Nya protestvindar över Central- och Östeuropa

2012-12-25 13:19:19


Den 17 november demonstrerade minst 30 000 människor i Sloveniens huvudstad Ljubljana mot regeringens åtstramningspolitik och korruptionen.

Protester svepte fram genom många delar av centrala och östra Europa i slutet av november, vilket återspeglade ilskan mot åtstramningar och korruption.

Människor gick ut på gatorna och kämpade mot polisen i Slovenien, med krav på politikernas avgång. Samtidigt strejkade offentliganställda i Kroatien och den serbiska repu­bliken i Bosnien mot ­lönesänkningar. I Ungern genomfördes demonstrationer mot regeringen och i Polen förbereds en 4-timmars regional generalstrejk.
En potentiellt explosiv situation har sedan en tid tillbaka vuxit fram i Central- och Östeuropa. Tidigare i år genomfördes exempelvis stora protester mot ACTA i Polen och i våras skakades Tjeckien av omfattan­de protester mot regeringen.
Stämningen går ofta emot alla politiska partier, med proteströrelser som hävdar att de varken är vänster eller höger. Ett annat särdrag är tillväxten av extremhögern och ultrana­tionalister, som i avsaknad av arbetarorganisationer lyckats kanalisera mycket av ilskan i samhället.
Men å andra sidan stundar generalstrejker eller landsomfattande strejker inom offentliga sektorn i fler av Central- och Östeuropas länder.

Under november skakades Slovenien av landsomfattande protester mot åtstramningspolitiken och med krav på att landets premiärminister skulle avgå. Det var den största proteströrelsen sedan 1991.
Sloveniens ekonomi har rasat brant utför sedan 2009 och landet kommer nu troligen att behöva nödlån från EU.
Den 14 november ­demonstrerade 5 000 arbetare mot en 5-procentig sänkning av de offentligt anställdas löner. Ledaren för offentligfacket tillkännagav att: ”Det kommer inte att bli någon mer social dialog, vi kommer att börja förbereda för en generalstrejk.”
En vecka senare svepte en proteströrelse organiserad via Facebook fram över landet. Den startade i Maribor, den näst största staden, med massmöten på uppemot 10 000 personer mot åtstramningar och ­rofferi. De protesterande krävde att den lokala borgmästaren, som anklagas för korruption, avgår.
Stadsfullmäktiges möteshall brandbombades och en polishelikopter besköts med en raket. Borgmästaren avgick några få dagar därefter.
10 000 personer demonstrerade också i huvudstaden Ljubljana, med kravet på att premiärminister Janez Janša och stadens borgmästare avgår, vilka båda står inför rätta för korrup­tion. De prostesterande opponerade sig också mot nedskärningar av välfärdsförmåner, utbildningen och sjuk- och hälsovården, likaväl som mot en höjning av pensionsåldern.

De protesterande bar på stora svartvita foton av politiker med texten ”De är slut!”. Andra banderoller krävde ”Lås in skurkarna och tjuvarna!”
Under samma vecka demonstrerade 5 000 lärare och poliser mot en 10-procentig lönesänkning i Banja Luka i den bosniska serbrepubliken. Denna nedskärning är en del av villkor påtvingade av IMF i utbyte för nästa omgång nödlån. Ekonomin har krympt med 0,7 procent under detta år. Som en del av protesten gick 40 000 offentliganställda ut i en entimmesstrejk, vilket var den första stora protesten mot nedskärningarna.

I Ungern gick drygt 50 000 männi­skor ut på gatorna mot det styrande Fideszpartiet den 23 oktober. I spetsen för rörelsen stod emellertid den förre premiärministern Gordon Bajnai, som genomförde nedskärnings­åtgärder under 2009.
Denna icke-partipolitiske politiker är överhuvud för en bred regeringsfientlig koalition med namnet Tillsammans 2014, som redan nu har 15 procent i opinionsmätningarna.
En vecka senare genomfördes det en annan stor protest av 10 000 personer mot en politiker från det nyfascistiska Jobbikpartiet, efter att han krävt registrering av alla judar i landet. Även oppositionspartierna och det styrande Fideszpartiet deltog i demonstrationen. Fidesz har emellertid i det förflutna också uppmunt­rat till antisemitism, genom att hylla antisemitiska författare med statyer och ceremonier. Fidesz bedriver också en brutal diskrimineringspolitik mot den romska befolkningen.
Regeringspartiet Fidesz känner å ena sidan av trycket från Jobbik, och partiet går alltmer i nationalistisk riktning. Å andra sidan försöker Fidesz också porträttera sig självt inför EU och storföretagsinvesterarna som ett ”civiliserat” mittenparti.

Ilskan och frustrationen byggs upp i Polen också. Pensionsåldern har höjts till 67 år, reallönerna faller och arbetslösheten ökar. Antalet personer som jobbar på ”skräpkontrakt” (otrygga, tillfälliga jobb) är det högsta i Europa – 65-70 procent av arbetare yngre än 30 jobbar på sådana kontrakt. Allt detta innan landet ens har gått in i en ekonomisk nedgång!
Jarosław Kaczynskis högerpopulistiska parti Lag och ordning utnyttjar situationen. Det har nu om­kring 30-35 procent i opinionsmätningarna.
Kaczynski är en beundrare av Ungerns Viktor Orbán och har tillkännagivit att Polen måste följa den ungerska vägen. Han vill avskaffa rättigheterna för den lilla tyska minoriteten i Polen och ”återpolenisera” bankerna. Han har också lovat att samarbeta med det nyfascistiska ONR (Nationella Radikala Lägret), som han beskriver som ”goda patrio­ter”.
Den 11 november deltog 30 000 människor i en demonstration orga­niserad av extremhögern i Warszawa. En ny enad ­extremhögerorganisation lanserades efter denna demonstration. Detta visar på den allmänna vändningen högerut i det polska samhället till följd av vakuumet till vänster och avsaknaden av ett arbetarparti.

I Schlesien, Polens industriella hjärtland, har dock den fackliga ledningen tvingats utlysa en 4-timmars generalstrejk till början av 2013, den första sedan 1981.
En sådan strejk kommer att ­sätta ett exempel för hela den polska arbe­tarklassen och föra utsikterna till en framtida landsomfattande generalstrejk ett steg närmare ett förverkligande. Alternatywa Socjalistyczna (CWI i Polen) manar till bildandet av demokratiska strejkkommittéer på alla nivåer i slutspurten inför generalstrejken.
Vi reser också kravet på ett återförstatligande av den privatiserade industrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre, i synner­het när det handlar om konkurser och företag som sparkar anställda.
Arbetarna i Central- och Östeuropa återinträder på kampens arena, tvingad av ekonomisk och korruption. Samtidigt växer den nationalis­tiska reaktionen i styrka. Det är av brådskande vikt att arbetarklassen återtar sitt politiska oberoende och bygger starka arbetarpartier med ett kämpande socialistiskt program.

Paul Newberry
Alternatywa Socjalistyczna
(Socialistiskt alternativ, CWI i Polen)