foto: Flickr
Socialdemokratiska Pvda straffades rejält av väljare i det nederländska valet för sin åtstramningspolitik och regeringssamarbete med högerpartiet VVD. Valet blev heller inte den framgång som Gert Wilders islamofobiska och högerpopulistiska PPV hade hoppats på. Men hotet från högern kvarstår och flera etablerade partier tar efter Wilders högerpopulism.
V alet blev ett stort nederlag för den avgående nedskärningsregeringen, en koalition som bestått av Liberala Partiet (VVD) och socialdemokratiska PvdA. PvdA tappade 29 mandat och VVD tappade 8, totalt förlorade nedskärningsregeringen 37 mandat.
Resultatet är en tydlig dom över de senaste årens nedskärningspolitik. VVD och media kommer att framställa de 33 mandaten som en ”seger”. Men VVD tappade mandat och dess koalitionspartner socialdemokratiska PvdA reducerades med sina 9 mandat till ett kraftigt stympat parti. Nyliberalismen har lidit ett allvarligt valnederlag.
Det högerextrema Frihetspartiet (PVV), lett av Geert Wilders, fick inte mer än 20 mandat. Trots Brexit och Trumps valseger som gett PVV vind i seglen misslyckades PVV med sitt mål att bli största parti. Man vann visserligen fler mandat än i valet 2012. Men jämfört med när man nådde sina högsta siffror i opinionsmätningarna (motsvarande 37 mandat i januari 2016) är resultatet en besvikelse för Wilders.
Wilders spydde ut ett ändlöst flöde av rasistiska tweets och kommentarer under valkampanjen, bland annat sitt skamliga upprop för ”färre marockaner” i Nederländerna. Hans kampanj bestod av tweets och blixtvisiter i några städer. Oftast var det mer säkerhetsfolk och press än PVV-supportrar vid Wilders besök. Vid sidan av Wilders fick några små högerpartier marginella resultat.
Men att Wilders inte fick något stort genombrott betyder inte att hotet från extremhögern är borta. Andra partier tog över en del av hans profil.
Ruttes liberala VVD, vilket är det ”vanliga” traditionella högerpartiet, och Wilders högerextrema PVV är nu landets två största partier. Hotet från högern kvarstår. Faktumet att Wilders, delvis på grund av sin mediokra valkampanj, stannade på 20 mandat betyder väldigt litet för de kommande valen i Frankrike och Tyskland.
Det finns ingen anledning för EU att gratulera sig själva för valutgången i Nedeländerna.
Det fanns tre partier – Grön Vänster, Kristdemokraterna och Liberala Partiet (D66) – som tjänade på massutflödet av väljare från PvdA och VVD.
Grön Vänster (GL) som nu är ett liberalt parti med en grön profil tjänade mest, delvis genom den nya unga partiledarens popularitet.
GL tog ett språng från 2 procent till 8,9 (dess tidigare höjdpunkt var 7,3 procent 1998). Partiet gick till val med löften om att bekämpa miljö- och klimatkrisen, stänga av kolkraftverk, avskaffa företagens skattelättnader, bättre anställningsskydd och mer pengar till högre utbildning – krav som inte minst stöddes av unga väljare.
Partiet har dock sin sociala bas främst bland välutbildade – unga tjänstemän och intellektuella. Partiet driver ingen arbetarpolitik och talar inte om socialism.
Nederländska Socialistpartiet (SP) backade något till strax över 9 procent och förlorade ett mandat. Man misslyckades med att gå framåt trots åratal av nedskärningar från regeringen. Istället för att ikläda sig rollen som den kämpande socialistiska oppositionen framställde sig ledningen som en ”normal” opposition.
Partiet har en potential att växa, år 2006 fick man över 16 procent och 25 mandat och sedan dess har partiet vid ett flertal tillfället haft ännu högre opinionssifrror. Så potentialen att växa finns fortfarande kvar, men då måste partiet byta kurs. Ett socialistiskt program är det enda sättet att få SP ur sin nuvarande stagnation, annars kommer partiet att gå in i en kris.
Nu ska en ny regering bildas. Detta kommer att ske under VVD:s ledning, trots dess minskade stöd. Valet var ett förkastande av nedskärningspolitiken, men VVD har fortfarande ledningen. VVD kommer att fortsätta nedskärningspolitiken i en regering med nya partier, men det kommer att bli svårt att bilda en ny koalition. Fler partier kommer att krävas denna gång.
Vilken inriktning kommer en sådan koalition att få? Kombinera åtstramning med konservativa kristna värderingar? Hur kan man undvika missnöje från väljarna? Kommer koalitionspartierna att kunna undvika samma öde som PvdA? Alla koalitioner kommer att präglas av komplicerade kompromisser och en avsaknad av riktning. Nyval är inte uteslutet. Men VVD kommer att oroa sig för risken att ge Wilders en möjlighet till snar comeback, vilket skulle utlösa en ny kris.
Den nederländska arbetarklassens överhängande problem – låga löner, osäkra och stressiga jobb med dåliga arbetsvillkor, höga hyror, höga sjukvårdskostnader, dyr och begränsad kollektivtrafik, miljöproblem, höga utbildningskostnader etc – kommer inte att minska efter detta val.
Arbetarna saknar en politisk röst. Trots vad man säger sig sträva efter har Socialistpartiets ledning tappat i dessa avseenden. Partiet är allt för angeläget om att gå in i koalitioner lokalt och anstränger sig inte för att mobilisera mot nedskärningarna.
Antingen fortsätter Socialistpartiet på denna förödande väg eller så väljer man en annan som har framtidsförutsättningar.
Ett brett demokratiskt arbetarparti behövs som kombinerar försvaret av arbetares intressen (högre löner, jobbtrygghet, säkra pensioner, pension vid 65, fri sjukvård etc) med kampen för ett socialistiskt samhälle.
Den fortsatta nyfattigdomen, växande sjukvårdskostnader, risken att bli arbetslös och tappa sin inkomst, torftigt socialt stöd, diskriminering och rasism, miljöförstöringen är inget som en prokapitalistisk regering kommer att få bukt med.
Inget av de 77 partier som ville delta i valet och inget av de 28 som faktiskt ställde upp kommer att förändra systemet. Det kan bara holländska arbetare och ungdomar själva göra om de kommer samman och bygger ett brett socialistiskt alternativ som tar kamp mot nedskärningar och kapitalism.■
