Skrivelsen Minimum service level during public transport strikes innebär att strejkrätten är hotad för spårvägsarbetare i EU.
Europas järnvägar ska avregleras efter svensk modell och de anställdas strejkrätt är hotad. Det är innehållet i ett nytt förslag från EU-kommissionen. Det är skrivelsen Minimum service level during public transport strikes som har fått LO att reagera.
I en intervju i Arbetet den 14 januari säger Johan Danielsson på LO:s internationella enhet att förslaget är ”god ammunition för politiker och föreningar som vill ifrågasätta strejkrätten”. Den uttalade avsikten med EU-kommissionens fjärde järnvägspaket är att det ska finnas gemensamma regler för järnvägsnätet i EU. Om förslaget antas utan ändringar kommer det att granskas och jämföras med andra regler, t ex de som skyddar fackliga rättigheter. Det öppnar upp möjligheten för arbetsgivare att få strejkrätten prövad i EU-domstolen.
Kärnan i förslaget är att storkapitalets EU vill göra det möjligt för företag att hitta enklare vägar till vinst genom lönedumpning och attacker på arbetsrätten genom upphandlingar.
Libor Lochman, VD för Community of European Railway and Infrastructure Companies (CER), en sammanslutning av 81 transportföretag, varav 32 är stora spårvägsföretag, förklarar järnvägspaketet så att den verkliga avsikten framstår mer tydligt.
– Det ska inte finnas några gränser för tågen i det europeiska järnvägsnätet. Förslaget effektiviserar och förenklar för företag att etablera sig. Det öppnar upp mark för europeisk konkurrens inom järnvägsbranschen.
Konsekvenserna av Sveriges avreglering av all kollektivtrafik har fått stora konsekvenser för järnvägarna.
Enligt DN den 17 januari är sträckan Göteborg-Stockholm en av de mest inkomstbringande och där är, förutom SJ, minst tre företag med och tävlar om de bästa avgångstiderna, däribland den Hongkongbaserade multinationella jätten MTR.
Den svenska regeringen stödjer förslaget, med en hänvisning till att den svenska marknaden för spårbunden persontrafik är avreglerad, och öppen för konkurrens.
Järnvägsfack i Europa har i omgångar under de senaste åren strejkat mot den arbetsbörda och de säkerhetsrisker som de upplever. Senast i december 2013 gick det franska transportarbetarfacket CGT ut i en nationell strejk i protest mot att den statliga järnvägen inte har verkställt tidigare löften, bland annat om att agera mot en uppdelning av järnvägstrafiken. De senaste åren har antalet järnvägsoperatörer ökat från nio till 29.
Även European Transport Workers’ Federation (ETF) har protesterat högljutt mot planerna på privatiseringar.
Den 9 oktober mobiliserades medlemmar i flera länder, bland andra Spanien, Belgien, Tyskland, Italien, Ukraina och Frankrike till en aktionsdag för att visa sitt motstånd mot det fjärde järnvägspaketet. I en pamflett från ETF skrev man att man tar kampen för att ”vägra liberalisering och fragmentering av järnvägssektorn. Alla järnvägsarbetare är fast beslutna att försvara sina jobb och från en logik som bara har intresse av att öka vinsten”.
EU är storkapitalets projekt. Lagar om fri rörlighet, om konkurrenskraft och om ”harmoniserade” lagar, syftar endast till en sak – att underlätta för storföretagen att ytterligare maximera sin profit, på bekostnad av EU-medborgarnas välfärd, arbetsmiljö och levnadsförhållanden.
För att arbetarklassen ska gå vinnande ur den kamp som har sköljt upp i efterskalvet av den globala finanskrisen måste hela det kapitalistiska projektet EU skrotas och ersättas av en frivillig och socialistisk europeisk federation.
En gemensam kamp mot kapitalets EU ligger i alla europeiska arbetares intresse.
