubas betydelse i tredje världen, något som inte kommer att dö med Fidel Castro, skriver han.
Alexandra Fransen ifrågasätter helt riktigt hyckleriet i att kalla Kuba för diktatur ifall Colombia skulle vara en demokrati, men ingen av dem lyckas ge någon stimulerande läsning.
Även om boken är tråkig och upprepar sig själv så finns det vissa glimtar av seriös granskning och kritik om för- och nackdelar med det kubanska samhället.
Kuba på riktigt beskriver det kubanska folket som medvetet och bildat och som ett folk som aldrig skulle ge upp sin självständighet för USA-imperialismen – men den som vill ha argument för att försvara de landvinningar som revolutionen gett det kubanska folket, men som samtidigt inte försvarar enpartistaten utan söker en väg som kan försvara revolutionen i kampen för socialistisk demokrati, kan inte sätta sin förhoppning till denna bok.
Kristofer Lundberg