foto: Lara Valentina Cuneo
Generalstrejken i Norge 2015 lamslog landet – nu varslas det återigen om storstrejk.
Det kan bli storstrejk i den privata sektorn i Norge. LO har avbrutit förhandlingarna med arbetsköparna i Næringslivets Hovedorganisasjon (NHO).
Detta tvingar fram en statlig medling som börjar onsdag den 4 april och avslutas på söndag den 8 april. LO har varslat om strejk från måndag för 30 000 arbetare om de inte får stöd för sina krav, med möjlig upptrappning till 175 000.
Dessutom har den norska motsvarigheten till TCO varslat 6 000, med en möjlig upptrappning till 28 000.
Det nya huvudavtal som förhandlas om kommer att styra vilkor och löner även i den offentliga sektorn, som förhandlar efter den privata. Kampen täcker därför nästan alla organiserade arbetstagare (2016 var 49 procent fackligt organiserade) och alla arbetsplatser med ett kollektivavtal.
LO har tre huvudkrav för den privata sektorn, men NHO har helt avvisat alla. För första gången kämpar man för att utöka tillgången till avtalad förtidspension (AFP). Det är ett system för arbetstagare med fysiskt tunga jobb. AFP innebär att de kan gå i pension vid 62 års ålder istället för ordinarie pensionsålder, som är 67 år. Men idag krävs det att en arbetar heltid de sista sju åren för att få AFP, utan att bli sjuk eller ofärdig. Detta gör många arbetare med slitsamma jobb till fattigpensionärer. LO kräver att de som behöver AFP får det.
Krav nummer två handlar om kost, logi och resekostnader för gästarbetare. Det här är en viktig kamp för industrin i allmänhet, och i synnerhet de branscher som är föremål för social dumpning. Speciellt inom varvs- och fiskodlingsindustrin är slit och slängstrategier vanliga gentemot europeiska gästarbetare. Kapitalister använder cyniska söndra och härska-tekniker för att ställa norska arbetare mot gästarbetare för att försämra villkor och löner för alla. LO:s krav kombinerar här solidaritet med arbetares intressen över konstgjorda nationsgränser.
Till sist kräver LO ett slut på fallande reallöner för vanliga arbetstagare. Sedan 2014 har reallönerna sänkts för de allra flesta arbetstagare i Norge. Det här är en kamp mot ökande klassklyftor som karaktäriserar Norge och resten av den kapitalistiska världen. Formellt sjönk de norska reallönerna först år 2016 – i genomsnitt, eftersom överklassen och övre medelklassen hade lönefest. För de flesta människor, och i synnerhet för de mest lågavlönade har det blivit allt hårdare sedan 2014.
Grupperna med sämsta löneutvecklingen är kvinnor och invandrardominerade yrken som renhållningsarbetare, service i hotell-, restaurang- och nattliv, samt mitt eget yrke: outbildade assistenter i skolan.
LO:s krav är därför solidariska, nödvändiga och rättvisa krav som alla bör stödja. Socialister och aktivister i fackföreningsrörelsen måste också sätta press på LO-ledningen att inte backa från kraven, utan använda arbetarklassens kampmetoder.
Det är 18 år sedan det senaste stora slaget om ett huvudavtal i Norge. På den tiden förhandlade LO-ledningen fram ett dåligt resultat och åkte på semester till en topptung ”arbetarkongress” i Sydafrika. Då tog de norska LO-medlemmarna saken i egna händer, röstade ner förhandlingsresultatet och utlyste storstrejk över hela landet. Det ledde till en extra semestervecka, från 4 till 5. Arbetarklassens styrka ligger nämligen inte i smarta strategier i slutna förhandlingar, utan i öppen strejk och demonstrationer på gatorna. Vi är redo!
