foto: Holger.Ellgaard/ Wikimedia Commons
Överenskommelsen om vinster i välfärden mellan regeringen och Vänsterpartiet har mötts av blandade reaktioner från kapitalägarna, som antyder en tveksamhet inför valet av taktik för att rädda sina hotade vinstintressen.
Å ena sidan hördes så klart ramaskrin från såväl berörda företagarorganisationer som från borgerliga ledarsidor och högeralliansens partier.
”Nu är det krig!” utbrast Timbros ansvariga för välfärdsfrågor Karin Svanborg-Sjövall, medan högerdebattören Janerik Larsson i SvD liknade uppgörelsen vid ett ideologiskt ebolavirus. Och många spekulerade i om det kanske var dags för ett nytt högeruppror till försvar för äganderätten i likhet med 4 oktober-kampanjen som i början av 1980-talet riktades mot löntagarfonderna.
Samtidigt inbjuder vinstuppgörelsens huvudutredning, som inte behöver vara klar förrän i mars 2016, och sex andra utredningar till goda möjligheter för en uppsjö av jurister och välfärdskapitalisternas alla lobbyister att tillsammans med borgerliga och högersocialdemokratiska politiker bryta och bända i de ganska luddiga direktiv som överenskommelsen innebär. Något som också ger hopp åt de kapitalister som förordar en annan och mer smygande taktik.
”Trots det negativa beskedet att regeringen låtit Vänsterpartiet få inflytande över välfärden hoppas vi fortfarande på ett funktionellt och långsiktigt regelverk när det värsta parlamentariska taktikspelet har lagt sig”, skriver Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg på Almegabloggen.
Lindberg instämmer med ett debattinlägg i Dagens Industri av det allra största privata skolbolaget Academedias vd Marcus Strömberg, där denne uttrycker förståelse för att Stefan Löfven tvingats gå med på att ”lova utredningar och kommande eventuella propositioner” för att förmå V att stödja budgeten och därmed undvika en regeringskris.
Strömberg väljer att ändå utgå ifrån att regeringen menar allvar med att vilja ”vara en samarbetsregering för hela Sverige”.
”I det digra utredningsmaskineri som nu ska dra igång räknar jag med att Academedia och många andra stora och små välfärdsaktörer bjuds in till samtal och överläggningar. Politiken i denna fråga bör baseras på fakta och på en blocköverskridande överenskommelse där långsiktiga spelregler skapas”, skriver Academedias vd, som också i god opportunistisk anda passar på att instämma i att ”vinstjakt och girighet är skadligt för allt och alla”. Det kostar ju trots allt inte så mycket att skriva in i bolagsordningen att ett skolföretag främst syftar till att bedriva undervisning.
Han uttalar sig visserligen av spelad omsorg om välfärdens behov av investeringsvilligt kapital emot vinstutdelningsbegränsningar, men påpekar samtidigt att detta inte är något problem för Academedia, som ”återinvesterar allt överskott”.
Om kapitalisterna och deras företagarorganisationer blåser till utomparlamentarisk strid för vinstintresset, som i början av 1980-talet, lär det inte bli svårt att blåsa nytt liv i en mäktig folkrörelse för en gemensam och upprustad välfärd utan vinstintressen. Om de väljer en taktik att tassa i filttofflor blir utmaningen desto större att avslöja och bemöta denna! ■
