Länge påstod de flesta ekonomer att Europa och Sverige inte skulle drabbas lika hårt som USA av den ekonomiska nedgången. Men nu har krisen slagit till på allvar. Spanien, Danmark, Irland, England – kampen är hård om vilket land i Europa som har drabbats hårdast.Fallet är dramatiskt. Under andra kvartalet i år sjönk eurozonens BNP med 0,2 procent jämfört med första kvartalet. Om fallet fortsätter i samma takt betyder det att ekonomin skulle krympa med 0,8 procent i år. Det är första gången sedan euron lanserades för 10 år sedan som hela eurozonen har negativ tillväxt.
Det är de tunga ekonomierna som tappat mest. Tyskland, som står för över en fjärdedel av euroländernas ekonomi, minskade 0,5 procent jämfört med första kvartalet, medan Frankrike och Italien båda hade minus 0,3 procent. Spanien ökade bara 0,1 procent och Nederländerna hamnade på nolltillväxt.
Dagens Nyheter den 13 augusti illustrerade utvecklingen med en världskarta där raset i Europa fick röd färg medan USA:s nedgång bara var orange. Faktum är att USA:s tillväxt under andra kvartalet har skrivits upp till över tre procent.
En del av skillnaden förklaras av den ekonomiska politiken. Vita huset och USA:s centralbank, Federal Reserve, har gjort allt för att dämpa krisen. Räntan har sänkts i rekordtakt, hushållen har stimulerats med kontantbidrag, banker har räddats och de stora bostadslånebolagen förstatligats. Den europeiska centralbanken ECB erbjöd stora summor kapital när lånekrisen började för ett år sedan, men står i huvudsak för en åtstramande linje. Både ECB och den svenska riksbanken har höjt räntorna samt uppmanat regeringarna att hålla sina budgetar.
Europa drabbas av samma kris som USA därför att de globala kapita-listerna oavsett världsdel har använt samma medel för att berika sig under de senaste 10-20 åren.
Finansspekulationen har allt mer tagit över, parallellt med lönenedpressning och försämring av arbetarnas villkor. Det senare har gjorts möj- ligt genom att flytta produktion till östra Europa och Kina. EU:s utvidgning var ett försök att visa vägen för hela EU till ”flexiblare arbetsmarknad” (lägre löner) och lägre skatter. Att fackföreningarnas ledningar runt om i Europa i stort accepterat denna utveckling och inte bjudit motstånd har gett kapitalet fria händer.
Som ett resultat av denna våg av kapitalistisk globalisering, som i Europa också kallats EU-anpassning, inträffar nu två kriser samtidigt. Finans- bubblan spricker, vilket hotar bankerna och sätter en enorm press på alla skuldsatta.
Den andra krisen är de extrema prisökningarna på mat och råvaror, som även den har orsakats av avregleringar, vinstjakt och spekulation.
I Europa har gaspriserna fördubblats de senaste fyra åren. Konsumtionen, som stått för en allt större del av den ekonomiska tillväxten hålls nu tillbaka både av prisökningarna och kreditåtstramningen. Denna utveckling av försämrad efterfrågan förstärks nu ytterligare av ökad arbets- löshet och nedläggningar när kapitalisterna inte längre hittar lönsamma marknader.
Vilka ska betala krisen? Lågkonjunkturen i Europa används redan som argument för att försämra arbetarnas villkor.
I till exempel Spanien kräver arbetsgivarna en mer ”flexibel” arbetsmarknad, d v s att det ska bli lättare att avskeda. Kapitalistiska ekonomer vill också förhindra att fackföreningarna kräver högre löner på grund av prisökningarna.
Den 2 september kom industriländernas samarbetsorgan OECD med en larmrapport.
”I Europa verkar det som om prisfallet och nedgången i byggandet håller på att sprida sig från Danmark, Irland, Spanien och Storbritannien med sjunkande transaktionsvolymer som förebådar en nedgång i resten av Europa”, sa OECD:s chefsekonom Jörgen Elmeskov.
Ansökningar om bygglov har minskat med nästan 60 procent i Spanien och med över 20 procent i hela EU. OECD har skrivit ner sin prognos för årets tillväxt i euroområdet till 1,3 procent (i juni var prognosen 1,7 procent). Samtidigt påpekade ECB-chefen Jean-Claude Trichet att tredje kvartalet troligen blir särskilt svagt.
Kapitalisterna själva har tappat självförtroendet. Aktiebörserna i Europa har tappat närmare en tredjedel av sitt värde det senaste året. Trots en uppgång på börserna under perioden 2003-2007 hade man ännu inte nått upp till den tidigare höjdpunkten från år 2000.
Den ökade ekonomiska tillväxten fram till ifjol var extremt exportberoende, särskilt i Tyskland. Idag är det just de stora exportföretagen som skär ner för att anpassa sig till krisen. Ett aktivitetsindex för inköpschefer i industri- och serviceföretag inom EU är idag på sin lägsta nivå sedan 2001. Företagens nedskärningar ökar nu på krisen.
Nedgången i Europa är drastisk och många länder kan använda den gamla titeln Europas sjuke man.
Spanien har under en rad år stått för en stor andel av Europas tillväxt och nya jobb, inte minst inom bygg- och bostadssektorn. Nu har arbetslösheten på nytt passerat 10 procent, med prognoser på 14 procent innan årets slut. Inflationen ligger på över 5 procent och konsumtionen minskar kraftigt. Spaniens underskott i bytes- balansen är över 10 procent av BNP.
Danmarks ekonomi hade redan i somras backat två kvartal i rad, d v s den officiella definitionen för recession. I slutet av augusti tvingades riksbanken, Nationalbanken, ta över Ro- skilde Bank, landets åttonde största bank. Förlusterna låg på 1,25 miljarder svenska kronor, men de tvivelaktiga lånen uppgick till över 20 miljar- der kronor.
Irland rasar från en tillväxt på 6 procent förra året till minus i år. Arbetslösheten har ökat med 55 000 personer på ett år – 650 om dagen. Regeringen har annonserat nedskärningar på motsvarande 5 miljarder kronor och krävt att lönerna ska frysas.
Storbritannien står inför den värsta krisen på 60 år, har finansminister Allistair Darling varnat för. Krisen blir extra allvarlig på grund av den engelska kapitalismens extrema beroende av finansindustrin i London City. Storbritannien har också en av de största bostadsbubblorna.
Tyskland sades så sent som i juni fortfarande ha en stärkt ekonomi. Men raset på 0,5 procent under andra kvartalet avslöjade svagheterna. Exporten bromsas upp, vilket leder till minskade investeringar. Konsumtionen minskar därför att vanliga tyskar minns tidigare nedgångar och därför ökar sitt sparande. Biträdande finansminister Walther Otremba har sagt att den tyska ekonomin troligen redan befinner sig i recession.
Av G7-länderna, där sju av världens åtta största ekonomier ingår (alla utom Kina) förutspår OECD att Italien kommer att ha den sämsta ekonomiska utvecklingen under år 2008. Bland de första länderna att drabbas av nedgången var Portugal, där stora nedskärningar har genomförts i offentliga sektorn.
Exakt hur djup den ekonomiska nedgången kommer att bli återstår att se. Oron hos kapitalister och politiker pekar på att den troligen blir både djup och långvarig.
Nyliberalismens program av privatiseringar och ”frihet” för spekulationskapitalet har misslyckats. Kapita- lets enda lösning är nu att lägga bördorna på arbetare och fattiga. Detta bäddar för en stormig period.
Per-Åke Westerlund
