foto: Richard Hemmer / Flickr CC
Den 28 februari är det 30 år sedan Sveriges statsminister och Socialdemokraternas partiledare Olof Palme kallblodigt sköts till döds i centrala Stockholm. Mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 skapade chock och förstämning i ett land som var i en brytningstid.
Året innan hade kapitalmarknaderna avreglerats och i början av 1986 växte kritiken mot att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde något mot de ökade orättvisorna. Börsbolagen, som hade tjänat stort på S-regeringens superdevalvering år 1982, kunde se tillbaka på år av höga vinster samtidigt som arbetarhushållen gick back. Inom facken fanns starka krav på revansch i avtalsrörelsen 1986, men S-regeringen krävde ytterligare uppoffringar och treårsavtal.
Dalauppropet, som blev en samling för den snabbt växande vänsteroppositionen på arbetsplatserna, planerade ett stormöte på våren 1986 och dess kritik fick gensvar från de socialdemokratiska gräsrötterna.
Skotten som dödade Olof Palme kom också att ända denna oppositionsrörelse från vänster, vilket medförde att motståndet mot S-regeringens påbörjade högerkurs försvagades. Det socialdemokratiska välfärdsbygget, som Olof Palme personifierade, började stegvist att raseras. Socialdemokratin förborgerligades och blev ett annat parti än det hade varit under Palmes tid.
Polisutredningen av mordet, den största och mest omfattande någonsin, har kantats av skandaler. Det viktiga inledningsskedet gav prov på exempellös inkompetens och förvirring. Till en början pekades PKK ut som ansvariga. Med stöd av regeringen ”jagades kurder med blåslampa”. Även när polisen började överge ”kurdspåret” fortsatte delar av statsapparaten och regeringen på initiativ av enskilda socialdemokrater att i hemlighet driva det vidare. När detta avslöjades 1988 tvingades en S-minister, Säpo- och rikspolischefen att avgå.
Mordet på Olof Palme är fortfarande ouppklarat. Polisutredningens misslyckande beror mycket på att den bedrevs på ensidiga och därmed falska politiska premisser. Efter de första årens misslyckanden blev den kriminellt belastade missbrukaren Christer Pettersson utpekad som mördare. Christer Pettersson dömdes för mordet i Stockholms tingsrätt 1989, men friades av hovrätten i november samma år. Men varför skulle han ha mördat Olof Palme?
Betydligt mer sannolikt är att förövaren/förövarna kom från de miljöer där Palmehatet frodades och bland de reaktionära kretsar som betecknade arbetarrörelsen som en femte kolonn.
Oavsett vem som höll i revolvern på mordkvällen var det ett politiskt dåd, en följd av den tidens motsättningar och mot bakgrund av högerns hatkampanjer och anklagelser om att Palme hade sålt ut Sverige till ”ryssen”.
Ett politiskt mord kräver en politisk analys av vilka motiv som kan ligga bakom, vilka personer eller vilken grupp som kan utföra ett sådant mord och kan anses ha något att vinna på det. Men S-regeringen lät den kapitalistiska staten – Säpo och polischefer – stå för den politiska analysen. Det i sin tur bidrog starkt till att Sveriges största polisutredning blev fel från början och att det nu blir allt mindre sannolikt att mordet någonsin klaras upp. ■
