Ny masskamp utmanar i Iran

Ledare // veckotidningen Offensiv

Sedan slutet av förra veckan har även Iran skakats av omfattande protester i åtminstone 100 städer. Massprotesterna inleddes som ett svar på att regimen beslutat att höja bensinpriset med 50 procent och samtidigt införa en hård ransonering som innebär prishöjningar på upp till 300 procent. Prishöjningarna tillkännagavs den 15 november och följdes av nästan ögonblickliga protester som markerar ett nytt steg i den masskamp som inleddes vintern 2017-2018 och som har följts av många bittra klasstrider.

Banker, myndighetsbyggnader, religiösa institutioner och skolor, som alla är ett med regimen och förtrycket, attackerades av ilskna demonstranter som också satte upp blockader. Därefter följde strejker vid skolor och universitet samt i huvudstadens Teherans basarer. Även under måndagen var skolor och universitet stängda.

Mycket snabbt blev protesterna mot prishöjningarna till en revolt mot den auktoritära och teokratiska regimen som är mer pressad än någonsin. Den iranska ekonomin är i djup kris som en följd av den nyliberala politiken, korruptionen och USA:s sanktioner. Till det ska läggas att massrörelserna i Irak och Libanon bidragit till att såväl försvaga regimen som att ge inspiration till kamp i Iran.

Kampen fick enorm uppslutning och spridning. Detta trots den våldsamma repressionen och att regimen redan på protesternas andra dag stängde ner internet. ”Vi har aldrig upplevt så omfattande protester som nu i den Islamiska republiken, men inte heller en så omfattande repression, särskilt i oljedistrikten”, menar den franska nyhetskanalen France24 med hänvisning till ögonvittnesskildringar.

Vi har aldrig upplevt så omfattande protester som nu i den Islamiska republiken, men inte heller en så omfattande repression, särskilt i oljedistrikten

I sina försök att slå ned de fredliga protesterna har regimens bödlar förvandlat många områden till krigszoner. Minst 60 personer har dödats, över 1 000 har arresterats och det så kallade Revolutionsgardet, som är regimens och kontrarevolutionens huvudsakliga verktyg, hotar med ännu mer våld.

Men protesterna har fortsatt. Nedstängningen av internet och att det är problematiskt att komma fram på telefon gör det dock svårt att få information om vad som nu händer.

Regimen hävdar att inkomsterna från prishöjningarna ska gå till de fattiga, men det är tomma löften som ingen tror på. De styrandes manöverutrymme är ytterst begränsat och repressionen har ökat hatet mot den korrupta makteliten som skor sig på de fattiga massornas bekostnad.

Varje eventuell ekonomisk eftergift från de styrande skulle snabbt punkteras av inflationen, som nu ligger på 40 procent. Två femtedelar av befolkningen lever under den officiella fattigdomsgränsen och för varje dag växer antalet arbetslösa. I år beräknas den iranska ekonomin krympa med nästan 10 procent och landets oljeexport har i praktiken stoppats av USA:s med fleras sanktioner. Bensinprishöjningarna kan mycket väl visa sig vara de första i raden av nya drakoniska attacker.

Två femtedelar av befolkningen lever under den officiella fattigdomsgränsen och för varje dag växer antalet arbetslösa.

Redan innan de senaste dagarnas protester hade regimen utmanats av nya strejker från bland annat sockerarbetarna och stålarbetarna samt av lokala revolter.

Massorna i Iran kan bara lita till sin egen styrka och solidaritet från de förtrycktas kamp i regionen och globalt. Trumpadminstrationen påstår sig stödja kampen i Iran, men Västimperialismen och regimen i Iran förenas i rädslan över att dagens kamp ska övergå till ett uppror lett av arbetarklassen.

Mer än något annat fruktar de styrande att dagens protester blir mer organiserade och går vidare i en generalstrejk, vilket delvis har skett i angränsande Irak. Det är också genom strejker och ockupationer av arbetsplatser och viktiga byggnader samt bygget av egna väpnade försvarsgrupper som kampen kan bli till en massrörelse som är stark nog att fälla kapitalisternas och mullornas regim.

Protesterna i Iran har hälsats med glädje av de revolterande massorna i Irak. Masskampen i Irak behöver stödet från en folklig resning i Iran för att besegra regeringen och de kontrarevolutionära väpnade trupper som den vilar på – de Iranstödda miliserna samt delar av säkerhetsstyrkorna.

Kampen i Irak har under de senaste veckorna blivit ännu mer beslutsam och genom heroiska insatser har massorna försvarat revoltens center, Tahrirtorget i huvudstaden Bagdad.

Från Tahrirtorget skickades i helgen ett stöduttalande till kampen i Iran som avslutades med att regimerna i de båda länderna måste störtas.

Från Tahrirtorget skickades i helgen ett stöduttalande till kampen i Iran som avslutades med att regimerna i de båda länderna måste störtas.

För att det ska bli möjligt krävs inte endast fortsatta protester, utan också organisation, egna försvarsstyrkor för att slå tillbaka kontrarevolutionen och ett politiskt program som kan förena massorna i en revolutionär kamp mot sekterism, kapitalism och imperialism – för demokrati, nationellt självbestämmande och socialism. ■