foto: Elias Theodorsson
Genom organisering, förankring och kamp kan man vinna många segrar. Det berättar Johannes Lundberg (RS och fackligt aktiv i Kommunal).
Angered Arena i Göteborg har om ett par veckor stått öppen i tre år. Det har varit tre tuffa år för all personal. Arbetsmiljön har varit tung och personalomsättningen hög. Offensiv har träffat Johannes Lundberg, skyddsombud på arbetsplatsen som har varit med från start.
Berätta om dessa tre år.
– Ja, var ska man börja? Det är och har varit tre tuffa år. Vem som helst kan tyvärr inte jobba här, så är det.
Hur menar du?
– Man kan vara lojal, stresstålig, ha arbetslivserfarenhet och rätt kompetens, men du måste ha ”det där” också.
Vad innebär ”det där”?
– Det är svårt att sätta ord på och det vet bara de som jobbar här. Vi har haft väldigt många duktiga medarbetare under dessa tre år och hade gärna sett flera kvar, men av olika anledningar är de inte det.
– Innan öppningen, för ganska precis tre år sedan, sade vår dåvarande chef: ”Det kommer att ta 3-5 år innan vi är på banan, så är det med en stor, ny verksamhet. Och då kommer många ha lämnat på vägen”. Och så blev det.
Han berättar vidare att de fortfarande inte är på banan och att personalomsättningen har varit hög – för hög.
– Självklart hade förvaltningen kunnat göra mycket annorlunda, att felen hade blivit färre och vissa lösningar skett snabbare. Jag hör själv till baddelen i huset och här har väl problemen varit störst och personalomsättningen högst.
(Huset innefattas också av gym, gruppträning, is, sport- och idrottshall samt receptionen som knyter ihop alla delarna.)
– Vi fick helt fel förutsättningar från start helt enkel.
Som vadå?
– En simhall kan inte ha för många brunnar, men de kan vara för få, för små och felplacerade. Har man dessutom en fellutning på golvet, där vattnet rinner från brunnen och trycket i spolslangarna inte är värt namnet, gör det städningen oerhört svår.
– Lägg därtill ett vitt kakelgolv som är halkskyddat och för lite personal så har du snabbt en arbetsmiljöfråga. Detta problem gjorde sig känt snabbt.
Men ni fick väl mer personal?
– Jo, det var väl vår första seger, efter ett arbetsplatsupprop till politiker och högre tjänstemän som hela huset skrev under. Vi fick fem allmänna visstidsanställningar, även om vi gärna hade sett de tillsvidare från början. Nu är de alla inkonverterade genom LAS, det är skönt. Men det har ju alltid varit hängande över dem själva och oss som grupp att det inte har varit säkert hur länge de blir kvar då de fått stötvisa förlängningar på några månader åt gången.
– I uppropet efterfrågades också en vaktmästare som man ansåg inte behövdes i huset. Denna kom snart till också.
Visstidsanställningar har alltså varit ett problem?
– Ja, verkligen. Personer som har bytt jobb, tagit tjänstledigt eller föräldraledigt har aldrig ersatts fullt ut, utan med korta vikariat.
Varför då?
– I hopp om att hålla stenkoll på LAS-dagar och medarbetare utanför företrädeslistor gissar jag.
Är detta OK?
– LAS är ju en lag för att gynna anställningstryggheten, men välkänd för att nyttjas till fullo av kommuner runt om i landet och då får den motsatt effekt och håller våra medlemmar utanför arbete istället.
Vad är lösningen på detta?
– Att kommunal centralt agerar, belyser och sätter press på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), samtidigt som lokala ombud tar fajten. Samtidigt är det svårt innan personen ifråga har kommit in på företrädeslistan. Det pratas ofta om arbetsmoral, men aldrig om arbetsgivarmoral.
Blir det någon ordning på brunnar och spolslangar då?
– I somras fick vi lite extra brunnar i simhallstoaletterna och det pågår en utredning om trycket i spolslangarna, men brunnar behövs det fortfarande fler av.
Hur har personalomsättningen påverkat arbetsmiljön?
– En kollega räknade ut att vi har haft över 40 medarbetare inne under denna perioden och då är inte timanställda inräknade.
– På 36 månade blir det ju drygt en ny personal i månaden. Det betyder att gruppdynamiken ständigt har förändrats, personal har lärts upp och när de kan rutinerna ska någon ny läras upp i verksamheten.
Detta verkar ju ohållbart?
– Ja, det har det blivit. Men nu är vi på väg åt rätt håll. För ett par veckor sedan fick vi till åtta tillsvidareanställningar i förvaltningen, varav fem på arenan. Detta efter ett par år av dessa vikariat, så det känns som en delseger. Om vi får stabilitet i personalgruppen kan vi börja jobba långsiktigt med andra arbetsmiljöåtgärder.
Hur kom det till flera tillsvidareanställningar helt plötsligt?
– Nja, inget bara kommer. Skulle säga det är ett resultat av lokalt fackligt arbete och hårt jobb av kollegorna i verksamheten, att hitta lösningar tills dess att det inte längre går mer. Inför april saknades flera schemarader då flera vikariat gick ut den 31 mars och ingen annons fanns ute eller någon rekrytering som pågick. Jag skrev därför en så kallad 6 6a, enligt arbetsmiljölagen med krav på åtgärd från arbetsgivaren, som löd:
”Ni ska snarast se till att arbetsplatsen kan rekrytera personal på de ’lediga’ tillsvidaretjänster som finns, samt att vikariat tillsätts för den perioden arbetstagare är frånvarande – att de korta vikariat om 3 månaders stötvisa anställningar som har präglat verksamheten allt för länge genast måste upphöra.
Dessutom ska ni genomföra en handlingsplan för hur ni på kort och lång sikt ska komma tillrätta med problemen som har uppstått i och med dessa kortsiktiga lösningar som har blivit nästintill permanenta och som har visat sig ohållbara. Handlingsplanen ska göras i samverkan med arbetstagarnas fackliga organisation och med en utomstående sakkunnig kompetent inom området.”
– Om de inte inkommer med svar i tid eller tillfredsställande åtgärder kan den skickas vidare till Arbetsmiljöverket och då kan eventuellt skyddsstopp eller andra påföljder bli aktuellt. Tre dagar senare presenterades arbetsgivarens förslag på åtgärder som bland annat innefattade dessa tillsvidaretjänster.
– Men även andra orsaker ligger bakom, som nästintill hundraprocentig anslutningsgrad i facket, fackliga möten, samt den tidigare manifestationen som har hållits för jobben.
Vad händer härnäst?
– Det har varit mycket nu med fria bad som har välkomnats. Men utan mer resurser blir det arbetsmiljön och de anställda som drabbas hårdast. Ökade tillbud för såväl gäster som medarbetare är ett faktum, samtidigt som stressen och ohälsan ökade i och med incidenterna vi sett. Detta är något som vi nu vill komma tillrätta med, precis som arbetsgivaren också försöker. Men utan ökat medel från politiken är det svårt även för chefer och tjänstemän.
– Men för att personalen ska orka med det hårda trycket har behovet om 6 timmars arbetsdag lyfts. Så detta är vad vi nu står inför, avslutar Johannes.
