Oljeprisfallet har kastat ned Nigeria i en djup kris. Landets oljeinkomster har minskat med nära tre fjärdedelar sedan oljepriset började falla i mitten av år 2014. I 27 av Nigerias 36 delstater betalas löner och pensioner inte ut i tid. Samtidigt skärper regeringen sin nyliberala politik. Krisen har resulterat i en drastiskt ökad arbetslöshet. Bara under årets fyra första månader försvann en halv miljon jobb. Priserna stiger snabbt och det råder brist på nästan allt. I krisens spår har de etniska motsättningarna skärps och våldet eskalerat i flera delstater.
Arbetarrörelsen, som historiskt har varit den kraft som har kunnat ena kampen, har pressats tillbaka.
Den senaste generalstrejken i maj i år, den tionde sedan återgången till civilt styre i Nigeria år 1999, blev ingen framgång. Skälen till detta vara bristande förberedelser och facklig splittring.
Men uteblivna framgångar från generalstrejken har inte stoppat arbetare från att ta fortsatt kamp, särskilt i delstater där generalstrejken hade stor uppslutning som i exempelvis Oyo i sydvästra Nigeria.
I Oyo har arbetare och ungdomar sedan i juni varit ute på gatorna för att stoppa privatiseringar samt för att att få ut de löner och pensioner som inte har betalats ut. Många arbetare har inte fått ut någon lön i år.
Den händelse som provocerade fram massrörelsen var arresteringen av sju fackliga aktivister efter att de hade varit med och organiserat en protest mot privatiseringar av skolan den 1 juni. Delstatens styrande trodde att arresteringarna jämte att de hölls anhållna ett par dagar innan de frisläpptes mot borgen skulle skrämma arbetare och ungdomar. Men effekten blev den motsatta. Arbetarna, studenterna och eleverna svarade med strejk och demonstrationer.
Den 7 juni genomfördes en av de största demonstrationerna någonsin i Oyos huvudstad Ibadan. Den dagen blev också starten för den storstrejk som fortfarande pågår i delstaten.
