”Marknaden har blivit vansinnig” – den kommentaren hördes på börsmäklargolven världen över efter två dagars förödelse.Tisdagen den 22 januari registrerade de asiatiska börserna sina största ras sedan 1990, när den japanska bubblan brast. Handeln stoppades på både Bombays och Seouls börser, så hastigt rasade vissa aktier. Det här gjorde att de sammanlagda förlusterna på världens börser för de tre första veckorna 2008 drevs till mördande 30 000 miljarder kronor – en summa som motsvarar Japans BNP.
Globala spekulanter kämpar för att förstå vad som håller på att ske i deras värld. Svaret är att de mångdubbla spekulationsbubblorna som skapats under de senaste två decenniernas otyglade nyliberala kapitalism – bostadsbubblor, bubblor i företagsaktier, i valutor och snart sagt varje möjlig handelsvara – brister.
Snarare än en ordnad reträtt från de finansiella excesserna, liknar händelserna hittills i år mer en fullkomlig kollaps.
Panikstämningen på finansmarknaden är ett tecken på att kapitalistklassen till sist har slutat förneka att en recession är hotande nära, eller kanske till och med redan ett faktum i USA.
Nedgången förvärras av att finansbubblorna brister samtidigt och kan komma att bli mycket djupare än någon annan recession sedan andra världskriget. Det här synsättet delas av superspekulanten George Soros och en mängd av de senaste rapporterna.
USA:s bolånemarknad befinner sig i sin värsta nedgång sedan 1970-talet. I december nådde arbetslösheten sin högsta nivå på två år med 5 procent. Enligt nya prognoser kan den nå upp i 7 procent under det här året.
Det betyder att den amerikanska konsumtionen, som länge betraktats som en ofelbar motor för den globala tillväxten, kan vara inne på sista andetaget. I december föll konsumtionen med 0,4 procent. Men den finansiella krisen, som eldas på av nedgången på bostadsmarknaden, är ännu bara i sitt första stadium.
Om den amerikanska konsumtionen faller, kommer krisen att skyndas på i den kommersiella fastighetsmarknaden, som hittills har besparats det kraftiga prisfallet i bostadssektorn.
Sedan krisens senaste utbrott i somras har en serie av regerings- och centralbanksåtgärder – omfattande fantastiska summor – misslyckats med att återställa stabiliteten på finansmarknaderna. Detta har skadat kapitalistklassens förtroende världen över.
Så kan det också gå för det paket på 150 miljarder dollar i skattelättnader och andra åtgärder som George W Bush tillkännagav i förra veckan. Syftet var att chockstarta den amerikanska ekonomin. Men trots att detta paket var större än IMF-programmen för Thailand, Sydkorea, Indonesien, Ryssland och Brasilien tillsammans under krisen 1997-98, och avsevärt större än de flesta amerikanska tidningar räknat med, har det misslyckats med att återskapa stabiliteten.
Panikstämningarna reflekteras också i den amerikanska centralbankens anmärkningsvärda beslut att sänka räntan med ytterligare 0,75 procent. Kortlivade återhämtningar på de globala marknaderna är möjliga, men i takt med att åtgärderna blir större och mer spektakulära, kommer marknaden att börja visa tecken på immunitet.
Vilka effekter den växande krisen kommer att få är omöjligt att förutse i sin helhet, men det är tydligt att den globala kapitalistiska ekonomin nu befinner sig i en allvarlig kris.
Den utvecklas nu så snabbt att till och med socialister och andra politiska aktivister kan komma att bli tagna på sängen.
