Blair en Thatcherkopia
Dags för ett nytt socialistiskt arbetarparti

I sitt tal på labours (socialdemokraterna) årliga kongress gav Tony Blair besked om att han inte tänker ändra sin politiska kurs. Talet var hans hitintills bästa Margaret Thatcher-imitation.
Blair står fast vid sin allt impopulärare högerpolitik. Han lyssnar varken på sitt parti eller majoriteten av det brittiska folket.

Blairs tal på labourkongressen förstärker den redan utbredda känslan av att han är arrogant och helt saknar kontakt med vanliga människor och deras problem.
Blair är inte beredd att be om ursäkt för Irakkriget. Tvärtom, han sa att han skulle göra samma sak igen. Labours kongress fick inte ens uttala sig i frågan om Irakkriget.
Blair visar totalt förakt för de 60 procent av folket som tycker att han ljög om Iraks förmåga att tillverka och använda massförstörelsevapen. Samma procenttal av labours medlemmar tycker det var fel att gå ut i krig.

Kan inte ”återerövras”
Skälen för ett nytt arbetarparti, som kan utgöra ett verkligt alternativ till Blairs nya labourparti (New Labour), blir allt fler. Men de flesta fackliga ledare drar den motsatta slutsatsen. Många av fackledarna hoppas att finansminister Gordon Brown snart ska ta över efter Blair. Trots att det inte var länge sedan som samme Brown höll sitt ”vi gör inga reträtter”-tal på TUC-kongressen (brittiska LO).
Efter Browns tal på labourkongressen, sa Kevin Curran, generalsekreterare för offentligfacket GMB: ”Det här var ett labour-tal av en labourminister med socialism som dess bas”. Detta är ord från en man som griper efter ett halmstrå.
Bakom Browns ”försvara labours gamla värderingar”-retorik, döljer sig samma politik som Blairs. Som Financial Times skrev i sin ledare (30 september): ”De som är benägna att tro att en labourregering under Brown skulle vara särskilt mycket mer tillmötesgående för traditionella vänstervärderingar borde läsa delen om företagande”.
Förpackningen kanske ser annorlunda ut men innehållet är i stort sett detsamma.
Den nya vågen av fackföreningsledare har spenderat 18 månader med att försöka ”återerövra” labour och de är inte närmare att lyckas nu än när de började. Och när ledningen inte fullt ut fått med labourkongressen, som i fråga om pensioner och PFI, har besluten helt ignorerats av Blair och hans regering.

Privatiseringar
PFI, det privata finansieringsinitiativet, är Blairs flaggskepp. Skolor och sjukhus byggs med delvis privata pengar. Självfallet äger privata skolbolag de nya skolbyggnaderna eller sjukhusen som byggs med hjälp av PFI. De privata bolagen gör miljardvinster på den hyra som betalas med offentliga medel, d v s skattebetalarna.
Sedan 1997 har privata bolag investerat 16 miljarder pund (205 miljarder kronor) i olika PFI-projekt, varav 22 nya sjukhus. Bara hyran av dessa nya byggnader under de kommande 23 åren kostar skattebetalarna totalt 96 miljarder pund (1 230 miljarder kronor). I socialdemokaternas nya rådslag om tillväxten är man öppen för samma privata finansieringsinitiativ som nu håller på att ruinera skola och sjukvård i Storbritannien.
De fackliga ledarna säger att de har lång väg att gå, innan labour återerövrats, men att försöka omvandla labour är utsiktslöst. Tusentals som deltog i demonstrationen den 27 september mot ockupationen av Irak letade efter ett politiskt alternativ. Men talen på stormötet efter demonstrationen, bl a talade vänsterfackledare som Bob Crow och Mick Rix från järnvägsfacken RMT respektive ASLEF, gav inga tydliga besked om vägen framåt.
Postarbetare som strejkar i London, likt brandmännen före dem, kommer att märka genom sin egen kamp att de behöver ett politiskt alternativ till labour.
I antikrigsrörelsen, på arbetsplatserna och i facken, bland ungdomar och i lokala gräsrotskampanjer kommer Socialist Party (RS:s systerparti i England och Wales) att fortsätta kampen för ett nytt arbetarparti.

The Socialist 031004

Tillbaka till sidans topp