I helgen valdes Mona Sahlin till ny socialdemokratisk partiledare. Mona Sahlin är den första kvinna att leda socialdemokratin och hon tar över ett parti som fortfarande slickar såren efter det historiska valnederlaget hösten 2006.Sedan valet har socialdemokratins opinionssiffror varit uppåtstigande, men det beror mest på att högerregeringen snabbt avslöjades och inte fick någon ”smekmånad”. Redan efter de första hundra dagarna hade högeralliansen tappat fler röster än någon annan regering tidigare gjort under samma tid.
Mona Sahlin kan nog räkna med fortsatt draghjälp från högeralliansen och dessutom kan hon som varje ny partiledare räkna med goda opinionssiffror i början. Att Göran Persson nu avgått är också något som kommer att ge avtryck i opinionen de närmaste månaderna och kanske året. Persson blev till sist sällsynt impopulär och det var en av orsakerna till att socialdemokratin förlorade valet, trots år av ekonomisk uppgång.
I skuggan av regeringens högerpolitik förbereder Mona Sahlin en ”socialdemokratisk förnyelse” till höger.
Denna ”förnyelse” kan liknas vid Fredrik Reinfeldts nya moderater, som lånade delar av socialdemokratins politik och tonade ned nyliberalismen samtidigt som man drog upp riktlinjerna för ett nyliberalt systemskifte på arbetsmarknaden i riktning mot en låglönemarknad.
I sitt installationstal på den socialdemokratiska kongressen lovade Mona Sahlin exempelvis inte att riva upp a-kasseförsämringarna. Istället talade hon om ”individens plikt” och att socialdemokratin måste bli ”entreprenörernas parti”.
”Det är svårt att se något annat än att skillnaden mellan moderaterna och socialdemokraterna kommer att minska något”, skrev Svenska Dagbladet på nyhetsplats efter Sahlins tal.
I flera intervjuer, både efter och före socialdemokraternas extrakongress i helgen, har Mona Sahlin sagt att det inte går att lova något eftersom ingen vet hur läget är vid nästa val år 2010. ”Allt beror på vad borgarna ändrar”, sa Mona Sahlin innan kongressen till tidningen Fokus och samma sak sa hon i söndags i SVT:s Agenda.
Dagarna innan socialdemokraternas kongress hade Pär Nuder, den förre finansministern, låtit släppa ett internt s-dokument, författat av honom själv i december 2006, där han menade att socialdemokratin inte ska återställa regeringens försämringar i a-kassan; att socialdemokratin måste acceptera det så kallade jobbavdraget (en skattesänkning som mest gynnar dem med högre inkomster) och att socialdemokratin måste ta över högerns skolpolitik. Den nuderska ”förnyelsen” till höger motiverades med att ”den borgerliga regeringen tvingar oss till detta”.
Mona Sahlin säger samma sak men väljer andra ord.
Och hur många tror att socialdemokratin och Mona Sahlin menar allvar när man på nytt ger löftet om ”att stå upp för den offentliga sektorns kvinnor”?
Ända sedan början av nittiotalet har Mona Sahlin tillhört s-toppen och hon har dessutom varit minister i flera omgångar, hon är alltså direkt medansvarig för socialdemokratins högerkurs och krispolitik. En politik som slagit särskilt hårt mot arbetarkvinnorna och den offentliga sektorn.
Även i sitt installationstal hyllade Mona Sahlin nittiotalets rasering av välfärd. Hon berömde exempelvis sig själv för att ha varit med och utarbetat den krisuppgörelse som socialdemokraterna slöt med den dåvarande högerregeringen 1992, en uppgörelse som bland annat innehöll stora försämringar i sjukförsäkringen (karensdag och sänkt ersättning) och sänkta pensioner.
Med Mona Sahlin fortsätter alltså socialdemokratins högerkurs, vilket ytterligare skärper behovet av att ta kamp för ett nytt socialistiskt arbetarparti.
