Det första Alliansregeringen gjorde när den kom till makten hösten 2006 var att drastiskt sabotera a-kassan (arbetslöshetsersättningen). Arbetslösa fick betala för att regeringen skulle kunna sänka skatten för dem som tjänade mest (företrädesvis män) och bodde i villa.
Alliansens så kallade arbetslinje blev en svältlinje. Alliansens sänkning av a-kassan var större än i något annat västland: Nettoersättningsgraden, som anger hur stor del av lönen efter skatt som ersätts av a-kassan, sjönk med drygt 15 procentenheter. Sverige gick från att ha den näst högsta ersättningsgraden inom OECD till att hamna i botten.
Den nya sämre och dyrare a-kassan ledde till att en halv miljon lämnade a-kassan och facket. Innan Alliansen sänkte a-kassan var det mer än två tredjedelar (70 procent) av de arbetslösa som fick ersättning från a-kassan, idag är det bara en tredjedel och bland unga arbetslösa endast en femtedel.
Det var därför välkommet att regeringen och Vänsterpartiet lovade ”att prioritera en förbättrad arbetslöshetsförsäkring redan i den kommande budgeten”, som finansminister Magdalena Andersson och Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson skrev i en gemensam debattartikel i april i år.
Men regeringen och Vänsterpartiet har ännu att leverera. Visserligen kommer taket i a-kassan att höjas från den 7 september. ”Men var fjärde medlem i a-kassan får ingen höjning alls. De drabbade är låginkomsttagare, i majoriteten av fallen kvinnor”, rapporterade SVT i måndags den 27 juli.
Det är inte att återupprätta a-kassan utan ännu ett uttryck för att när regeringen agerar blir det oftast för lite och för sent och inte alls i enlighet med vad man lovat.
– Vi vill inte att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en grundförsäkring, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).
Men även efter regeringens höjning av taket förblir a-kassan just en grundförsäkring och inte ett skydd mot inkomstbortfallet. Nog med halvmesyrer:
• Höj omedelbart ersättningsnivåerna i a-kassan och socialförsäkringarna till 90 procent av lönen.
Till sist. Det finns ett överflöd av pengar, men i fel händer. Bara Apple sitter på en kassakista som är större än 200 miljarder dollar, eller 1 700 miljarder kronor, vilket är lika mycket som exempelvis Perus BNP i fjol och då är Peru ett land med 30 miljoner invånare och Apple ett bolag som ägs av några superrika och fonder kontrollerade av en handfull spekulanter. ■
