Internationellt
Offensiv 595 (040421)
Tillbaka till ettan

Rwandas folkmord hade kyrkans stöd
Offensiv har träffat filmarna som avslöjade den religiösa propagandans roll

Under april har folkmordet i Rwanda för 10 år sedan uppmärksammats. Vad som emellertid inte har kommit fram är imperialismens direkta ansvar. Offensiv har träffat filmarna Peter och Maria Rinaldo, som avslöjat kyrkans och den kristdemokratiska internationalens roll i folkmordet.

Under 100 dagar 1994 mördades mellan 800 000 och 1 miljon människor i Rwanda på det mest bestialiska sätt. En stor del – även barn – blev ihjälhackade med machetes.
Hutudiktaturen hetsade till massmord på tutsibefolkningen.
Motsättningarna mellan folkgrupperna var från början något som skapades av den belgiska imperialismen på 1930 talet, för att på klassiskt vis härska genom att söndra.
Tutsis gynnades fram till slutet av 1950-talet, då kolonialherrarna bytte fot och började stödja sig på hutus. Även Frankrike stödde president Habayarimas enpartidiktatur från 1975 och framåt, militärt och diplomatiskt.
Den 1 april visade SVT:s Dokument utifrån dokumentärfilmen I Guds namn, som handlar om det moraliska rättfärdigandet av folkmorden. Det är Peter och Maria Rinaldos tredje film om folkmorden, och handlar om den kristna kyrkans och den religiösa propagandans roll i att hetsa människor att mörda sina grannar. Dokumentären visar att övergreppen skedde med den kristdemokratiska internationalens, CDI:s, goda minne och delaktighet.
Vi mötte Peter Rinaldo i Bergslagen, där han bor med sin fru och arbetskamrat Maria.

Hur uppkom idén om att göra filmen?
– Drivkraften att göra den är att visa hur folkmordet i Rwanda rättfärdigades moraliskt. Man mobiliserade befolkningen att delta i folkmordet. För att lyckas med detta var regeringen tvungen att övertyga befolkningen om dess moraliska rättfärdigande.
– Vi fick bland annat tag i dokument som visade att ärkebiskopen i Rwanda på 1960-talet liknade tutsierna, som han hävdade var kommunister, vid Satan. Vi fick även ta del av stöduttalande från kyrkan för folkmordet, fortsätter Peter.

Hur fick ni fram er information?
– Vi lokaliserade dissidenter inom den katolska kyrkan. En av de som gav oss viktig information var ärkebiskopen ifrån den anglikanska kyrkan, men vi har fått information även från andra biskopar och präster i Rwanda och från Vatikanen.
– En biskop smugglade till och med ut dokument till oss på nätterna genom ett fönster till sitt hus! Vi fick också tillgång till den kristdemokratiska internationalens korrespondens före, under och efter folkmorden. När man ska intervjua toppolitiker måste man ha något att konfrontera dem med, säger Peter med ett leende.
– En viktig person vi intervjuade var Alain de Bruer, CDI:s afrikarepresentant. Han var ärlig och sade att han gav kritikerna rätt, men att han trodde de hade gjort rätt under folkmorden.

Avslöjande dokumentär
Dokumentären ger viktiga pusselbitar för att förstå den politiska bakgrunden till folkmordet. En viktig orsak till att man började gynna hutus och stödde en kristet fundamentalistisk diktatur var rädslan för kommunismen, som utmålades som ”Satan”. Kommunistiska idéer hade fått visst fäste bland tutsis. När Yoweri Museweni – som lett en ”marxistisk” gerilla – i början av 1990-talet kom till makten i grannlandet Uganda, så växte den rwandesiska regimens oro. Museweni hade nära band till den tutsibaserade Rwandan Patriotic Front (RPF).
I ett desperat försök att klamra sig fast vid makten trappade huturegimen upp hetsen. En avgörande roll spelade radio- och TV-stationen RTMLC, som spred kristen hatpropaganda, samt den Interhamwemilis som sattes upp i hela landet. Förevändningen för att släppa loss Interhamwe kom i april 1994, när Habayarimanas flygplan sköts ned, fortfarande oklart av vem, och RPF gavs skulden. RTMLC:s radiosändningar läste dagligen upp listor över vilka som skulle mördas.
Trots att FN hade soldater i landet och upprörda befäl rapporterade hem om vad som var på väg att hända, så agerade inte västländerna.
När Frankrike gick in så var det för att stoppa RPF:s avancemang och möjliggöra en flykt för de värsta Interhamwemördarna in i Kongo. Folkmordet i Rwanda är ännu ett exempel på imperialismens brott mot mänskligheten.

Anders Westholm
Peter Lahti

Tillbaka till sidans topp