foto: Gauche Révolutionnaire
Hundratusentals har tagit till gatorna i protest mot den franska regeringens arbetarfientliga lagförslag, vilket har lagt grunden för en ny slags Occupyrörelse – Nuit Debout, ”Resning i natten”.
En ny form av Occupyrörelse sprider sig i Europa, sprunget ur rörelsen mot Frankrikes nya arbetsmarknadslag. 60 torg i Frankrike, med spridning till Belgien, Spanien och Tyskland, fylls varje natt med människor under parollen Nuit Debout som betyder ”Resning i natten” alternativt ”Uppe hela natten”.
I lördags (den 9 april) gick även den sjätte protestdagen mot lagförslaget på drygt en månad av stapeln. 100 000 demonstrerade i Paris, parallellt med demonstrationer på 200 platser runt om i landet.
Nuit Debout startade samma dag som den senaste stora strejken, den sista mars, på alla protesters plattform i Paris – Place de la République. De första dagarna samlades upp till 1 000 varje kväll, nu närmare 2 000. Offensiv har talat med Alex Rouillard och Cécile Rimboud från Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Gauche Révolutionnaire som dagligen deltar i kampen.
Hur var stämningen på senaste demonstrationen?
– Det var en glad stämning och ännu stridbar efter en månads kamp, säger Cécile och fortsätter:
– Det var dock färre på lördagens demonstration eftersom den inte ägde rum under arbetstid, det vill säga inte en strejk. Många håller med om att det behövs en generalstrejk, en långvarig strejk och inte bara några protestdagar. Det är fortfarande påsklov för många studenter och elever och ändå deltar de beslutsamt i protesterna och tänker inte ge upp än.
– Den verkliga referenspunkten för folk är demonstrationerna som ägde rum den 31 mars, då det var en strejkdag. 1,2 miljoner människor deltog. De senaste demonstrationerna var något mindre, men det är logiskt, då de mer var till för att hålla ångan uppe till den stora kampmånaden i maj, berättar Alex.
Båda håller med om att rörelsen fortfarande växer. Fler och fler lokala fackföreningar och ungdomsgrupper tar uttalanden för en allomfattande generalstrejk, ”som blockerar allt”.
– Det finns ett växande tryck på fackföreningen CGT:s ledning att sätta ett datum för en sådan strejk. Den ”nationella studentsamordningen” med valda representanter från 29 universitet kräver detta och knyter band med fackföreningsrörelsen. Den 12 april har studenter en solidaritetsdag med tågförare, säger Cécile.
Att de franska ungdomarna driver på protesterna är väldigt glädjande nyheter för hela Europa. Offensiv har tidigare skrivit om den arbetsmarknadslag som kommer att göra det mycket lättare för företag att sparka folk, den så kallade El Khomri-lagen, vilket slår hårdast mot ungdomar där redan en av fyra är arbetslösa. Ungdomarna återupptar den kamptradition som för tio år sedan ledde till att ett liknande förslag, CPE, hamnade i papperskorgen.
Kampen utmanar företagen som försöker skaffa sig mer makt. Politiskt är det första gången en så omfattande arbetar- och ungdomskamp går emot en socialdemokratisk fransk regering. 71 procent av befolkningen stödjer rörelsen enligt opinionsundersökningar.
Att en sådan rörelse kan äga rum bara några månader efter det senaste terrordådet och samtidigt med nyheter om terrorister i Belgien är en styrkeuppvisning. Till exempel gäller fortfarande undantagstillståndet. Nu kommer istället klassfrågorna i förgrunden, vilket underminerar Front National och Marine Le Pens rasistiska dimridåer.
– I 70 universitet organiseras ”assemblées générales”, folkliga generalförsamlingar/stormöten. Störst är de i Université Paris 8 och Rennes universitet. Ett skikt av unga har i Nuit Debout för första gången tillfredsställt sin törst efter politiska diskussioner och praktiska beslut, berättar Alex.
– Ibland är det lite förvirrat, men debatterna på Nuit Debout är genuina och mycket öppna. De är revolutionära på det sättet att de ifrågasätter det kapitalistiska systemet i alla dess aspekter och varje gång kommer till slutsatsen att det behövs en systemförändring.
Aktivisterna räknar dagens datum (den 11 april) som den 42 mars, då de menar att april kan inte börja då tiden frystes när Nuit Debout föddes den sista mars. De preciserar inte sina krav, men diskuterar arbetslöshet, hemlöshet, korruption, antikapitalism och revolution. De samlas vid klockan 18.00 och sjunger revolutionära sånger och diskuterar till midnatt eller gryning varje natt. Inte bara studenter, utan också föräldrar, arbetare, konstnärer och pensionärer deltar. Polisen har brutit upp flera Nuit Debout, men de kommer tillbaka efter några timmar.
Nuit Debout har likheter med Indignadosrörelsen i södra Europa 2011 som i sin tur inspirerade Occupyrörelsen i USA. Båda rörelserna baserade sig på torgockupationer som gav utlopp för mångas behov av att få tala ut. ”Utan ledare”, poängterar olika tidningar. Men egentligen kommer alla riktiga kamper underifrån, utan att några ledare måste beordra dem. Däremot behövs en ledning, ett riktmärke, för att ta kampen vidare.
– Gauche Révolutionnaire säger att fackföreningarna centralt, men också lokalt, måste sätta ett datum för en generalstrejk. Vi uppmanar varje del av arbetarklassen att ta fram sina viktigaste krav och lägga till dem i motståndet mot El Khomri-lagen för att rikta in sig på hela regeringens politik. Regeringen är lika rutten som lagen. Vi lägger vikt vid att rörelsen måste vara mångfacetterad, men ha sin bas bland ungdomar och arbetare.
Vi avslutar med att konstatera hur obefintligt svensk media har rapporterat om rörelsen och att även fransk media tonar ned den. Alex hittar förklaringen i hur genuint rädd regeringen och även kommun- och regionpolitiker är för de frön av antikapitalism som kampen bär med sig. ■
