Nu är det dags att formulera en strategi och taktik för att ta protesterna mot nedskärningarna vidare. En endagskonferens med föräldrar, lära- re, fritidsledare, elever, aktionsgrupper och de fackliga organisationerna vore ett steg framåt.Den politiska temperaturen höjdes i Göteborg under 2009. I stadsdel efter stadsdel restes motståndet mot nedskärningarna på skola, förskola, fritids, bibliotek och vuxenutbildning.
På många håll gav protesterna små delsegrar, vilket ökade självförtroendet ifråga om fortsatta protester.
I Hammarkullen kom den första segern då ungdomar, fritidsledare och boende i området med stöd av Rättvisepartiet Socialisterna tillfälligt stoppade nedskärningar på fritidsgården Mixgården. Sedan följde ett halvår med protester som engagerade hundratals i stormöten och demonstrationer mot nedskärningarna på skolan.
I Biskopsgården genomfördes flera skolstrejker och demonstrationer mot lärarvarsel och en liten seger vanns då stängningen av den nattöppna förskolan Nattis stoppades. Detta gav självförtroende till eleverna på Biskopsgårdens Folkhögskola att organisera sig i kommittéer mot en ned- läggning. Flera stormöten ägde rum på folkhögskolan och protesterna spred sig sedan till Bergsjön.
I Frölunda hölls eleverna vid flera tillfällen hemma i skolstrejk samtidigt som föräldrarna uppvaktade politikerna mot nedläggningen av småskolor och planerna på att slå ihop fyra skolor till en skola.
Protesterna i de olika stadsdelarna förde sedan samman kämpande föräldrar från hela Göteborg som i en gemensam protest demonstrerade utan- för årets sista kommunfullmäktigemöte. Det var 200 föräldrar som i det kalla, piskande regnet avslutade ett glödande kampår. Och i Gunnared organiserade lärarna en symbolisk protest genom att hålla utomhuslektioner i den iskalla vinterkylan. Ut-omhuslektionerna symboliserade att snart är det bara lokalerna som inte har tagits bort med nedskärningarna.
Med 2010 års skolstart är det mer än vintern som kyler. Hårda nedskärningsvindar blåser kallt och det måste nu bli ett år med ett genombrott av större protester, inte bara mot nedskärningarna utan för en verklig upprustning. Parollen ”Låt inte barnen betala krisen” har potential att verkligen få genomslag.
År 2010 måste nu börja med protester. Det är nu de verkliga nedskärningarna slår mot offentliga sektorn. Stoppas de inte kommer de att få förödande konsekvenser i framtiden, där en hel generation drabbas.
Man måste nu ta till vara på den ilska som finns mot nedskärningarna. På många förskolor och skolor har föräldrarna nu i veckan fått informationen om hur många i personalen som försvinner från just deras verksamhet. Om inte protester organiseras kan ilskan övergå i hopplöshet. Istället borde den övergå i engagemang!
Ett första steg skulle kunna vara att samla till ett gemensamt massmöte eller en konferens där föräldrar, lärare, fritidspersonal, elever och de olika aktionsgrupperna samlas gemensamt för att diskutera fram strategier och taktik för fortsatta protester.
Det går inte att lita på enskilda diskussioner med politiker. Speciellt inte under ett valår när politikerna är beredda att kasta ut vilket valfläsk som helst, som sedan ruttnar redan innan valet ens är över.
Ett gemensamt massmöte eller en konferens skulle dels ge inspiration från de protester som har ägt rum och ge alla en demokratisk rätt att föra fram sina tankar och idéer för fortsättningen. Man skulle också kunna bjuda in de fackliga organisationerna för att så frön till gemensamma protester. Detta skulle kunna föda en rörelse mot nedskärningarna som är o- möjlig att ignorera för politikerna under ett valår.
En fråga som skulle kunna diskuteras är skolstrejk. I flera stadsdelar har man organiserat flera skolstrejker med demonstrationer.
Tänk vilken signal det skulle skicka till makthavarna med en dags gemensam skolstrejk för hela Göteborg och med en gemensam massdemonstration i centrum.
Kristofer Lundberg
