Trollbinder läsaren
Gangsters och Gentlemän – två fullträffar av Klas Östergren

Det var ungefär tio år sedan jag läste och trollbands av Klas Östergrens ”Gentlemen”. Nu, drygt tjugo år efter att boken skrevs, kom uppföljaren ”Gangsters” och det var inte utan viss tvekan som jag gav mig i kast med denna.

Jag insåg nämligen redan från början att det nog krävdes en omläsning av Gentlemen innan jag kunde fortsätta med Gangsters, och det är ju så med vissa gamla bok- och filmupplevelser, att det är bäst att lämna dem ifred.

Gentlemen
Minnet av boken eller filmen kan helt enkelt vara bättre än densamma och man riskerar onekligen att bli besviken. Så blev det dock inte med Gentlemen, som visade sig vara en lika bra – eller möjligen bättre – roman än när jag läste den för tio år sedan. I Gentlemen får vi stifta bekantskap med den unga författaren Klas Östergren som dras in i ett minst sagt märkligt umgänge med de två bröderna Morgan och som bestämmer sig för att berätta deras historia. Romanen igenom får man lära känna bröderna Morgan genom deras uppväxt, men också i samtiden.
Det är ett ytterst fängslande porträtt av särskilt den äldre brodern, Henry, och hans stora kärlek Maud – men man möter även ett brett persongalleri av mer eller mindre skamfilade figurer på Söder. Genom romanen löper också som en röd tråd Henry Morgans efterforskningar om svensk vapensmuggling under andra världskriget och utvecklingen blir allt mer obehaglig. När romanen slutar är man visserligen nöjd över en fantastisk läsupplevelse, men man är också en aning förbryllad och inte helt säker på vad som hänt och inte hänt.
Att sedan ge sig i kast med uppföljaren Gangsters, den efterlängtade fortsättningen, är minst sagt omtumlande. Romanen tar vid i exakt den minut där Gentlemen slutar, men redan efter några sidor är allt man läst i Gentlemen ställt på huvudet och jag måste erkänna att jag faktiskt vid det här laget funderade på att lägga bort Gangsters och nöja mig med att jag fått en bra läsupplevelse i alla fall.

Obehaglig historia
Uppföljare är ju aldrig lika bra och ibland kan de ju t o m förstöra upplevelsen av orginalboken. Nåväl, nyfikenheten tog vid och när man väl accepterat att ingen och inget var det man trodde det var, så har man framför sig en ny underbar och obehaglig historia som ruskar om en kanske ännu mer än Gentlemen.
Den gamla smugglingsaffären ifrån första boken får här sin fortsättning och precis som i Gentlemen blir man nästan paranoid av den fängslande konspirationen. Personporträtten är dessutom här rakare, ärligare och utan något förskönande filter.

Verkligheten
En extra krydda blir också den diskussion som Klas och Maud genomgående för om just boken Gentlemen och dess kopplingar till verkligheten. Det gäller som läsare att ständigt vara beredd att omvärdera sina ställningstaganden, så när man väl har kommit till slutet är man nästan utmattad – men mycket berörd.
Slutsatsen blir att om man har några sköna lediga timmar i jul- och mellandagarna bör man bunkra upp med en härlig frukost à la Henry Morgan och sedan läsa båda böckerna!

Anna Hedlund

Tillbaka till sidans topp