foto: Ralf / Flickr CC
13 500 platser på äldreboenden har försvunnit från landets kommuner de senaste tio åren. Men i Luleå kommun ska kostnaden för äldreboenden istället minsta med två procent.
Vilka effekter har en ny regeringen haft för kommunerna? Efter att ha gått igenom Luleå kommuns bokslut för år 2014 och dess framtidsplaner är svaret tydligt: Inga! Att det offentliga underskottet på 120 miljarder kronor de närmaste åren ska täckas genom nedskärningar i kommuner och landsting är tydligt.
Att S-ledda Luleå kommun inte förväntar sig några nya pengar från staten de närmaste åren blir tydligt när bokslutet för år 2014 och dess framtidsplaner granskas.
Till exempel innebar det att investeringarna bromsade in rejält. Av planerade 750 miljoner kronor investerades bara 441 miljoner kronor. Orsaken sägs vara förskjutningar i byggprojekt, men också att de stora förvaltningarna för skola och äldreomsorg beslutade att inte genomföra nödvändiga investeringar – eftersom de inte har haft pengar att betala för driften.
Det är också inom barn- och utbildningsnämnden samt socialnämnden, som tillsammans står för 80 procent av kommunens budget, som krisen syns tydligast. Det handlar om en långsiktig resurs- och personalbrist som nu leder till sämre hälsa och planer på storskaliga nedskärningar.
Inom äldreomsorgen och hemsjukvården leder bristen på sjuksköterskor till att allt mer läggs över på delegation till undersköterskor, speciellt under sommaren. Detta trots att undersköterskor känner att de inte har fått tillräcklig utbildning för att genomföra uppgifterna på ett säkert sätt.
Det är även stor brist på socionomer och legitimerade och behöriga lärare, vilket skapar arbetsmiljöproblem och stress.
Den S-ledda socialnämndens sätt att hantera de ökade behoven är inte att kräva mer pengar utan att skära ned. De vill lägga ned små äldreboenden och boenden för funktionsnedsatta.
I Luleå hävdar Socialdemokraterna att kommunen har 75 äldreboendeplatser mer än rikssnittet. Med det argumentet har alla kommuner deltagit i ett ”race mot botten” de senaste tio åren, då 13 500 platser på äldreboenden i landet har försvunnit. I Luleå ska kostnaden inom äldreomsorgen minska med två procent.
Samtidigt ger nedskärningar och personalbrist i landstinget problem i kommunens äldreomsorg, när platsbristen gör att äldre skickas hem från sjukhus innan de är medicinskt färdigbehandlade. Istället för att se att problemet är likadant i hela landet, och kräva mer resurser från regeringen, säger S-ledningen i Luleå med Niklas Nordström i täten att ”Nu ser ni priset av att vi sitter med fem sjukhus i länet”. Det vill säga: lösningen är att skära ned ännu mer genom att lägga ned sjukhus!
Det som inte drabbas av nedskärningar är byråkratin. ”Fler chefer gör att vi kan hålla ramarna bättre” är budskapet, samtidigt som sjuktalen stiger. Stadsbyggnadsnämnden rapporterar om en ökning av stressrelaterade sjukdomar.
Även i skolan ska ökade behov med digitalisering, fler barn och så vidare ”lösas” genom nedskärningar. En utredning pågår om varför förskolan är dyrare än rikssnittet och nedskärningsförslag kommer till sommaren/hösten.
Redan nu pratas det om arbetsplatsträffar på kvällstid, vilket sparar in kostnaden för vikarier (som dessutom inte går att få tag i). Kompetensutveckling ska ske i verksamheten – personalen ska inte kunna gå ifrån. Som Offensiv tidigare nämnt hotas förskolornas tillagningskök, samtidigt som skolornas matproduktion ska centraliseras ännu mer.
Det pågår också en ”översyn av lokalstrategi”, vilket kan sammanfattas med att kommunen ser över möjligheterna att lägga ned små skolor. Skolor ska pressas hårdare till att inte ha underskott, oavsett skäl (exempelvis för barn i behov av särskilt stöd).
Nedskärningspolitiken resulterar i att personalen är mycket stressad. I skolan är situationen kanske värst. Orsakerna är tydliga:
- En budget som inte räcker till.
- Krav på att utveckla undervisningen och nå bättre resultat trots mindre resurser.
- Skolan har juridiserats: allt måste dokumenteras och det tar tid.
- Det finns för få vikarier, samtidigt som vi har skolplikt – någon måste undervisa.
Det är inte bara skolan och socialförvaltningen som drabbas. Nedskärningar planeras överallt.Arbetsmarknadsförvaltningen ska minska utbudet på gymnasievux, köpa färre yrkesutbildningar (trots att de ger bra resultat) och göra mindre arbetsmarknadsåtgärder.
På sikt finns det också planer på att minska antalet brandstationer till blott en längs Lule älv, trots att det innebär en sämre täckningsgrad för Räddningstjänsten.
Klimatförändringarna ökar också kommunens kostnader.
Luleå kommun är inte unik. Tvärtom finns det många kommuner med ännu sämre läge. Välfärdskrisen är långt ifrån över och kommer bara att förvärras under en helt högerorienterad ”rödgrön” regering.
Tiden är övermogen för ett välfärdsuppror, med krav på pengarna tillbaka till det gemensamma från roffare i banker och storföretag, vilka på välfärdens bekostnad formligen badar i pengar. ■
