|
Greklands höger
vill krossa facket
Ekonomins svaghet och högerregeringens nyliberala attacker
präglar Grekland. Den härskande klassens ”nationella” mål
att bli med i eurozonen och arrangemanget av de olympiska spelen i
Aten 2004, har inte följts av någon förbättrad
levnadsstandard. Angreppen på arbetarklassen intensifieras.
Att arbetarklassen inte har kunnat stå emot regeringen beror på fackföreningsbyråkratins
förrädiska roll och på frånvaron av ett verkligt
arbetaralternativ. Kommunistpartiet KKE och vänsterpartiet SYN är
oförmögna att spela den rollen.
Under 2000-talets första år växte ekonomin snabbt. EU-bidrag,
OS och stora offentliga insatser låg bakom tillväxten. Men
nu har denna följts av stagnation och fabriksnedläggningar.
Arbetslösheten har enligt officiella siffror stigit till 11 procent,
för unga mellan 15-24 år till 27 procent och för kvinnor
till 16 procent. I verkligheten ligger arbetslösheten på omkring
15 procent. Inom textilindustrin i norra Grekland har 80 000 jobb försvunnit,
medan 3 000 företag har lagts ner och 2 000 har flyttat norrut,
till Balkan.
Statsskulden för år 2004 motsvarar 110,5 procent av BNP, medan
budgetunderskottet har stigit till 6 procent av BNP.
Nyliberal politik
Åren av nyliberalism har skärpt de sociala skillnaderna, medan profiterna är
större än under militärdiktaturen 1967-74.
Den nuvarande högerregeringen kom till makten på grundval
av ett socialt missnöje med socialdemokratiska PASOK:s nyliberala
politik och p g a löften om sociala reformer. Regeringens verkliga
ansikte avslöjades efter valet till EU-parlamentet och i samband
med OS.
Sedan början av år 2005 har regeringen avskaffat anställningsskyddet
för anställda i teleföretagen (tidigare kunde inga offentligt
anställda avskedas), ökat arbetstiden inom handeln, minskat övertidsersättningen,
avskaffat arbetstidsavtalen, gjort jobben flexibla och attackerat de
bankanställdas pensioner. Momsen har höjts med en procentenhet
och reallönerna har fallit.
Vill privatisera allt
Regeringen vill nu privatisera alla kvarvarande statligt ägda företag,
järnvägen, posten, elföretaget och subventionera privat
utbildning och sjukvård. Den vill också krossa den offentliga
sektorns fackföreningar, vars styrka bygger på anställningstrygghet
för de offentligt anställda.
I juni var 63 procent för att privatisera det statliga flygbolaget.
Sedan ett privat cypriotiskt flygplan störtade i Grekland i september,
där alla ombord dog, har en omfattande debatt om säkerheten
i de privata bolagen svängt opinionen så dramatiskt att 73
procent nu är för ett offentligt ägt flygbolag. Detta är
ett exempel på hur arbetarklassen drar slutsatser grundat på erfarenheter.
Levnadsförhållandena har försämrats, speciellt för
privatanställda arbetare, invandrare och arbetande ungdomar. Fler än
två miljoner räknas som fattiga, en miljon arbetare har ingen
försäkring, 750 000 tvingas ha två arbeten och en tredjedel
av hushållen har svårt att betala räkningarna. Hälften
av alla nya arbetstillfällen är flexibla ”McJobs” (osäkra
låglönejobb). Den fackliga ledningen har inte besvarat dessa
angrepp med organiserad masskamp. Den månadslånga strejk
som de bankanställda genomförde i somras och kampen mot nedläggningarna
av textilindustrier, som inkluderat lokala generalstrejker, visar emellertid
att arbetarna är redo att kämpa.
Det största hindret för kampen är fortfarande fackföreningsbyråkratin,
som kontrolleras av PASOK. Denna håller med om högerregeringens
politik och säger bara att man skulle göra samma arbete mycket
bättre.
Bristen på motstånd demoraliserar många arbetare. En
viktig del av orsaken är KKE:s splittringstaktik. Som ett exempel
på detta deltog inte KKE i demonstrationerna under bankstrejken
som fackföreningen utlyst, utan utlyste egna demonstrationer. Vad
de verkligen vill är att splittra grekiska LO.
Politisk kris
Bristen på motstånd och alternativ är orsaker till att
det regerande högerpartiet ND fortfarande, trots angreppen, är
det största partiet. Ändå växer missnöjet på grund
av de nyliberala angreppen och flera skandaler kopplade till regeringen.
PASOK kan inte spela samma roll som 1990-93 när de ledde den sociala
explosionen mot ND-regeringen både inom fackföreningarna och
i samhället.
Idag anses PASOK vara ett borgerligt parti av de flesta greker. Även
om PASOK återtar makten innebär inte detta nya illusioner
om dess politik och karaktär.
De två stora vänsterpartierna KKE och SYN är helt oförmögna
att dra nytta av denna situation. De kan tillfälligtvis förbättra
sina valresultat en aning, men kan inte bli dynamiska eller bli det nya
massparti som behövs.
KKE är fortfarande ett stalinistiskt parti och speciellt ungdomarna
kan inte acceptera dess odemokratiska metoder. Detta innebär emellertid
inte att det är på väg att upplösas. Dess historia
i det grekiska samhället, KKE:s förankring inom delar av arbetarklassen,
dess starka partiapparat, det antikapitalistiska språkbruket och
frånvaron av ett annat massvänsteralternativ är orsaker
till att det kan fortsätta att existera.
SYN är ett reformistiskt parti, med en vänster- och en högerflygel,
som resulterar i att varje ställningstagande är en kompromiss.
Detta innebär att de aldrig har ett klart ställningstagande,
speciellt i klassfrågor. Ingen av flyglarna verkar vara tillräckligt
stark för att kunna splittra partiet.
Ny vänster behövs
Trots ett litet steg åt vänster kan inte SYN dra till sig
nya medlemmar och stöd. Ett bevis på detta är hur SYRIZA,
en vänsterkoalition med SYN som bas, har utvecklats. SYRIZA blev
ett totala misslyckande och koalitionen mellan SYN och 4-5 radikala vänsterorganisationer
från Greklands sociala forum, är idag en faktor som försenar
bildandet av nya vänsterorganisationer.
Det kommer att ta tid. Klasskampen och medvetenheten behöver utvecklas
innan denna process kommer att kunna börja på nytt.
Nikos Kanellis
Tillbaka till sidans topp
|