Nyliberal dödsstöt mot arbetslösa

av Ammar Khorshed

Löfvens nyliberala offensiv med kompanjonerna i MP, C och L innebär nu nedbantning och privatisering av Arbetsförmedlingen.

Nedbantning och privatisering av Arbetsförmedlingen ingår i överenskommelsen mellan regeringen, L och C. Varnande exempel från Sverige och andra länder tycks inte hindra den totala politiska uppslutningen bakom högerpolitiken.

I valrörelsen lovade Alliansen och Sverigedemokraterna att de skulle lägga ner Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form för att ersätta den med privata aktörer. Nu är förslaget på väg att verkställas – men av S-MP-regeringen som ett resultat av januariavtalet med C och L.

I överenskommelsen står att ”ett nytt system baserat på LOV ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben”.

Den 30 januari varslades en tredjedel av Arbetsförmedlingens anställda, 4 500 anställda, om uppsägning. Samtidigt ska anslaget till Arbetsförmedlingen bantas från årets 8,4 miljarder kronor till 6,3 miljarder kronor år 2021, enligt statsbudgeten.

Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen legitimeras av att den inte har lyckats med att matcha arbetslösa med lediga jobb. Det är inte förvånande att myndigheten inte klarar sitt uppdrag. Arbetsförmedlingen förvandlades till att bli  mer av en kontrollmyndighet, när Reinfeldts regering skulle sätta åt arbetslösa för drygt tio år sedan.

Ett utökat uppdrag följdes inte av resurstillskott. Myndighetens förmåga att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik utarmades i takt med att resurserna flyttades över till att kontrollera arbetssökande. Konsekvensen beskrivs i den nyligen publicerade Arbetsmarknadsutredning (SOU 2019:3): ”En allt större andel av de inskrivna står nu längre ifrån arbetsmarknaden jämfört med tidigare.”

Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen behöver ses i ett historiskt perspektiv. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken var en viktig hörnsten i efterkrigstidens välfärdsbygge. Löner och arbetsvillkor skulle stå över de konkurrenssvaga företagens existensberättigande.

Istället för att arbetarna ska gå med på försämringar för att rädda företaget tilläts de att gå under. Arbetarna fick istället stöd från samhället för att ställa om, där Arbetsförmedlingen spelade en viktig roll.

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen är ett steg mot att avskaffa den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Istället för att vara ett misslyckande för samhället är arbetslöshet individens fel, lyder den nyliberala logiken.

Nedmontering följt av privatisering är en klassisk nyliberal strategi. Svältkur gör att verksamheten inte klarar av sitt uppdrag och allmänheten tappar förtroendet för den. Då öppnas dörren för att privatisera. Argumentet lyder att verksamheten inte levererar och att marknadskrafterna ska bidra med kreativitet. Men kreativitet i nyliberal mening är sällan något positivt.

I själva verket har ingen av Alliansens privatiseringar varit framgångsrik. Privatiseringar av apoteket, bilprovningen, äldreomsorgen, vården, järnvägen och inte minst skolan har i samtliga fall försämrat kvaliteten och ökat ojämlikheten.

Sedan tidigare upphandlas verksamhet motsvarande 60 procent av Arbetsförmedlingens omsättning av privata aktörer, enligt Arbetsmarknadsutredningen. Utredningen drar slutsatsen att det inte går att säga att privata utförare når bättre resultat än det offentliga, baserat på en genomgång av forskningsläget.

IFAU:s studie från 2014 visade till och med på ett något bättre utfall för arbetssökande som deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Arbetsförmedlingens regi jämfört med hos de privata aktörerna.

Australiens privata modell är högerns förebild för Arbetsförmedlingen. ”Privatiseringen av Arbetsförmedlingens motsvarighet i Australien blev en katastrof”, skriver Mikael Nyberg i Aftonbladet den 12 februari.

Han beskriver hur mängder av privata utförare fuskar till sig skattepengar och bestraffar de arbetslösa. En undersökning från år 2013 visade att 60 procent av statens ersättningar till de privata arbetsförmedlarna var i princip bedrägerier. Uppsplittringen har dessutom försvårat för företagen att hitta rätt arbetskraft, skriver Nyberg.

Den australiska myndighet som upphandlar de privata arbetsförmedlarna har tvingats att detaljstyra leverantörerna för att försöka minska bedrägerierna, rapporterade Arbetsförmedlingen efter ett studiebesök i Australien 2016. Det har skapat en pressad arbetssituation för personalen hos de privata förmedlingarna.

OECD:s utvärdering drog slutsatsen att den australiska modellen att privatisera arbetsförmedlingen inte har resulterat i kostnadseffektiviseringar eller att fler får jobb.

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen sker rakt igenom av ideologiska skäl. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) avfärdade den australiska modellen efter ett studiebesök 2016. Nu inför hon en snarlik modell som minister.

Till och med Alliansens tidigare arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) är kritisk mot det privata systemet i Australien, i ett ögonblick av klarsynthet.

– De som lyfter fram Australien gör det för att man vill lägga ner den svenska Arbetsförmedlingen, sa Engström i en intervju med Arbetsvärlden den 13 februari, och tillägger i samma intervju att Australien har ”ett ganska bra kontrollsystem”, till skillnad från Sverige. 

Att de privata aktörerna ändå lyckas lura till sig skattepengar i Australien ger en föraning om vad som väntar med en genomprivatiserad arbetsförmedling i Sverige.