Den styrande högeralliansen fortsätter sin kräftgång i opinionen efter all uppmärksamhet kring den nya budgeten och vad de ställt till med under sitt första år vid regeringsmakten. Enligt den senaste väljarbarometern från Sifo har regeringspartierna idag färre anhängare än socialdemokraterna ensamma. Högeralliansen ligger drygt 11 procentenheter efter s, v och mp, med 42,2 mot 53,3 procent. Att gapet har ökat sedan augusti är också statistiskt säkert, enligt Sifo med drygt tre procent. Lika glädjande är att sverigedemokraterna under samma tid har minskat från 3,7 till 3,1 procent. De som redan nu har resignerat inför tanken att de ska ta sig in i riksdagen i nästa val är helt fel ute. Så snart det växande missnöjet underifrån kan finna uttryck till vänster kan också den rasistiska smörjan pressas tillbaka. Mycket välförtjänt är också att moderaterna sedan augusti har backat med två procentenheter, och att kristdemokraterna hamnar under fyraprocentsspärren, med 3,9 procent. Högeralliansen har också sedan valet tappat hela sitt väldiga övertag i storstäderna.Allra mest sensationellt är att regeringspartierna bland förstagångsväljarna ligger under med hela 25 procent, bara i åldrarna över 65 leder de fortfarande. Att klimatfrågan har stor politisk betydelse idag förklarar i alla fall delvis att miljöpartiet nu är lika stort som moderaterna bland de unga väljarna.
Högeralliansens ras inleddes direkt efter valet med den nya regeringens ministerskandaler och framförallt attacken på a-kassan. Raset har sedan dess cementerats av regeringens omvända Robin Hood-politik, med piska mot de arbetslösa och sjuka men enorma skattesänkningar för de rika med borttagen förmögenhetsskatt och fastighetsskatt, som visat sig gälla bara för storstädernas miljonvillor.
Nu i höst har skandalerna kring regeringens extrema privatiseringsplan exploderat i finansmarknadsminister Mats Odells (kd) Carnegiehärva. Förtroendet för den parasitära kapitalism som både regeringen och högerpolitikerna i många kommuner vill sälja ut allt till, går också till botten av att hela världens finansmarknader har satts i gungning av USA:s bolånekris, samtidigt som de oljerika shejkerna i Qatar och Dubai kämpar om makten över Stockholmsbörsen.
”Luften har blivit lättare att andas” lyder rubriken för det bokslut som regeringen själv gav ut inför ettårskalaset, där man skryter över att ha ”gjort mer än vad många hade hoppats och trott”! Man kan som Kommunalarbetaren fråga sig på vilken planet de fyras gäng befinner sig?
Den nya budgeten är, som samma tidning konstaterar, ”en krigsförklaring mot kommunalarna”. Nya karensdagar i a-kassan och ett stopp för möjligheten att stämpla upp till heltid efter 75 dagar är, tillsammans med Socialstyrelsens nya, omänskliga sjukskrivningsregler, som att strö salt i öppna sår.
Frågan är nu om de svenska facken förmår att bemöta denna krigsförklaring? Att irritationen över fackledarnas handlingsförlamning växer visas senast av ett vasst uttalande för politisk strejk från järnbruksklubben vid SSAB i Borlänge.
”Självklart har vi respekt för demokratin i detta land. Måttet blir dock rågat när den demokratiskt valda regeringen använder den demokratiska arenan till direkt förödande samhällsomstörtande verksamhet.”
– En gnista kan tända en präriebrand. Nu hoppas vi det hettar till ute i fabrikerna. Vi måste stödja våra utsatta kamrater som är sjuka och arbetslösa, säger Conny Carlsson, vice ordförande på SSAB:s järnbruksklubb, enligt Dagens Arbete.
Kommunal och Metall förbereder för mindre manifestationer på gator och torg under november och december, kanske som ett sätt att lätta på trycket. Under tiden måste opinionen byggas upp för att LO snarast tar initiativ till verkliga massprotester, inklusive politisk strejk.
