Northlands smutsiga kris

2014-02-20 11:13:49


Gruvbolagen exploaterar mark och naturresurser och gör föga i efterbehandlingsarbetet.

Northland Resources järnmalmsgruva utanför Pajala framstod för drygt ett år sedan fortfarande som flaggskeppet för en gruvboom som skulle kunna skapa jobb och ljusare framtidsutsikter i glesbygdskommuner från Norrbotten ned till Småland. Idag har bolaget istället blivit ett tydligt exempel på de ekonomiska, sociala och miljömässiga risker när hanteringen av råvarutillgångar styrs av extremt instabila och nervösa marknadskrafter.

De senaste månaderna har de mörka molnen tätnat över projektet. På två år förvandlades ett stort myrområde utanför byn Kaunisvaara till ett dagbrott med ett tillhörande stort industriområde och i slutet av 2012 började de första lassen med järnmalmskoncentrat skickas iväg mot hamnen i Narvik.
Detta var ändå bara början, enligt Northland Resources planer. Inom något år skulle en andra gruva öppnas några kilometer bort. På längre sikt planerade företaget att öppna ytterligare gruvor både på den finska och svenska sidan av gränsen.
Detta var något som gav många pajalabor stora förhoppningar. Kommunen har förlorat mer än hälften av sin befolkning sedan 1950-talet och idag bor där bara drygt 6 000 människor. Då innebär utsikten om kanske 1 000 nya jobb med alla indirekta effekter inräknade oerhört mycket. Företaget gav också en bild av att gruvan skulle ge relativt små skadliga effekter på miljön.

Men redan efter några månader började krisen. Företaget meddelade att det fattades ungefär 2,5 miljarder kronor för att slutföra  investeringarna i anläggningen. Under våren var en konkurs inte långt borta, men sedan bland annat LKAB genom sitt investmentbolag backat upp en rekonstruktion gick det att få fram de nödvändiga pengarna för att rädda företaget.
Men redan under hösten meddelade företaget att det krävs ytterligare en miljard kronor för att kassan inte ska vara tom innan gruvan är uppe i full produktion och börjar ge vinst. Först sa Northland att man siktade på att ha finansieringen klar i maj. Sedan har tidpunkten flyttats närmare i tiden till mars. Det är snarare regel än undantag att tidsplaner spricker när nya gruvor startas. Gruvornas ägare har ett starkt ekonomiskt skäl att visa upp optimistiska planer för finansiärer-
na, eftersom skillnaderna i lönsamhet över en gruvas livslängd blir stora om tidsplanerna förskjuts med något år.

Nu håller Northlands tidsplan på att spricka och orsaken är inte minst problem när det gäller miljön.
Under det första året har det uppkommit flera, delvis oväntade, miljöproblem:

  • Transporterna på lastbil och järnväg har spritt damm längs vägen mot omlastningsstationen vid Malmbanan och vidare längs järnvägen genom fjällvärlden.
  • En miljon kubikmeter delvis förorenat vatten har släppts ut från klarningsmagasinet till Muonio älv.
  • Grundvattnet har sänkts mer i gruvans omgivning än de beräkningar som gjordes före starten visade.
  • I förväg gjorde företaget bedömningen att gruvan inte skulle innehålla sulfidmalm, det vill säga malm som innehåller svavelföreningar och ger upphov till ett avfall som kan orsaka stora metallutsläpp. Nu har det visat sig att den bedömningen inte stämde och att det finns inslag av sulfider.


Dessa problem har uppdagats samtidigt som företaget försöker få ett tillstånd för hela den planerade verksamheten i Mark- och miljödomstolen. Kritiken mot de underlag som Northland har skickat in har varit förödande från Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten. I Länsstyrelsens senaste yttrande är slutsatsen att det bästa vore om företaget började om från början med sin ansökan. Så omfattande är bristerna och oklarheterna, anser Länsstyrelsen.
Tveksamheterna när det gäller företagets planerade miljöåtgärder har gjort att domstolsförhandlingarna skjutits fram flera gånger. Nu ser det ut som om de kommer att genomföras efter sommaren. Det gör att tidsplanen för att gruvan ska komma upp i full produktion blir än mer ansträngd.
Förklaringen till krisen för Northland Resources ligger i de tvära kasten på världsmarknaden. Järnmalmspriserna låg länge stabilt på runt tio dollar per ton. Men i mitten av 2000-talet började de sticka iväg uppåt till följd av ökad efterfråga i Kina, Indien och andra snabbväxande ekonomier. Under 2011 låg priset och pendlade i närheten av 180 dollar.
Den här prisutvecklingen gjorde att även fyndigheter som tidigare undersökts och ratats blev intressanta på nytt. LKAB gjorde en lönsamhetsberäkning på fyndigheten i Pajala redan på 1970-talet, men kom fram till att den inte var lönsam.
När järnmalmspriserna nu har fallit tillbaka till omkring 130 dollar per ton så slår det hårt mot nystartade gruvor i malmfyndigheter som inte hör till de bästa.

Osäkerheterna när det gäller priset på järnmalm är fortsatt stora. Likaså framtiden för Northland Resources. Risken för fördjupad kris och konkurs är uppenbar. Krisen för Northland Resources är inget isolerat fenomen. Även den återöppnade järnmalmsgruvan i Dannemora har svåra ekonomiska problem, liksom flera andra mindre gruv- och prospekteringsbolag.
Under tiden fortsätter samhället att satsa stora summor på att understödja gruvsatsningen.
Vägen från gruvan till malmbanan håller på att rustas upp. Enligt tidningen Ny teknik kommer slutnotan att landa på två miljarder kronor. För alla de människor som har satt sin tilltro till projektet, kanske börjat jobba inom företaget eller tagit steget att flytta till jobb i någon av alla de verksamheter som växt fram till följd av gruvsatsningen, väntar år av osäkerhet.

Exemplet Northland Resources visar med all önskvärd tydlighet det omöjliga i en ansvarsfull utvinning av naturresurser inom ramen för en bräcklig och instabil internationell kapitalism. Råvarutillgångarna borde självklart vara hela befolkningens gemensamma egendom. Detta skulle skapa förutsättningar för en långsiktig och planerad hushållning med dessa dyrbara och ändliga resurser. Det skulle också skapa förutsättningar för ett stabilt ansvar för miljöfrågorna och att vettiga transportlösningar skapas innan gruvorna dras igång (i Pajala transporteras malmen drygt 16 mil på tunga lastbilar fram till omlastningsstationen vid järnvägen). Inom ramen för en sådan hushållning måste lokalbefolkningen ha ett stort inflytande när det gäller frågor om exploatering och gruvprojekt som måste kopplas till satsningar i återinvesteringar för att förhindra att städer och kommuner kollapsar den dag malmen tar slut. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!