Nära 2 000 döda i Israels terrorkrig

2014-08-06 20:57:01

foto: JIM HOLLANDER
Dödstalen stiger i Palestina. Terrorkriget från Israel mot Gaza är att betrakta som en humanitär katastrof.

Det över fyra veckor långa terrorkriget mot Gaza är en humanitär katastrof med krigsbrottsliga förtecken. Bristen på mat, vatten och medicin är akut. 1 865 palestinier har dödats och mångdubbelt fler har skadats. Hundratusentals har tvingats på flykt i ett krig som varat betydligt längre och skördat fler offer än Israels 23 dagar långa förödande bombkrig mot Gaza 2008-2009.
I tisdags utlystes en tre dagars vapenvila och Israel sa att man skulle börja dra bort sina marktrupper från Gaza. Men det är i högsta grad osäkert om vapenvilan följs av fredsförhandlingar. Den israeliska regeringen har hittills vägrat att förhandla och premiärminister Netanyahu varnade så sent som under den gångna helgen för ett nytt långt krig för att skapa ”nya realiteter” i Gaza.

Över 1 800 palestiniers liv har släckts sedan den 8 juli, då ett skoningslöst inferno har regnat ner på denna belägrade och av fattigdom utarmade och tätbefolkade landremsa.
De ständigt återkommande lögnerna från den israeliska regeringens sida om ett ”försvarskrig” och om att ”inte ha något annat val” krockar med varje nyktert betraktande av styrkeförhållandena och hela kontexten av systematisk militär och ekonomisk aggression samt extremt förtryck av Gazas befolkning.
Tre civila i Israel har mött en tragisk död. 64 israeliska soldater har också dött i onödan – fler än alla de som som har dött inom Israels gränser till följd av de raketer och artillerigranater som har avfyrats av Hamas och andra palestinska miliser från Gaza sedan 2001.
Antalet israeliska soldater som har dött sedan markinvasionen började den 18 juli är högre än under tidigare  militära angrepp på Gaza. Detta har dock ännu inte lett till någon betydande minskning i den israelisk-judiska allmänhetens stöd till kriget. Rädslan för raketer och möjliga attacker på civila, genomförda via Hamas underjordiska tunnlar från Gaza, har istället omvandlats till en starkt nationalchauvinistisk stämning.
Men det desperata önsketänkandet om att massakern på familjerna i Gaza skulle främja en verklig säkerhet för den israeliska allmänheten kommer oundvikligen att än en gång slås sönder.

Den högervridna säkerhetsstrategin har i själva verket visat sig vara ett fullständigt misslyckande. Belägringspolitiken, avsedd att störta Hamas, och en hel serie blodiga militära offensiver på Gazaremsan har endast slutat med att Hamas och andra miliser blivit militärt starkare och nu innehar ännu mer avancerade raketer. De sådde mer desperation, förluster, död och förstörelse och genom detta främjade de också benägenheten att utföra hämndlystna terroristattacker mot israeliska civila.
Amira Hass, en sällsynt ärlig israelisk journalist som under årtionden har bott på de ockuperade territorierna, beskrev grafiskt den israeliska regimens krisutvecklingskurva: ”De som förkastade Fatahs och Yassir Arafats fredsförslag om två stater har nu fått Haniyeh [Hamas ledare], Hamas och BDS [en global bojkottningskampanj mot Israel]. De som gjorde Gaza till ett internerings- och straffläger för 1,8 miljoner mänskliga varelser borde inte bli förvånade när de gräver underjordiska tunnlar. De som sådde kvävning, belägring och isolering skördade raketbeskjutning. De som under 47 års tid urskillningslöst har korsat den Gröna linjen [det egentliga Israels gräns], exproprierat mark och konstant skadat civila genom räder, beskjutningar och bosättningar – vilken rätt har de att himla med ögonen och tala om palestinsk terror mot civila?” (Haaretz, den 21 juli).
Den israeliska regimen har nu, vilket Netanyahu halvhjärtat medger, inte längre något intresse av att fälla Hamas på Gazaremsan inom en nära framtid, då de inte kan vara säkra på vilka andra krafter som tar dess plats. Små styrkor som förknippats med Da’esh (Isis på arabiska) har redan nu identifierats i Gaza. Kriget mot Gaza visar även hur mycket läget i regionen har försämrats sedan de folkliga resningarna under den ”arabiska våren” 2011.
När den tidigare Netanyahu­regeringen påbörjade ett krig mot Gaza under 2012 vågade den inte fortsätta längre än en vecka eller gå vidare med en markinvasion. Inom några få dagar hade Tunisiens och Egyptens utrikesministrar redan fysiskt besökt Gaza och den israeliska regeringen fruktade för både äventyrandet av Israels fredsavtal med Egypten och för jäsning bland palestinierna. Nu har Israel, på grundval av den arroganta, kriminella solidaritet de har fått från Egyptens president Sisi och med tydlig och klar uppbackning från alla internationella makter, en mycket större handlingsfrihet.
Hamas har hittills inte gett efter särskilt mycket inför de israeliska kraven. Innan kriget var Hamas popularitet dalande, men nu har de lyckats öka sitt stöd som en ”försvarsstyrka”.

Över hela världen har det genomförts protester mot kriget och kritiken globalt har varit omfattande. Dessutom är den israeliska regimen och dess partners globalt nu oroade över den dramatiska radikalisering som pågår i de palestinska samhällena på Västbanken, i östra Jerusalem och i Israel.
I spåren på blodbadet i Gaza  organiserades en folklig palestinsk proteststrejk i Israel den 21 juli av de palestinska arbetarnas fackförening på Västbanken och av Högsta kommittén för den arab-palestinska allmänheten.
Den 24 juli började tiotusentals demonstranter på Västbanken att visa sin verkliga styrka, som kan stoppa den våldsamma reaktionen och massakrernas vansinne: mass­kampens väg, som så medvetet har undvikits under årens lopp med Fatahs och Hamas återvändsgrändsstrategier. Den största  demonstrationen med 20 000 deltagare genomfördes från flyktinglägret Al-Am`ari nära Ramallah till Qalandiyagränskontrollen. Detta var inte bara den hittills största palestinska demonstrationen mot attacken på Gaza, utan också en av de största demonstrationerna  på länge på Västbanken.
Dessa protester sammanföll med en 6 000 deltagare stark, mestadels judisk, demonstration mot kriget i centrala Tel Aviv den 26 juli – den hittills största demonstrationen mot kriget i Israel.

Maavak Sotzyalisti/Nidal Eshteraki (Socialistiska kamprörelsen, CWI  i Israel och Palestina) deltar fullt ut i antikrigsprotesterna och är i total solidaritet med det palestinska folket mot den brutala och barbariska israeliska aggressionen och med vanliga israeler som har lidit förluster under kriget. Under ytan på de rådande arroganta chauvinistiska stämningarna bland en majoritet av de israeliska arbetarna finns det en längtan efter grundläggande lösningar. Israelisk-judiska arbetare kommer till slut att dra slutsatsen att så länge som de ställer sig på samma sida som deras egna förtryckare mot palestinierna kommer de inte att erhålla någon bestående säkerhet, fred och social rättvisa.
Det är upp till socialistiska krafter att konsekvent förklara inte bara behovet av att de israeliska arbetarna kämpar för omedelbara krav utan också av att de principiellt stödjer  palestiniernas rättigheter, som ett avgörande steg mot en rättvis fred baserad på ett slut på belägringen, ockupationen, bosättningarna och alla former av förtryck av palestinierna; upphörandet av alla nationella privilegier och diskriminering av någon grupp samt uppfyllandet i praktiken av jämlik rätt till självbestämmande. Detta skulle innebära etablerandet av en i verklig mening jämlik, demokratisk och socialistisk palestinsk stat, sida vid sida med ett socialistiskt och demokratiskt Israel, med två huvudstäder i Jerusalem och lika rättigheter för minorieter, som en del av kampen för en socialistisk vår i Mellanöstern. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!