Nazister skyddades av brutalt polisvåld

2014-08-28 17:55:45

foto: Gustaf Värlander
Blodet rann efter polisens våldsamma angrepp mot antirasister.

De brutala bilderna på antirasister som trampas ned av polishästar, på mannen som körs över av en polisbil och på blodet som bokstavligen flöt längs Linnégatan är vad som stått i fokus efter polisinsatsen mot de 2 000 personer som i lördags tog sig till Limhamns torg i Malmö för att visa sin avsky mot nazistsekten Svenskarnas partis torgmöte.

Den 8 mars i år attackerade och misshandlade medlemmar ur Svenskarnas parti (SvP) flera antirasister och feminister vid Möllevångstorget i Malmö. Två knivhöggs och en blev så allvarligt skadad att det inte kan råda något tvivel om att det rörde sig om ett mordförsök. Dessa brutala attacker drog, precis som efter nazistattacken i Kärrtorp i december 2013, igång en antifascistisk våg över hela Sverige med demonstrationer till stöd för de skadade, vilken kulminerade i en 10 000-hövdad marsch genom Malmö.
Att skånepolisen, utifrån den bakgrunden, låter samma parti ha ett torgmöte i staden fem månader senare är oerhört provokativt. Men inte lika allvarligt som det brutala och hämningslösa polisvåld som användes för att försvara nazisterna.

Över 1 000 personer samlades klockan 10.00 i Pildamsparken och tågade till Limhamns torg, där de möttes av avspärrningar och hundratals poliser.
Vissa ställde sig vid kravallstaketen, andra satte sig på torget och åt. Stämningen var lugn medan fler och fler antirasister anslöt i väntan på nazisterna, som var på väg från morgonens torgmöte i Ystad, som även där möttes av protester.
När nazisterna var framme visade polisen direkt att de inte skulle acceptera några som helst försök att blockera dem från att ta sig in på torget. Vid norra delen pepparsprejades flera personer medan andra tvingades att fly för att inte bli inringade av den våldsamma polisen. När SvP väl var på plats möttes deras hatpropaganda av en massiv vägg av antinazistiska slagord och frågan är om ens de själva kunde höra vad de hade att säga.

Alla försök från antirasisterna att riva kravallstaketen för att med metoden konfrontativt icke­våld ockupera torget och på så sätt hindra nazisterna från att fortsätta tala, möttes med polishundar, pepparsprej, betongslag och omhändertaganden. Men detta bleknar i jämförelse med vad som utspelade sig på Linnégatan på torgets sydsida.
Ett tiotal poliser på hästar anlände, ställde upp sig på linje och började snabbt rida mot demonstranterna, som tvingades hoppa ur vägen för att klara sig. Dessa så kallade kavallerichocker fortsatte flera gånger tills fem personer låg skadade, nedtrampade av hästarna som tillsammans väger flera ton. Även en man som stod helt stilla blev överkörd av en polisbuss när den gjorde en plötslig sväng, trots att mannen tydligt stod inom förarens siktfält.

Även efterdyningarna av polisens våldsamheter gränsade till det bisarra. Polisen vägrade flytta på sig själva och sina bilar för att låta ambulanspersonal ta sig fram och vårda de skadade. Minst en person låg på marken och blev vårdad för en skallskada, samtidigt som polis buntade ihop hans händer och fötter. Till och med akutmottagningen på SUS i Malmö spärrades av utav polisen för att kontrollera de som kom in och för att göra gripanden.
När nazisterna hade talat klart och körts från platsen i polisbil upplöstes så småningom protesten. Medan blodet fortfarande höll på att torka på gatan övergick polisens våld på människor till ett våld på sanningen.

Polisen påstod att antirasisterna både hade kastat gatusten och attackerat ambulanspersonal, något som alla på plats direkt kunde se inte var något annat än lögner. Lyckligtvis var också tillräckligt många journalister där för att polisen två dagar senare (måndagen den 25 augusti) skulle tvingas att ta tillbaka dessa uppgifter.
Detta hindrar dock inte polisen från att strunta i allt vad självkritik heter. Insatsen beskrivs förvisso som ett misslyckande, men ett misslyckande därför att ordningen inte kunde hållas, inte ett misslyckande därför att polisen i sitt vansinniga försvar av mordiska nazister red in i en folkmassa med ridpiskor i högsta hugg. ”Detta är vårt arbetssätt för att skingra en folkmassa”, säger polisens presstaleskvinna, men reflekterar inte över hur effektivt ett arbetssätt är om det kräver att folk ska ligga blödande på gatorna.

Sammanlagt skadades ett tiotal personer och flera greps. Samtidigt som borgerlig media nu gör sitt yttersta för att försvara polisens våld (om än med enstaka halvhjärtade brasklappar) har många av de som var på plats bara fått bekräftat den lärdom som påbörjades den 8 mars: Att polisen förmår skydda våldsamma nazister långt mycket mer än vad de förmår skydda antirasister, feminister, hbtq-personer och vänsteraktivister.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kommer att fortsätta bygga rörelser mot rasism och nazism på skolor, arbetsplatser och arbetarområden. Den kampen måste också kopplas samman med kampen mot högerpolitiken som ger rasismen och nazismen en grogrund att växa ur. ■