Även under nästa år kommer masskampen och nya eurokriser att sända kallar kårar utmed ryggraden på Europas kapitalister och regeringar.Denna Offensivspecial om krisen i Europa är en översättning av det material som diskuterades och antogs inför och på CWI:s tionde världskongress den 2-9 december i år.
CWI, Committee for a Workers’ International, är den internationella socialistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna tillhör. CWI samlar socialistiska partier och grupper från över 40 länder, på världens alla kontinenter. CWI:s arbete, analyser och kommentarer hittar du på hem- sidan: socialistworld.net
År 2010 blev på många sätt en vändpunkt i Europas efterkrigsutveckling.
Året inleddes med en dramatisk krisutveckling i Grekland. Inför hotet om grekisk statsbankrutt och eurons möjliga kollaps kom EU och Internationella valutafonden (IMF) överens om ett gemensamt stödpaket i maj för att om möjligt hejda raset och rädda Europas banker. Grekland blev det första landet som erbjöds starkt villkorade nödlån från IMF och EU.
Irland blev det andra landet – men IMF:s och EU:s krisinsatser fungerar inte.
– De irländska bankerna, euron samt Portugal och Spanien är fortfarande väldigt instabila. Det finns ingen motor som på kort eller medellång sikt är kapabel att dra igång tillväxt i den irländska ekonomin. Krisen kommer också att förvärras av åtstramningen. Därför kommer IMF/EU-paketet inte att förbättra situationen, utan snarare bara förvärra skuldkrisen och göra en inställning av skuldavbetalningarna oundviklig. Enorma klasskonflikter väntar under de kommande månaderna och åren, säger Kevin McLoughlin, från irländska Socialist Party (CWI), till Offensiv.
Den kanske viktigaste förändring som ägde rum 2010 var den masskamp som ägde rum runt om i Europa. I fyra europeiska länder genomfördes generalstrejker. Massdemonstrationerna avlöste var- andra. Det är i dagens motståndskamp som fröet till ett demokratiskt och socialistiskt Europa gror.
