Över hela världen är Ernesto Guevara känd som ”Che”, ett smeknamn han fick av vänner och kamrater i kampen i Mexiko under 1950-talet. Che är ett vanligt namn i Argentina – hans hemland.

Dagens intresse för Che Guevara ska ses mot bakgrund av växande globala protester mot fattigdom, imperialism och krig. Inte minst i Latinamerika som på nytt kan betecknas en ”kontinent i uppror”. Che och Kuba har av många betraktats som en symbol för motstånd.
Många som besöker Rättvisepartiet Socialisternas och Offensivs hemsida www.socialisterna.org kommer in via sökordet ”Che” eller ”Che Guevara”.
Efterfrågan har varit stor på artiklar och annat skriftligt material som ger vår syn på Ches liv och gärning, hans idéer och metoder. Därav denna Offensiv sommarspecial.

Dagens intressse för Che
Historien upprepar sig aldrig på exakt samma sätt. Men lärdomar och erfarenheter från tidigare strider och revolutioner ger stöd och kraft till dagens kamp. Detta gäller inte minst den kubanska revolutionen, och särskilt Che Guevaras bidrag till denna.
Che var en bitter motståndare till kapitalistisk utsugning. Han blev socialist i huvudsak som ett resultat av sina egna upplevelser och drevs av en önskan att få uppleva dess globala triumf.
Till att börja med såg Che Sovjetunionen och Östeuropa som alternativa socialistiska samhällen. Detta gjordes ”på avstånd”. Men på grund av sina erfarenheter av dessa byråkratiska och diktatoriska regimer, som styrde i namn av socialism, kom han senare att uppleva dessa regimer som frånstötande. 1964 var han i Moskva för att närvara vid 47-årsdagen av den ryska revolutionen. Under detta besök protesterade han mot de ryska byråkraternas livsstil och hävdade redan då att Sovjetunionen ”var i en ekonomisk återvändsgränd”. Orsaken var den ”dominerade byråkratin”.

Internationalist
Vid 25 års ålder kom Che att hänge sig åt ett liv som revolutionär, och kampen för den internationella revolutionen kostade honom livet när han var 39. Han var en ledare och ett föredöme samt en omutlig internationalist. På grund av dessa egenskaper fortsätter han att vara en källa till inspiration och en symbol i kampen mot förtryck och utsugning.
Men det vore fel att beskriva Ches idéer och metoder som fullt ut marxistiska. Che såg ensidigt ”gerillaismen” som vägen framåt för de förtryckta massorna. Han skulle under hela sin livstid försvara denna hållning och kampmetod – att den revolutionära kampen främst måste drivas i form av ett gerillakrig baserat på landsbygdens befolkning.

Hur kan socialismen segra?
I slutet av sitt liv började han dock söka efter andra alternativa vägar, som han försökte finna genom bland annat att läsa Leo Trotskijs skrifter.
Det finns inget som visar vilka slutsatser Che drog från läsningen av Trotskij och han kom heller inte att förespråka de idéer eller metoder som identifieras med trotskismen (den moderna marxismen).
Under dessa år (1960-talet) deltog inte den då dominerande trotskistiska strömningen i en öppen politisk dialog och diskussion för att om möjligt påverka Che och de som stödde honom att utveckla en mer genomtänkt syn på hur den socialistiska revolutionen kunde segra. Dessa strömningar stödde istället Ches idéer (gerillaismen) och gav okritiskt stöd till Fidel Castros regim.
Några inom den trotskistiska rörelsen motsatte sig den dominerande hållningen, medräknat den då lilla gruppen i Storbritannien som var organiserade i Militant (nuvarande Socialist Party och Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i England/Wales) och som senare bildade Committee for a Workers’ International (CWI).

Symbol för motstånd
Militants medlemmar välkomnade entusiastiskt den kubanska revolutionens seger 1960 och störtandet av diktatorn Batista. Samtidigt som de också förklarade karaktären hos den nya regim som höll på att utvecklas och behovet av socialistisk demokrati (eller arbetardemokrati) samt behovet av att sprida revolutionen över Latinamerika.
Che avrättades av dem som försvarade de rika och mäktiga. Han lever vidare som en symbol för kampen mot förtryck. Det är fortfarande vanligt att ungdomar i protest mot ”nyliberal” politik och marknaden klottrar ”Che – Vive”, d v s ”Che lever” på väggarna.
Denna sommarspecial av Offensiv är baserad på en CWI-broschyr ”Che Guevara - a symbol of struggle” (Che Guevara – en symbol för kamp) skriven av Tony Saunois år 1997 – 30 år efter mordet på Che.

Offensivs redaktion