Rättvisepartiet Socialisterna samlade in 18 000 namn mot riskkapitalisternas plundring av vård, skola och omsorg. Den 7 november överlämnades namnlistorna till LO och Kjell Rautio från LO:s välfärdsutredning.
En enig LO-styrelse har antagit ett åtgärdsprogram som påstås fullfölja LO-kongressens krav på en non profit-linje genom att begränsa vinsterna i välfärden, avskaffa Lagen om valfrihet och omarbeta Lagen om offentlig upphandling.Förutom hårdare kvalitetskrav på bemanning och utbildning, öppna böcker och meddelarfrihet med mera föreslås att dagens välfärdsföretag som huvudregel, dock inte tvingande, ersätts av en ny bolagsform. I dessa nya och så kallade allmännyttiga samhällsbolag ska vinstuttag och värdeöverföringar enligt LO:s åtgärdsprogram begränsas till att motsvara statsskuldsräntan plus en procent på det totala kapitalet, vilket idag skulle innebära cirka 2,5 procent.
– LO-styrelsen har alltså tolkat ”non profit” som ”some profit”, konstaterar kommunalaren Sanna Tefke, som är engagerad i Nätverket Välfärd utan vinst.
Men urvattningen av LO-kongressens krav stannar heller inte vid att ”some profit” godtas, eftersom det blir fritt fram för kommunala fribrev till riskkapitalisterna i form av särskilt motiverade driftavtal.
Att LO:s styrelse har enats bakom krav på en ny bolagsform som begränsar vinstuttagen räcker så klart för att utlösa en storm av kritik från riskkapitalisterna och deras intresseorganisationer som Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund.
Det höga tonläget från vinstkramarna kanske kan underblåsa en förhoppning från många vinstkritiker som i likhet med Martin Klepke på LO:s tidning Arbetet hoppas att LO-förslagen verkligen ska sätta stopp för dagens rovdrift och ”göra många av dagens aktörer inom välfärdsbranschen ointresserade av att fortsätta mjölka svenska skattebetalare för sin egen förmögenhetsuppbyggnad”.
Dessvärre blundar de då för att LO-ledningen redan i förväg duckat för högerkritiken genom att den nya bolagsformen inte föreslås bli tvingande för kommuner och landsting. Den ska tvärtom kunna kringgås genom kommunalt beslutade undantag från huvudregeln i form av särskilda driftsavtal, om de bara kan motivera detta.
Detta motiveras med att ”situationen i välfärdssektorn varierar kraftigt mellan storstäder, industriorter och landsbygden. Det är framförallt i storstäderna som privatiseringarna fått störst genomslag. Men det finns även viktiga sektoriella skillnader, exempelvis mellan utbildnings- och vårdsektorn. Det gäller exempelvis de instrument som idag finns för att så långt som möjligt kvalitetssäkra verksamheten. Dessutom kan det vara svårt att mera exakt dra gränsen mellan vad som ska betraktas som vård-, skola- och omsorgsverksamhet och vad som inte ska vara det”, hävdas det i beslutet.
”Kommun och landsting kan således, genom driftavtal, göra avsteg från huvudregeln och anlita aktiebolag samt tillåta högre vinstuttag och värdeöverlåtelser”, fortsätter LO-styrelsens vida tolkning av kongressens non profit-linje.
Det ligger i sakens natur att dessa driftavtal, om LO:s förslag alls genomförs, öppnar för en kraftmätning där vinstkramarna kommer att sätta in all kraft på att göra ”undantagen” till den verkliga ”huvudregeln”, i varje fall i storstäderna.
På tisdagens (den 15 januari) seminarium, där LO:s välfärdsutredning presenterade sina och LO-styrelsens förslag, nämndes heller inte en enda gång möjligheten att återta privatiserade verksamheter i egen regi.
Att LO-kongressens krav redan har urvattnats på detta sätt inbjuder vinstkramarna till att höja tonen än mer inför S-kongressen.
Enligt Kommunals ordförande Annelie Nordström, som hela tiden har argumenterat mot ett vinstförbud, innebär inte LO-styrelsens åtgärdsprogram något stopp för vinster, utan bara en möjlighet för kommuner som vill ha non-profit.
– Konstruktionen är ju sådan att en kommun som önskar att ha non profit väljer att ha de bolagen. Men det är ju frivilligt eftersom det är en dispositiv [d v s att den kan avtalas bort] del av förslaget, säger Annelie Nordström till Kommunalarbetaren.
Annelie Nordström berömmer sig också för att ha lyckats tala LO:s nye ordförande Karl-Petter Torvaldsson till rätta i denna fråga.
LO:s välfärdsutredning är betydligt mer kritisk till marknadens mekanismer än Kommunals motsvarighet. Mycket tyder på att det var de ”undantag” som snabbt kan bli huvudspåret för storstadskommunernas borgerliga eller högerinriktade S-politiker, om LO:s åtgärdsprogram verkligen genomförs, som blev den avgörande kompromiss åt höger som möjliggjorde ett enhälligt beslut av LO:s styrelse.
Annelie Nordström har hela hösten predikat att fokus måste riktas mot krav på upprustning i stället för på krav mot vinsterna, som om inte nedskärningarna och systemen för lågpriskonkurrens och upphandlingar har gått hand i hand. Visst krävs det kraftigt ökade resurser till välfärden, men Anneli Nordström tycks inte vilja se problemet med att ställa krav på mer skattepengar till välfärden, om inte varje krona går till den verksamhet den är avsedd för.
De första reaktionerna efter LO:s seminarium där välfärdsutredningens kapitel om vinsterna och LO-styrelsens åtgärdsprogram presenterades var blandade.
Spridda applåder hälsade också den mycket vinstkritiska presentationen av LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.
– Jag gillade tonen, men inte slutsatserna som är ett slag i luften, recenserade kommunalaren Bilbo Göransson direkt efteråt.
Närvarande vänsterpartister välkomnade efteråt att LO-styrelsen enligt deras sätt att se lagt sig mycket nära det egna partiets förslag, främst om aktiebolag med särskild vinstbegränsning.
Att LO:s utredare inte nämnde ett återtagande av verksamheter i egen regi hoppades John Hörnqvist, som är chef för Vänsterpartiets enhet för politikutveckling, var en taktisk fråga som ändå skulle väckas när riskkapitalbolagen tvingas bekänna färg genom att vägra bedriva bolag med så låg avkastning.
LO-juristen och välfärdsutredaren Claes-Mikael Jonsson hoppas att LO:s förslag, som han beskriver som pragmatiskt, realistiskt och konkret, nu ska bli ”navet i debatten”. Fackliga ledare inom till exempel 6F-facken som antagligen har velat gå längre ställer tills vidare in sig i ledet i hopp om att kunna driva S-kongressen ett halvt snäpp åt vänster i enlighet LO:s förslag, samtidigt som de säger sig vara beredda att återkomma i framtiden.
Men det är tvärtom nu som opinionen är redo och striden måste trappas upp mot välfärdens trängda profitörer, för en behovsstyrd och jämlik skola, vård och omsorg som är helt fri från privata profitintressen.
Arne Johansson
