Ny IPCC-rapport bekräftar: Kapitalismen hotar planeten

Speciellt fisket i tropiskt klimat hotas av stigande vattennivåer, högre temperaturer och försurat vatten (Foto: pasja1000).

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Korallrev och önationer kan redan vara förlorade, även om utsläppen skulle minska snabbt. Nu handlar det om att undvika stora konsekvenser på hela jordklotet när glaciärer smälter och haven stiger, blir varmare och surare. Det visar FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport om klimatförändringarnas påverkan på hav, is, snö och permafrost.

Rapporten är den fjärde specialrapporten som är en del av arbetet med att sammanställa en sjätte klimatrapport till 2022. Grunden är 6 981 olika vetenskapliga rapporter som har sammanställts av drygt 100 forskare, efter remisser som har gett nästan 32 000 kommentarer. Budskapet är tydligare och mer alarmistiskt än tidigare.
Idag lever 680 miljoner i låga kustområden och 670 miljoner i bergsområden – områden som påverkas starkt av förändringarna av hav, snö och is. Många fler är beroende av det sötvatten som har sitt ursprung i bergsområden som till exempel Himalaya.

Rapporten konstaterar att klimatförändringarna redan idag har haft stora effekter. Marina värmeböljor har blivit dubbelt så vanliga sedan 1983. Havsnivån globalt steg med 15 cm under 1900-talet och höjningen accelererar.
Om utsläppen fortsätter att öka är höjningen 60-110 cm år 2100, men även med en temperaturhöjning på under två grader stiger haven med 30-60 cm. 
Oavsett ytterligare uppvärmning innebär detta, i kombination med starkare oväder, att extrema händelser såsom översvämningar som förr skedde en gång var hundrade år i vissa kustregioner kommer att ske varje år kring 2050. Det innebär att det är troligt att vissa önationer kommer att bli obeboeliga. 

Enligt rapporten har haven hittills tagit upp cirka 90 procent av klimatförändringens ”överskottsvärme”. De varmare haven är, förutom smältande is på land, en orsak till stigande havs­nivåer (varmt vatten har större volym). Det innebär också mindre syre i havet, eftersom varmare ytvatten har svårare att blanda sig med undre vattenskikt, som därmed syresätts sämre. 
Även 20-30 procent av de mänskligt skapade koldioxidutsläppen har tagits upp av haven, vilket har lett till att haven försurats. 
Redan idag har detta lett till att produktionen i haven har minskat och fiskemöjligheterna försämrats. Om utsläppen inte begränsas förstärkts dessa problem i till exempel tropiska områden, där kustområden som är beroende av mat från havet kommer att få stora problem. 
Även i bergsområden har smältande glaciärer och mindre snö redan lett till ”osäkrare tillgång till mat, rent vatten, sysselsättning och sämre hälsa och välmående”, och gett negativa effekter på samhällen som helhet, speciellt för ursprungsbefolkningar. 

Rapporten är därmed ett förödande fördömande av det kapitalistiska systemet som fortsätter att spy ut fossilbaserad koldioxid i sin febriga jakt på ständigt större vinster. 

I Arktis har uppvärmningen gått dubbelt så fort som i resten av världen. Om temperaturökningen kan begränsas till 1,5 grader innebär det ändå att havsmassan kommer att vara helt isfri en gång var hundrade år. Om temperaturökningen istället blir två grader kan isen vara borta uppemot vart tredje år. 
Samtidigt finns stora osäkerheter. Tippunkter kan förstärka klimatförändringarna eller helt slå om klimatet. Om vattencirkulationen i Atlanten skulle kollapsa (den har minskat, men osäkert varför) skulle det till exempel göra klimatet betydligt kallare i Skandinavien.
Redan idag smälter permafrosten på norra halvklotet. Än så länge är det enligt IPCC oklart om detta bidrar till utsläpp av växthusgaser, men på sikt hotar denna process att bli ytterligare en tippunkt som spär på jordens utveckling mot ett helt annat varmare, och ogästvänligare, klimat på jorden.

För att kunna anpassa sig till förändringarna och en hållbar utveckling behövs ”akuta och ambitiösa utsläppsminskningar”, skriver IPCC.
Rapporten är därmed ett förödande fördömande av det kapitalistiska systemet som fortsätter att spy ut fossilbaserad koldioxid i sin febriga jakt på ständigt större vinster.
Oljan måste stanna i marken – men det kan bara ske om planeten och människors bästa sätts före storföretags och bankers intressen, intressen som backas upp av styrande högerpolitiker oavsett politisk färg.