foto: Elias Theodorsson
RS:are har i bland annat Göteborg anordnat kamp och protester mot tidigare förslag om att göra universitet till privata stiftelser. På bild RS:are i Göteborg som startade upp Socialistiska Studenter.
Regeringen vill införa terminsavgifter för universitets- och högskolestudier. Det framgår av en promemoria författad av Utbildningsdepartementet, vars förslag nu är ute på remiss.
Promemorian om avgifter inom ramen för ett utbildningssamarbete skrivet den 4 juni föreslår ändringar i högskolelagen och högskoleförordningen, som idag förbjuder svenska lärosäten att ta ut avgifter för utbildningen. Skälet som anges är att svenska universitet i nuläget inte skulle kunna bedriva utbildningsprogram i samarbete med universitet i länder där studenter måste betala för sina studier. Regeringen kallar detta för att ”hinder för internationaliseringen ska undanröjas”.
Men detta är ett falskt argument och ett svepskäl för att rucka på den avgiftsfria utbildningen. I själva verket har svenska universitet och högskolor omfattande internationella samarbeten och utbytesprogram (till exempel Erasmus) med utländska universitet, där offentliga medel bekostar svenska studenters studier i andra länder med avgiftsbelagd utbildning. Att svenska studenter inte betalar avgifter ur egen ficka är och har aldrig varit ett problem för ”internationalisering”.
Förslaget på undantag ska villkoras med att avgifterna inte direkt tillfaller universitetet i fråga, utan ett fristående konsortium (bolag) som universitetet tillsammans med de utländska universiteten står bakom.
Detta så kallade undantag i lagen riskerar att helt luckra upp den grundläggande principen om avgiftsfri högre utbildning i Sverige.
För vad garanterar att svenska lärosäten inte skulle sätta i system att avgiftsbelägga utbildningen genom att starta upp ”fristående” konsortier där avgiftsintäkterna kan samlas?
Det är inte första gången som regeringen går till attack mot den avgiftsfria högre utbildningen. Från och med höstterminen 2011 tvingas studenter med medborgarskap i länder utanför EU att betala terminsavgifter för att studera vid svenska lärosäten. Detta var en tydlig indikation på regeringens ambitioner och en allvarlig varning för vad andra studentgrupper kan förvänta sig. Inte oväntat är terminsavgifter för utländska studenter nu på väg att bli avgifter för alla studenter.
Svenskt Näringsliv bedriver en kampanj mot utbildningar som inte anses vara ekonomiskt lönsamma, det vill säga som inte bidrar med tillräckligt höga vinster för den svenska kapitalismen. Konst, humaniora och samhällskritiska utbildningar ska straffas med sänk-ta studiebidrag. Det är viktigt att komma ihåg att steget aldrig är långt mellan Svenskt Näringslivs önskelista och regeringens nyliberala politik. Alliansen har under denna mandatperiod föreslagit försämringar av studiemedlet och slopad avskrivning av studieskulder för pensionärer.
Borgerlighetens utbildningspolitik syftar till att förse kapitalisterna med högproduktiv och välutbildad arbetskraft. Samtidigt kan högre utbildning bland bredare skikt av befolkningen leda till en vidare spridning av radikala och antikapitalistiska idéer. Därför är Svenskt Näringslivs kampanj helt logisk.
Högerns politik syftar även till att cementera klasstrukturerna genom att attackera avgiftsfriheten och studiestödet, vilka är grundläggande förutsättningar för arbetarklassungdomars möjligheter till högre utbildning. Paradoxalt nog leder borgarnas utbildningspolitik till en underminering av den inhemska kapitalismens internationella konkurrenskraft när färre kan utbilda sig.
Förra året fick omfattande protester i studentvärlden och bland universitetsanställda regeringen att backa på förslaget om att omvandla svenska universitet till privata stiftelser, vilket i princip skulle innebära en privatisering och marknadsanpassning av den högre utbildningen.
Kraftfulla protester kan få regeringen att backa även på denna attack. Men det är bråttom då förslaget föreslås gälla redan från den 1 februari 2015.
Det är tydligt att regeringen är försiktig med att gå ut i konflikt mot studentkollektivet i sin helhet.
Istället har de valt en strategi där riktade attacker sker mot vissa studentgrupper eller med försök att framställa sina förslag som begränsade och harmlösa.
Därför är det helt avgörande att studenter och arbetare sätter ner foten vid minsta försök till någon form av försämring och organiserar kamp mot försöken. ■
