Att en rödgrön regering inte innebär något försvar av välfärden har bevisats i Sverige. Men är det som socialdemokraterna sagt de senaste 12 åren – att det inte finns pengar? Det räcker med att gå till grannlandet Norge för att få svar på den frågan.
I Norge bildade en rödgrön koalition regering efter valet 2005, med Jens Stoltenberg från Arbeiderpartiet som statsminister.
Tack vare det stigande oljepriset och Norges stora Nordsjöfyndigheter är den norska statens ekonomi extremt god. 2006 beräknas den norska statens nettointäkter från oljeutvinning uppgå till 457 miljarder NOK (ca 500 miljarder SEK).
Men både den förra, höyreledda, och den nuvarande regeringen är eniga om att inte använda merparten av dessa pengar.
Istället ska oljeintäkterna användas till Statens Pensjonsfond utland, som investerar pengarna i utländska aktier och värdepapper. Överskottet i denna pensjonsfond beräknas för 2007 uppgå till 386,6 miljarder NOK, samtidigt som 71 miljarder av oljeintäkterna tillåts användas direkt i statsbudgeten, en blygsam ökning med 6 miljarder jämfört med 2006.
Samla- och sparapolitik
Konsekvenserna av denna samla-och-spara-politik blir nedskärningar. 2002 övertog den norska staten ansvaret för alla landets sjukhus från fylkeskommunerna (=landstingen), detta för att förhindra att kostnaderna ökade.För 2007 budgeteras för en total kostnadsökning med 1,65 miljarder, varav 1 miljard ska täcka ökade pensionskostnader. Samtidigt förbjuds de fem regionala hälsoföretagen att gå med underskott. Flera av hälsoföretagen har kvarhängande budgetunderskott sedan kostnader för sjukhusbyggnader etc påfördes i samband med förstatligandet 2002. Konsekvenserna blir krav på nedskärningar i 4 av 5 regionala hälsoföretag.
Det största underskottet uppvisar Helse Nord, som har ansvaret för de tre nordligaste fylkena Nordland, Troms och Finnmark, d v s i stort sett den övre halvan av Norge.
Sparkrav väcker protester
500 miljoner NOK är sparbetinget för 2007. Detta har redan fått långtgående konsekvenser. Det största sjukhuset, Universitetssjukhuset Nordnorge, i Tromsö, får ett besparingskrav med 150 miljoner.Direktoratet för Helse Nord föreslog införande av 4-dagarsvecka för all planerad verksamhet och indragande av 145 årstjänster på sjukhuset. Detta väckte vidsträckta protester. Samtliga fackliga organisationer på sjukhuset uttalade sig emot detta. Medicinstudenterna vid stadens universitet påpekade att 4-dagarsvecka skulle medföra risk att de inte kunde få ut några examina, och ledningen för universitetet hävdade att det fanns risk att läkarutbildningen måste läggas ned i Tromsö om detta blev verklighet. En demonstration av de anställda pressade sjukhusledningen så till den grad att denna vid sitt sammanträde den 4 december, med demonstrerande anställda inne på mötet, beslöt att återremittera budgetförslaget till direktoratet och således planera för ett underskott för 2007. Och på sitt möte den 13 december vågade inte direktoratet gå emot opinionen, utan planerar för ett underskott och tillskriver regeringen om mer pengar.
Lokal generalstrejk
Proteststämningarna är inte isolerade till Tromsö. I Sör-Varanger kommun (Kirkenes med omnejd) beslöt ett enhälligt kommunfullmäktige, efter att ha samrått med den lokala LO-organisationen och näringslivsrepresentanter, att utlysa en en timmes lokal generalstrejk i protest mot befarade sjukhusnedskärningar den 19 december. I Finnmark ska 75 miljoner sparas, att fördelas på två sjukhus (Kirkenes och Hammerfest) och en del mindre enheter. Strejken är tänkt att gälla alla arbetsplatser i kommunen, såväl privata som offentliga.Regeringen har inte uttalat sig om den våg av ilska och frustration som svept över Norge, men hälsoministern Solveig Brustad är hårt pressad och krav på hennes avgång har rests. Än så länge finns dock ingen samordning av protesterna till en nationell nivå, något som är nödvändigt för att inte regeringen ska kunna spela ut de olika regionerna mot varandra.
Johan Sand
