PCS:s (motsvarande fackförbundet ST) förbundsstyrelse har enhälligt röstat för att fortsätta kampanjen för att rädda pensionerna och tvinga regeringen (en koalition mellan högerpartiet Tories och Liberaldemokraterna) till eftergifter. Även National Union of Teachers (NUT, det brittiska lärarfacket) har tagit samma beslut. En ny strejk för pensionerna föreslås äga rum den 28 mars.En samlad opposition från facken inom statstjänstemanna- och utbildningssektorn ger oss en sportslig chans att tvinga regeringen att backa eller att åtminstone få igenom betydande eftergifter.
Regeringen vill få oss att betala mer, få mindre i lön samt arbeta längre och den avser att införa vad som i praktiken blir en skatt på offentliganställda – alla eventuellt sparade pengar kommer att ramla rakt ner i skattkistorna för att minska budgetunderskottet istället för att förbättra pensionssystemen.
Försämringarna av pensionerna utgör en del av koalitionens nedskärnings- och privatiseringsprogram som representerar en svindlande överföring av rikedom och makt från majoriteten till den lilla storföretags- och bankelit som har orsakat dagens ekonomiska kris.
Endast en bantad offentlig sektor påstås kunna rädda de framtida pensionsutbetalningarna.
Dessvärre har en del fackliga ledningar, tillsammans med TUC (brittiska LO) gått med på den så kallade Heads of Agreement (den grund på vilken regeringen vill att de framtida pensionerna ska vila).
Detta trots att regeringen inte har gjort några eftergifter vad gäller de tre kärnfrågorna om att betala mer, få mindre och arbeta mer.
De små eftergifter som ledningen i de fack som har slutit uppgörelser med regeringen hänvisar till, fanns redan på bordet innan storstrejken mot pensionerna den 30 november.
De fackledningar som nu försöker sälja in sina uppgörelser med regeringen till medlemmarna, har gjort en katastrofal felbedömning som enbart kommer att uppmuntra till ytterligare attacker.
Till skillnad mot dessa fackförbund ämnar PCS tillsammans med andra fortsätta att kampanja för att tvinga regeringen till eftergifter i kärnfrågorna.
PCS vill bygga en samordnad kampanj som även inkluderar gemensamma strejkaktioner med start den 28 mars följt av nya strejker om regeringen inte backar.
Kampanjen skulle också bygga upp ett politiskt tryck genom protester, regionala och lokala demonstrationer, uppvaktning av parlamentsledamöter och ett fortsatt avslöjande av den brutala naturen hos dessa attacker på arbetares rättigheter.
Andra offentligfack, inklusive NUT, Northern Ireland Public Sector Alliance (NIPSA), Unite och University and College Union (UCU) är delar av en allians som kan utvecklas till en strejkrörelse omfattande 750 000 arbetare.
Även inom brandmannafacket FBU förbereds medlemsomröstning om eventuell strejk.
Inom den privata sektorn har skrupelfria arbetsgivare fått klarsignal av premiärminister Cameron att trappa upp attackerna på de pensionssystem som har rånats under decennier.
Också bland privatanställda växer kampviljan, vilket märks i strejker från Unileveranställda samt arbetare på Ford och Shell.
Det finns förutsättningar att samordna de privat- och offentliganställdas kamp. Det skulle ge svar på tal till toryministern Francis Maudes högdragna skryt om att ”strejker lönar sig inte”.
Den 24 februari påbörjar PCS en medlemsomröstning huruvida man ska förkasta regeringens erbjudande eller ej. Förbundsstyrelsen rekommenderar medlemmarna att säga nej till regeringen och börja förbereda för strejk den 28 mars.
NUT genomför en liknande ”opinionsundersökning” bland sina medlemmar.
Tidigare medlemsomröstningar har resulterat i en kraftig majoritet för att ta fajten om pensionerna. Så det finns redan ett mandat för strejk.
Men efter att ledningen för det största offentligfacket, Unison, gett efter för hoten från Maude och den liberaldemokratiske finansministern Danny Alexander, är det rätt att utlysa nya medlemsomröstningar för att få en bild av stämningarna.
Medlemmarna ställer de uppenbara frågorna: Vilka kommer att vara med oss om vi fortsätter kämpa? Kan vi vinna på egen hand? Kan vi vinna med en minskad allians? PCS har lyckats driva en ihållande kampanj mot ett nedskärnings- och privatiseringsprogram som började under den förra Labourregeringen.
Vi har gjort detta genom att sätta medlemsdemokratin i förgrunden; att vid varje nytt steg konsultera aktivister och medlemmar.
PCS anser att vi måste få stöd av alla våra medlemmar för att vinna eftergifter i fråga om pensionerna samt för att stoppa nedskärningarna.
Den nuvarande alliansen av elva fackföreningar som är beredda att kämpa är en betydligt mindre allians än den som stod bakom den historiska strejken den 30 november, som var den största strejken sedan den brittiska generalstrejken 1926. Två miljoner offentligt anställda strejkade den 30 november.
Det kommer att vara nödvändigt att ärligt förklara för medlemmarna att det fortfarande är möjligt att vinna eftergifter, men vi är färre som behöver göra mer.
Det i sin tur betyder en upptrappad kampanj och för att det ska vara möjligt måste medlemmarna få säga sitt.
Under strejken kände medlemmarna fackets styrka, men sedan svek TUC-ledningen och flera fackförbundstoppar. Detta bakslag kan ha fått negativ påverkan på kampstämningarna.
PCS medlemsomröstning är därför inte bara till för att få ett ja till fortsatt kampanj och strejk. Syftet är också att förklara vad som har hänt och varför vi inte kan backa.
Regeringen blir alltmer avslöjad. Dess motbjudande hatkampanj mot bidragstagare och funktionshindrade för att bana väg för omfattande försämringar för alla löntagare väcker avsky och vrede. Sammalunda gäller dess försök att helt privatisera hälso- och sjukvården (NHS).
Attackerna på pensionerna är en del av korrupt ideologi som sätter vinsten först och människor sist.
Den 30 november visade att majoriteten av det brittiska folket är beredd att stödja de som kämpar.
En fortsatt kampanj för pensionerna kan vinna stöd från medlemmarna, inom statstjänstemanna- och lärarfacken och även inom andra fackföreningar inom den offentliga och den privata sektorn.
John McInally
Vice ordförande i PCS och medlem i Socialist Party (CWI i England/Wales)
