| ”Arbetarna
tar strid igen i Chile”
En av de mest uppfriskande deltagarna på IEC-mötet var
Vilma Alvarez från Chile. Den politiska situationen i Chile har
kvalitativt förbättrats till arbetarkampens fördel. Vilma
berättade med entusiasm om hur CWI:s till antalet lilla sektion i
Chile, Socialismo Revolucionario, lyckades organisera strejkkommittéer
inför generalstrejken den 13 augusti som var så lyckade att
andra tog efter.
– På första maj var vi den enda grupp som delade ut flygblad
som uppmanade till en 24-timmars generalstrejk. På samma demonstration,
som var hela 30 000 personer stor, sa CUT-ordföranden (CUT är
Chiles LO) att det skulle bli en strejk mot regeringen. Bara för
att de säger så betyder det inte att det blir en stor strejk.
Vi var sedan den enda grupp som gick ut med en pamflett om hur strejken
skulle förberedas.
Strejkkommittéer
– Vi var också först med att sätta upp strejkkommittéer,
en i Recoleta (del av Santiago) och en i stadens centrum. Efter vårt
initiativ tvingades LO-ledningen, speciellt kommunistpartiet, följa
efter och sätta upp liknande kommittéer.
– Kommittéerna var helt öppna för alla fackföreningsaktivister.
Det kom lärare, sjukvårdsarbetare, metallarbetare, cirka 30-40
på varje möte. Vi organiserade bland annat flygbladsutdelning
på arbetsplatserna. I den centrala kommittén deltog gruvarbetare
som vunnit en seger tidigare i år. Gruvarbetare på koppargruvan
i Rancagua ockuperade en myndighet som förhindrade tillfälligt
anställda att ansluta sig till facket.
Var det en riktig generalstrejk den 13 augusti, jag har hört mer
pessimistiska röster?
– Absolut. Det var en stor demonstration i Santiago. Det fanns ingen
kollektivtrafik eller offentligt liv den dagen. Arbetsgivarna förlorade
lika mycket pengar som under en röd dag, 60 miljoner dollar.
Vad händer nu?
– Attackerna från regeringen fortsätter. De har just
privatiserat en rad sjukhus. Läkarbesök var tidigare gratis
men kostar nu. Alla förlossningskliniker på landsbygden är
nedlagda så kvinnor på landet får föda i hemmet.
Arbetsrätten förändras vid tillfälliga kontrakt, vilket
är en del av uppgörelsen om Free Trade Agreement of America
(FTAA). Unga arbetare ska bara få minimilön. Socialismo Revolucionario
har producerat material som kräver mobilisering mot denna lag och
att facket måste vända sig till unga arbetare.
– Det sker en brutal attack mot kvinnor. Tidigare hade man rätt
att lämna arbetet vid 8:e graviditetsmånaden med betald ersättning
och att vara hemma 2,5 månader efter förlossningen. Den nya
lagen tar bort den rätten, nu är det upp till varje arbetsgivare
att bestämma. Regeringen hade mage att hävda att kvinnorna missbrukade
havandeskapspengen. Fackföreningarna besvarade inte denna attack.
– Läkare har organiserat ockupationer av fem sjukhus i protest
mot den 50 år gamla utrustningen. De fick sparken i juli i år,
men efter läkarföreningens ingripande gjordes en viss satsning
på utrustningen.
– Den 11 september demonstrerade vi tillsammans med många
chilenare i Sverige för att inte den blodiga militärkuppen från
Pinochet för 30 år sedan ska glömmas.
Hur mycket av militärjuntan är kvar i Chile idag?
– Alla lagar från Pinochets tid är kvar. Militären
har ett stort inflytande genom en parallell säkerhetskommitté.
När regeringen skulle lagstifta om mänskliga rättigheter
så intervenerade militären. Det finns en lag om inhemsk säkerhet
där man kan dömas av militärdomstol och fängslas för
att ha strejkat. För att skrämma arbetare användes lagen
mot ägarna av offentliga transportmedel förra året.
Finns det en kamp från ursprungsbefolkningen i Chile liksom i
övriga Latinamerika?
– Mapucheindianer försöker återta land som tidigare
var deras. De har anklagats för att sätta eld på skogar
och dömts enligt antiterroristlagar. Araucó Mallecó
är den enda ledaren som fortfarande står pall, andra låter
sig tystas med minsta lilla landbit.
– De senaste åren är indianerna den enda grupp som konstant
varit ute i kamp, men de har tyvärr isolerats. Nu finns det chansen
att arbetarrörelsen tar upp krav för ursprungsbefolkningens
rättigheter.
Vi har diskuterat Lula i Brasilien en del, hur ser arbetare i Chile på
Lula?
– Först imponerades man, men nu är det fler som tvekar.
De tror att han har pressats av arbetsgivarna. Kommunistpartister tror
väl att Chavez och Lula ska rädda Latinamerika. Kommunistpartiet
har för övrigt ändrat sin politik något. Tidigare
stod de aldrig för någon kamp, men nu har de pressats till
viss kamp efter att en högerfalang splittrat ut.
– Ungdomar är inte intresserade av kommunistpartiet så
det finns inget ungdomsförbund. Vi ser en mycket viktigt förändring
bland ungdomar. För första gången sedan vi bildades kommer
det många ungdomar på våra offentliga möten och
vi har lyckats värva några vilket innebär ett genombrott
för organisationen.
Vill ha lärdomar
– Sedan 1973 har det varit mycket svårt att få gehör
för ifrågasättande av folkfronten, men nu har vi rykande
åtgång på vår skrift ”Folkfronten (Unidad
Popular) – varför fick vi diktatur och inte socialism”.
Vilma sprutar av energi. Hon ser mycket positivt på möjligheterna
framöver. Tidigare enträget arbete under en svår tid betalar
sig nu. Själv blev Vilma vald som representant till LO-kongressen
för gruvarbetarna trots att hon inte är gruvarbetare. Detta
på grund av fackligt solidaritetsarbete som hon tidigare gjort som
textilarbetare – något som provocerade chefen till att ge
henne sparken.
Nästa projekt är en lokalkampanj i det bostadsområde där
hon bor mot sophämtningsavgifter. Det är bara att hålla
med – Socialismo Revolucionario har anledning att vara optimistiska.
Tillbaka till sidans topp
|